av adolvsson » lör sep 19, 2009 9:58
3x18
Eureka! Jag... jag... wow. Inte för en enskild stor händelse eller för att det var unikt omvälvande, utan för att det var en återkomst av tidigare kvalitet, en återkomst till vad som fick mig falla för Eureka till att börja med. Jag skrattade och jag oroade mig, jag kände för karaktärerna som jag antagligen inte gjort sen första eller andra säsongen, jag älskade humorn, speciellt den där som ligger i detaljerna, hur spelarna levererar sina egentligen obetydliga repliker och alla visual gags. Jag älskade att trots att dom återigen använde ett par gamla trötta plottar och att vägen till lösningen av veckans fall emellanåt var lite väl enkel, trots det brydde jag mig inte för karaktärerna och humorn och dramat fungerade precis lika bra som det gjorde förut, och i vissa fall ännu bättre.
Sometimes change is good, sa Carter, och det kändes som det kom från Jamie Paglias eget hjärta. Som om han insett att serien kanske inte varit vad den en gång var och att nu behöver saker fräschas upp. Jag kommer sakna Zoe, men att fästa koncentrationen ordentligt på färre återkommande karaktärer kan vara en bra sak. Jag tyckte det var osedvanligt trist att Tess skulle försvinna, och den gamla plottdevisen med jobb på annan ort var vad som kändes extra tröttsamt först, men dels kom det direkt ut en hel del bra drama ur det (hur Carter hanterade det tillsammans med allt annat den dagen, bråket mellan han och Tess, och så vidare), dels hanterades det mot slutet av avsnittet skitbra. Carters accepterande kändes äkta och det faktum att det inte utmålades defintivt, och att Carter tänker följa efter kortsiktigt med potential för långsiktigt, och att det lämnades öppet gjorde slutet till den allra bästa sortens cliffhanger. Efter det här skulle jag till och med kunna acceptera att Tess lämnar serien, även om jag verkligen verkligen inte vill det, hon och Carter är perfekta ihop.
Återkomsten till forna tiders härliga känsla har varit på gång i några avsnitt och det enda jag väl verkligen har att invända emot, är att det dröjda ända tills säsongsavslutningen innan det slog in fullt ut. Fast nu är jag åtminstone riktigt ordentligt pepp inför nästa säsong. Riktigt ordentligt.
Well, I like to eat cheese. And I sometimes like to think of cheese…How it came to be. The magic thing is that there’s just, you know, a cow. And then there’s the grass and the sunlight, and then here comes the cheese…It’s kind of amazing. - David Lynch
Blogg |
Twitter |
Instagram |
Facebook |
LinkedIn