Film 4: THE REVENGE!

[noike]

George Lucas tog död på magin med de tre nya filmerna.

Sådan trist inställning. De två och en halv första är fortfarande lika bra.

[fripp21]

Stagecoach (1939)

John Waynes genombrottsfilm. The Duke! Han är grym. John Wayne är verkligen en fantastisk skådespelare, han passar perfekt i westernfilmerna i denna tidsera. Han dominerar filmerna som få skådisar gör idag. John Ford som regissör är också en gigant. Han är väl den mest kände från denna tid, 30-, 40- 50-talen.

Nåväl Stagecoach är en sådan klassiker att man nästan inte kan förhålla sig neutral till den. Den handlar om nio personer som reser i en liten fragil farkost i en mycket farlig omgivning mot ett mål som inte är allt för klart utmålat. Någon flyr undan lagen, någon reser mot en bättre framtid, någon är bara ute efter att tjäna en dollar eller två, någon vet inte ens varför han är med på resan. Låter det bekant? En viss Joss Whedon sa visst att Firefly var Stagecoach i rymden, eller inbillade jag mig det bara? Det passar i vart fall bra in.

The Duke är såklart fantastisk, men flera av de andra skådisarna är också mycket bra. Jag gillar speciellt Claire Trevor som Dallas, den prostituerade kvinnan som jagas ut ur staden de lämnar. Detta är en gammal film och en del av replikerna skriks ut som om det vore en teaterföreställning, men kan man komma över den typen av skådespeleristil så funkar det alledeles utmärkt.

Tivia från imdb: Orson Welles privately watched this film about 40 times while he was making Citizen Kane (1941).

Betyg 4/5


The Searchers (1956)

Nästan tjugo år senare och the dream team, John Ford och John Wayne, är i farten igen. Detta är ett epos på 2 timmar. Filmen utspelas under fem år då John Waynes karaktär Uncle Ethan och hans brorson Martin Pawley jagar efter ett gäng indianer som mördat broderns familj och kidnappat två av döttrarna. Filmen anses som ett mästerverk och som tidsdokument är det minst sagt intressant. Filmen är extremt rasistisk och speciellt en scen i mitten som ska vara komisk blir faktiskt komisk men endast på grund av att den är så absurd. The Duke gör igen ett magnifikt jobb som den indianhatande Uncle Ethan och mot slutet kommer en scen som visar att Wayne kan vara mer än bara tuff.

Totalt sett kan jag inte komma överrens med denna film. Den må ha ett magnifikt foto och utmärkt skådespeleri, men den är också verkligen tidsstämplad på ett negativt sätt. Den passar bra i skolsalen för filmstudier, men inte hemma i vardagsrummet.

Betyg 2/5

[fripp21]

High Noon (1952)

Gary Cooper som Marshall Will Kane. Ok, detta är en mycket intressant film. Manuset är häftigt. Filmen utspelas i realtid från lite för kl 11 på morgonen till lite efter kl 12, mitt på dagen, high noon. Det börjar med att sheriffen gifter sig och ska precis ge sig av med sin nyblivna hustru när han får reda på att stadens före detta "bad guy" Frank Miller kommer med tåget som anländer kl 12. Hans kumpaner är redan på stationen och väntar på sin ledare. Frank Miller har blivit släppt ur fängelset och nu ska han ta ut hämnd på den man som satte honom där - Will Kane.

Så, nu kan sheriffen välja mellan att lämna staden åt sitt öde eller stanna och ta hand om problemet. Han "måste" stanna. A man gotta do what a man gotta do. Problemet som det visar sig är att ingen i staden ställer upp på sheriffens sida när han söker efter frivilliga vice-sheriffer. I princip hela filmen går "hjälten" runt och försöker övertala folket i staden att hjälpa honom.

Gary Cooper är ok som Will Kane. Hans pacifistiska nyblivna fru spelas av Grace Kelly (otroligt vacker). Filmen är intressant men räcker inte ända fram.

Betyg 3/5


Rio Bravo (1959)

Vad jag hört är Rio Bravo ett direkt svar från regissör Howard Hawks (Bringing up Baby, His girl Friday) och John Wayne på High Noon (och dess "svaga" sheriff). Här handlar det också om en sheriff som ställs mot ett gäng busar som hotar sheriffen och staden han bevakar. John Wayne's sheriff John T Chance har bara hjälp av ett fyllo och en krympling mot en rik ranchägare med tiotals hyrda pistolmän. En sheriffen frågar inte om hjälp och när hjälp erbjuds tas den endast motvilligt emot, allt enligt Hawks/Wayne.

Men skit i filmens glirningar mot High Noon. Detta är en fantastisk underhållande film! The Duke gör sin grej perfekt. Dean Martin (!) är suverän som den alkoliserade vice-sheriffen. Han är helt enkelt grym. Men filmens stjärna är ändå Angie Dickinson. Hon är endast 26 år gammal när filmen spelades in, men hon är perfekt. Förutom att hon är väldigt vacker fyller hon ut rollen med både humor och allvar. Hela filmen är en skön mix mellan allvar och humor. Plus en klassisk male bonding-scen där Dean Martin och Ricky Nelson tar fram gitarrerna och sjunger en sång!

Trivia: Detta är Quentin Tarantino's testfilm. När han dejtar och börjar bli intresserad av den andra, visar han henne Rio Bravo. Om hon inte gillar filmen så blir det inget!

Betyg: en självklar 5/5

[caffeineaddict]

Rio Bravo är det bara att hålla med dig om, men jag älskar verkligen High Noon också. The Searchers är smått överskattad, men ändå ganska fantastisk. Stagecoach däremot halvsov jag mig igenom.

Och att The Searchers är "extremt rasistisk" kan jag inte hålla med om. John Waynes karaktär är rasist, men det är inte samma sak som att filmen håller med honom.

[fripp21]

Rio Bravo är det bara att hålla med dig om, men jag älskar verkligen High Noon också. The Searchers är smått överskattad, men ändå ganska fantastisk. Stagecoach däremot halvsov jag mig igenom.

Och att The Searchers är "extremt rasistisk" kan jag inte hålla med om. John Waynes karaktär är rasist, men det är inte samma sak som att filmen håller med honom.

Absoult! Det är självklart att en film inte behöver vara rasistisk för att karaktärer i filmen är rasistiska. Jag blev dock verkligen chockad och bestört av scenerna med Martin Pawley's indianfru. Hur klarade du av de scenerna? Jag har hört i en analys att de scenerna skulle fungera som comic releif! Obegripligt.

På plussidan blev jag "lurad" av John Waynes karaktär både en och två gånger, du förstår säker vad jag menar.

[Matt]

Kollar på Suburban Girl.
Buffy och Jack i samma film.
Underbart.

[A bear]

The Searchers är en sån där film jag måste se nån gång. Har läst så många passionerade försvar och attacker på den att jag börjar undra vad grejen är... Jonathan Lethem skrev en väldigt intressant artikel om den i The Disappointment Artist där han påstod sig vara besatt av den, och han brukar ju ha bra smak.

[caffeineaddict]

The Searchers är en sån där film jag måste se nån gång. Har läst så många passionerade försvar och attacker på den att jag börjar undra vad grejen är... Jonathan Lethem skrev en väldigt intressant artikel om den i The Disappointment Artist där han påstod sig vara besatt av den, och han brukar ju ha bra smak.

Ja, alltså... vad man än tycker om den som film så måste den nog ses som ett ganska viktigt steg i ens filmkunskapsutbildning (om man bryr sig om sådana saker). Bara en sån sak som alla paralleller mellan den och Taxi Driver...

[fripp21]

My Darling Clementine (1946)

Ännu en klassisk John Ford-western. Filmen handlar om bröderna Earp's fajt mot klanen Clanton i Tombstone och den välkända shoot-outen vid OK Corral. Enligt Ford visar filmen hur shoot-outen gick till i verkligheten. Han kände visst Wyatt Earp under sin ungdom och Earp hade beskrivit händelsen.

Wyatt Earp spelas av Henry Fonda och jag är lite osäker på om hans rolltolkning verkligen är så bra. Man kan ju inte anklaga Fonda för att släppa ut allt för mycket känslor. Det är en mycket känslostel figur vi får följa i filmen. Det är lite oklart om det verkligen var meningen. När till exempel Wyatts yngste bror blir mördad svär Wyatt att han ska jaga broderns mördare och få hämnd, men lite senare i filmen verkar han helt glömma hela hämnd-historien. Scenerna vid logdansen med Clementine är i och för sig väldigt bra, där funkar hans tafatta manér bättre. Victor Mature som Doc Holliday är desto mer intressant. Han kommer dock inte upp i Val Kilmers klass då det gäller att spela upp hela Doc Hollidays register av "cool" och sjukdom.

Filmen är som helhet ganska bra, den är absolut värd att ses, men den grep inte tag i mig helt och hållet. Betygt: historiskt intressant ändå, den når upp till en 3:a


Winchester'73 (1950)

James Stewart i en western med en något annorlunda story. Istället för att få följa en person genom historien får vi här följa ett gevär genom filmen. Stewart spelar Lin McAdam som är på jakt efter en "dödsfiende" - Dutch Henry Brown, för att reda ut någon tidigare oförätt. I början av filmen vinner MCAdam en tävling där förstapris är ett ex av det nya och överlägsna geväret av modell "Winchester" för att genast få det stulet och sedan får vi följa geväret från ägare till ägare. Varje ny ägare av geväret drabbas av den ena eller andra oturen och geväret går från ägare till ägare genom hela filmen. Jag har hört en parallell med ringen i Sagan om ringen, att geväret är "my precioussss". Till slut möts McAdam och hans fiende, och geväret är med på ett hörn, och vi får ett spännande slut med pang-pang.

Detta är en film som jag lätt rekommenderar, intressant story och James Stewart i huvudrollen är aldrig fel. Betyg en stark 3:a

[wyndham]

Såg Woody Allens Bananas ikväll. En av de gamla "roliga" filmerna. Surrealistisk upplevelse. Häpnadsväckande platt slapstick och någon underlig slags satir över latinamerikanska statskupper. Ett par roliga sketcher och en mycket ung Sylvester Stallone lyfter filmen, men avrundar man neråt blir det ändå en etta i betyg. Mest fascinerande som observation av en ung Woody Allen.

[caffeineaddict]

Jag älskar Woody för mycket för att tokdissa någon av hans filmer, finner på något sätt alltid något att skratta åt/charmas av/röras av, även i hans annars mest dissade filmer (mhm, ni tittar på han som fann saker att uppskatta i September och Celebrity). Men Bananas är inte en av de bättre, nej. 2,5/5 känns rätt för mig.

Bäst av de "the older, funny ones" är ganska tveklöst Love and Death. Den älskar jag! Av "the later, funny ones" (jo de finns de med) sticker Broadway Danny Rose ut.

[Eatthemeat]

Hmm, min hatkärlek Woody...såg en intervju med honom för inte så länge sen där han pratade om sina filmer och jag fäste mig särskilt vid hans diskussion om moral, angående Match point, (som jag inte var så förtjust i). Sen kom jag på att det temat återkommit i flera av hans tidigare filmer och han verkade väldigt fascinerad av konceptet att begå grovt omoraliska handlingar och komma undan med det.

Fick mig att undra om han inte själv har mördat en mindreårig prostituerad och gömt liket på nån vind och nu sitter där och myser, hyllad och däst i Paris med sin adoptivdotter/fru och två barn och har det göttigt på ålderns höst. Jojo. Det är bara en teori. Men ni hörde det av mig först.
Vad tyckte du om Match point förresten, Kalle?

[adolvsson]

Fick mig att undra om han inte själv har mördat en mindreårig prostituerad och gömt liket på nån vind och nu sitter där och myser, hyllad och däst i Paris med sin adoptivdotter/fru och två barn och har det göttigt på ålderns höst.

Jaja, men det betyder väl inte att han inte är en trevlig kille?!

Häh. Jag upptäckte precis att den Match Point jag haft liggande på hårddisken ett jäv... väldigt långt tag, är av spanskdubbad sort. Tokigt.

[Eatthemeat]

Fick mig att undra om han inte själv har mördat en mindreårig prostituerad och gömt liket på nån vind och nu sitter där och myser, hyllad och däst i Paris med sin adoptivdotter/fru och två barn och har det göttigt på ålderns höst.

Jaja, men det betyder väl inte att han inte är en trevlig kille?!

Nej det är det jag säger, jag är kluven...en del av hans filmer älskar jag och han verkar vara en smart och väldigt rolig gubbe. Då kommer vi in på frågan att separera mellan konst och privatliv, kan man älska/gilla t.ex Woody och Polanski och Bukovski och egotrippen Bergman trots att de var ena riktiga äckel i vissa aspekter? Ja...nej...Jo! Eller....?

[Eatthemeat]

Såg om Alien. Så mysig och snygg film. Jag har insett att jag verkligen verkligen verkligen älskar rymdskräckisar!

[adolvsson]

Ja...nej...Jo! Eller....?

Nej, jag är stenhård på linjen att man inte behöver älska (eller gillar) personen bara för att man dyrkar (eller tycker väldigt mycket om) vad dom trycker ut sig. Om inte jag kunde skilja mellan konst och privatliv, skulle min kulturella konst vara så mager att den kunde passa som bantningsmedel för Kate Moss.

[noike]

Då kommer vi in på frågan att separera mellan konst och privatliv, kan man älska/gilla t.ex Woody och Polanski och Bukovski och egotrippen Bergman trots att de var ena riktiga äckel i vissa aspekter? Ja...nej...Jo! Eller....?

Jo. När det som gjorde/gör dem tvivelaktiga inte kommer i vägen för konsten.

[Eatthemeat]

Då kommer vi in på frågan att separera mellan konst och privatliv, kan man älska/gilla t.ex Woody och Polanski och Bukovski och egotrippen Bergman trots att de var ena riktiga äckel i vissa aspekter? Ja...nej...Jo! Eller....?

Jo. När det som gjorde/gör dem tvivelaktiga inte kommer i vägen för konsten.

Sant, sant men ofta kan ju sådant färga deras konst också. Konstiga åsikter smyger sig in...jag är ju egentligen på er linje, jag varken kan eller vill sluta tycka om t.ex Manhattan bara för att Woody satt och runkade till egentagna foton av sin mindreåriga styvdotter. Men det är ändå lite jobbigt. Som att se gamla, snygga filmer med hårresande rasism eller dylikt. Lite slitigt för min själ...

[noike]

Sant, sant men ofta kan ju sådant färga deras konst också.

Klart det kan göra det, men man får se det för vad det är och ogilla de produktionerna där åsikterna fäst sig vid för mycket för att det ska gå bortse från det. Det är ju alltid subjektivt från båda hållen.

[Murnau]

Jag älskar Woody för mycket för att tokdissa någon av hans filmer

Jag är väl nästan med dig. Men Celebrity alltså... Jag har inte sett den sen den var ny visserligen, men jag vill minnas jag tyckte den var skittråkig. Men jag minns den knappt. Nåt särskilt du tyckte var bra med den?

[caffeineaddict]

Vad tyckte du om Match point förresten, Kalle?

Jag älskar Match Point, även om den som moralisk fabel på många sätt upprepar poänger som Crimes and Misdemanors gjorde ännu bättre. Men jag är som sagt en sucker för Woody, och det var härligt att se honom försöka göra något ordentligt seriöst efter alla komedier decenniet dessförinnan. Och den är snygg, välspelad och jag är en av de där miljonerna män som har crushat ordentligt på Scarlett, så.... Plus att huvudpersonen skjuter ihjäl en gammal tant som inte har gjort något för att förtjäna det. Sådant måste uppmuntras.

Jag har ju faktiskt gjort en ordentlig insats för att se Everything Woody, och nu har jag bara fem stycken kvar: Shadows and Fog, Small Time Crooks, The Curse of the Jade Scorpion, Hollywood Ending och Cassandra's Dream (Wilkinson!). Funderar på att ta ett maraton någon dag och få det överstökat. Men åtminstone tre av de där har jag fått känslan av ska vara absolut botten-Woody, så lite rädd är jag.

Vissa, som just Celebrity t.ex. var det dock tokigt länge sedan jag såg. Men jag vill minnas att jag gillade fotot, cameosarna, vissa scener och Kenneth Branaghs precis hysteriskt over-the-top Woody-imitation (även om jag inte vet om det var för att det var bra eller av "Look at that carwreck!"-typ). Och en scen har fäst sig totalt i huvudet på mig (nej, inte en av sexscenerna) även om det är lite svårt att förklara precis varför. Allt jag kan säga är att jag inte alls känner mig obekväm med tanken på att se om den någon gång.

[Eatthemeat]

Ja Scarlett...ok för Scarlett, hon är sjukt snygg. Annars tyckte jag personligen att Match point var för kall, men det kan ha att göra med att Jonathan Rhys-nånting kändes rätt så nollställd hela tiden. Scoop ska väl vara rätt dålig har jag hört och hans allra senaste vad den nu heter? Koll på det? Annars gillar jag faktiskt mest hans gamla godingar, de där han själv är med. Men kanske vi ska samla ihop lite fölk å köra ett Woodymaraton nån gång när du flyttat upp då? De flesta har jag på utdöda vhs men jag äger iallafall Fruar och äkta män på dvd. Jaa filmmaraton!

[adolvsson]

Jag gillade Celebrity, även om det var tokigt länge sen för mig med, och jag gillade Cassandra's Dream en hel del, även om jag misstänker att det tekniskt sett inte är någon av hans mest vältrimmade.

Har sett alldeles för lite Woody, bara en handfull, känns annars som om han är en filmskapare som passar bra in med mitt smakområde.

[caffeineaddict]

Annars tyckte jag personligen att Match point var för kall

Det var den onekligen, och jag tror det både var meningen och att det var en av sakerna som tilltalade mig: rå, kall, långt ifrån en klassisk moralhistoria. Den tilltalar min cynism och slår mig i maggropen, inte i hjärtat.

[Eatthemeat]

Annars tyckte jag personligen att Match point var för kall

Det var den onekligen, och jag tror det både var meningen och att det var en av sakerna som tilltalade mig: rå, kall, långt ifrån en klassisk moralhistoria. Den tilltalar min cynism och slår mig i maggropen, inte i hjärtat.

Mmm, jag brukar också gilla allt som är kallt, mörkt och deprimerande, men Match point funkade inte för mig. Jag blev nästan lite förvånad för jag hade rätt höga förväntningar på den. Men Kalle, Jonathan Rhys-blabla? Är han inte en jävla träbock? Av typen snygging som får jobba trots ett enda standardläge (surmulen/trulig/butter) ,a la Jude Law?

[Matt]

Jag är med på woody-maraton

[caffeineaddict]

Emilia: Vet du att jag inte för mitt liv kan minnas huruvida jag sett honom i en enda annan roll? Men jag gillade honom i Match Point, där han ju SKA vara en stel, iskall träbock. Och det var roligt att för en gångs skull få se en manlig huvudroll i en Woody Allen-film som varken var Woody själv eller en Woody-imitatör.

Jude Law tycker jag har varit såväl skitbra som tokigt tråkig. Ett tag där var han ju med i varenda film och efter det tror jag han började gå på autopilot. Men på det glada 90-talet gjorde han en del bra insatser (Gattaca, Mr. Ripley).

[The Buffster]

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker att Jonathan Rhys Meyers är bra eller inte (hade något av en crush på honom efter Velvet Goldmine, men det var ju ett tag sen). Men jag håller just nu på att se ikapp The Tudors, och jag tror nog att jag tycker att han är bra faktiskt. Och snygg, men det är inte bara därför jag gillar. Tror jag. The Tudors som serie gillar jag hur som helst.

[lilith]

Just det ja! The Tudors skulle jag ju se.
Jag är också gärna med på Woody-maraton. Har inte sett de nyare, mest de gamla, och somliga var länge sen. Men jag är ett fan.

[Eatthemeat]

Emilia: Vet du att jag inte för mitt liv kan minnas huruvida jag sett honom i en enda annan roll? Men jag gillade honom i Match Point, där han ju SKA vara en stel, iskall träbock. Och det var roligt att för en gångs skull få se en manlig huvudroll i en Woody Allen-film som varken var Woody själv eller en Woody-imitatör.

Jude Law tycker jag har varit såväl skitbra som tokigt tråkig. Ett tag där var han ju med i varenda film och efter det tror jag han började gå på autopilot. Men på det glada 90-talet gjorde han en del bra insatser (Gattaca, Mr. Ripley).

Som Sanna sade så var han med i The Tudors, och där var han precis likadan, iaf i de avsnitt jag hann se. Men jag kanske bör vänta med hård kritik innan han har gjort lite fler roller. Han kanske är typecastad pga sitt (slurp)fagra yttre. Det är inte omöjligt...
Visst, Law var bra i Ripley men han spelade ändå likadant som i allt annat jag sett honom i. En gång i tiden tyckte jag att han var skitsnygg, ack ungdomligt oförstånd...