Studio 60 on the Sunset Strip

[adolvsson]

(spoiler 1.18) De verkade kompensera med drama här efter förra avsnittet. Jag tyckte det var skitbra. Slutet (inte helt olikt ett visst West Wing-avsnitt) var rent otäckt.

Och Jenna Fischer! (Fast alldeles för lite.)

X2,5.

Ja.

Sablans jäkla feltittande TV-tittare.

[Illyria]

1.18, vad jag gillade:
Jenna Fischer!
Danny och Jordan, Danny i scen(er) med Matt.
And not much else.

[Ai]

1x18
I mina ögon ett av de svagare avsnitten. Hämtade sig på slutet dock.

Harriet har verkligen slagit nya rekord i idioti. Nu var inte ens karaktären trovärdig. Hon ska vara erfaren och ha jobbat med detta lääääänge. ÄNDÅ tycker hon att det är en bra idé att berätta för Tom mitt i pågående livesänding. Nope. Icke trovärdigt. Jag skyller på manusförfattarna för det. Även om Harriet är irriterande så skulle hon inte göra nåt sånt om hon inte varit total nybörjare....och mer än lovligt korkad....

[adolvsson]

1x19
Ojojoj. Alltså... äsch, så bra.

[Illyria]

1.19 Allt med Danny och Jordan var bäst. Resten var bara blah.

[Matt]

fyfan vad bra!

[noike]

1.20 Dialogen mellan Danny och läkaren i början gjorde att jag för ett ögonblick började tro att det var ett Sports Night-avsnitt. Det påminde väldigt mycket om sättet Sorkin lät karaktärerna där prata allvar.

Jag kommer sanka den här serien massor. Kunde de inte fått några extra avsnitt som ett "förlåt för nerläggningen"?

[Spuffy]

jag miknns inte längre hur många avsnitt jag sett. kanske 12? fan.

[Illyria]

1.20 Första delen med Danny/Matt/Harriet på sjukhuset var perfekt och väldigt roligt blandat med drama, och sen gillade jag armékillens humor och Danny är som vanligt bra men resten brydde jag mig inte det minsta om.

[gaspode]

1x20 var riktigt roligt stundtals. Jag älskar fortfarande inte serien så innerligt som vissa andra, men det är hög kvalité på det mesta.

Allt med läkaren var jättekul, liksom scenerna med militären.

[The Buffster]

Har börjat se Studio 60 igen. Självplågeri på hög nivå. Detta med förnekelse fungerar bara så länge, och nu måste även jag acceptera att det snart är slut. Men jag vill inte. För det är så jävla bra.

(spoiler 1.17) Allison Janney och Timothy Busfield. Jag dog nästan. Dom är verkligen fantastiska tillsammans. När hon kollade in i kameran på slutet. Åh. West Wing nostalgin var total.

Jag är nog lite kär i Jack. Så jag tycker alltid att hans scener är bra. Men jag tycker nog ändå att han var lite extra fantastisk här.

"I'm pretty drunk"
"Not my night"
"Tight show tonight"

[Illyria]

De här tredelade avsnitten har de verkligen tragit ut på till max, hade räckt med två.

Hur jag tror serien kommer sluta:
Hela K&R går åt helvete och alla kidnappade dör
Jordan dör, Danny får inte barnet (fast jag skulle vilja se det)
Det händer inget mer mellan Matt och Harriet (extremt viktigt, det sista jag vill se är att de blir ihop. Tv-säsongens tråkigaste par.)
Han som ska be om ursäkt vägrar göra det och får sparken, fast det kvittar för serien läggs ändå ned pga dåliga tittarsiffror.
The end.

[caffeineaddict]

Bye bye, Studio 60!

(spoiler 1.22) Lite väl överlyckligt slut, ALLT ordnade sig verkligen och ibland kändes saker lite stressade. Men tacksamt att trådarna knöts ihop så att serien nu kan stå som den är och kännas avslutad. Och sista scenen gav mig ändå lite smårysningar, of the good kind. "I took it to mean that you're gay and you want me".

Sorkins minst lyckade serie IMHO, men det är ändå förbaskat bra och jag hade skuttat som en skolflicka över en S2.

[noike]

1.22 Rätt väntat faktiskt.

Hade vi fått två säsonger så hade det blivit tragedi på något ställe här, men Sorkin är en sådan där skrämmande tvättäkta romantiker och med en säsong har han inte mycket till val än att göra så här.

För lite Mark McKinney i de senaste avsnitten.
- Then Andy, it's you greatest day.
- What did I do?
- You get to sleep with Jeannie.
- (Lika uttråkad som vanligt) All right.

[adolvsson]

1x22
När läkaren säger att han behöver prata med Danny, då öppnade sig himlen här i Växjö och det började ösa ner. När avsnittet tagit slut tittar jag ut igen, då har det slutat, molnen börjat skingra sig och solen lyser som över en helt ny dag. Nästan hur det passade.

och med en säsong har han inte mycket till val än att göra så här.

Och, just eftersom det är slut, funkade det. Åtminstone för mig. Jag kände mig som ett litet barn, för det var så jag lipade. Första gången, och värsta, vid sjukhussängen mellan Danny och Jordan när det visar sig att hon redan fixat papprena som behövdes. Jag är nog också något av en skrämmande romantiker, inners inne under all den sexiga bitterheten.

Det finns mycket att säga till hyllning, och mycket att elakt om att det inte blir mer, men eftersom det mesta redan sagts om tidigare avsnitt nöjer jag mig med några få små ord: Jag älskade det här.

[eriked]

Damn, visste att jag inte skulle ha tittat på 1x21 utan att ha 22:an tillhands. Fan..

[Illyria]

Hatar slut av den här typen, ytterligare en dålig säsongsavslutning (eller serie). Det har varit som en epidemi den här tv-säsongen med vissa få undantag. Studio 60 var dock långt från ett undantag, jeez.

Hade vi fått två säsonger så hade det blivit tragedi på något ställe här, men Sorkin är en sådan där skrämmande tvättäkta romantiker och med en säsong har han inte mycket till val än att göra så här.

Är det här hans stil har jag ytterligar en anledning att inte gilla Sorken. Och det värsta av allt hände! Idiotråkiga Matt och Harriet blev ihop, suck, och precis allt slutade lyckligt. Det finns långt bättre sätt att knyta ihop trådar på än att klara upp varenda liten detalj och göra alla lyckliga och givetvis går det att göra andra val. Jag är inte emot lyckliga slut, men det här var bara skrattretande dåligt och kliché.

Det var verkligen ett skrattretande dåligt slut, men det var ivarjefall en gång serien lyckades vara rolig. Den fick mig att skratta tillslut.

[Rombat]

Jag gillade det iaf. Jättemycket.

[wyndham]

Såg om början på SVT igår.

(spoiler rubbet) Helt strålande inledning. Eller så var den bara omtittsvänlig. Men spontant kan jag bara minnas julavsnittet som överträffar det. Snyggt var det också. Som scenen i den avkapade taxin. Det lektes för lite med dekorerna senare.

Sen var det mycket som gick utför. Redan vid musikalnumret nästa avsnitt insåg man att sketcherna inte skulle kännas "på riktigt". Det var inte nödvändigtvis något jag störde mig på, men efter att ha sett om inledningsmanifestet om tv:s förfall så kan jag bara tänka på hur grymt det hade varit om Studio 60-snuttarna hade varit bra. Då hade man inte behövt få det förklarat när det skulle föreställa bra och dåligt manusskrivande. Kunde dom inte ha fått rensa papperskorgarna på Comedy Central istället för att försöka likna samtida SNL, som dom själva påpekar är värdelöst?

Och alla eländiga arc som följde... Macau. Harriets Film. Patriotism hit och patriotism dit. Dokusåpa-häxan... Suck. Jag förstår att tittare droppade av.

Men synd var det. Jack Rudolph var verkligen på topp från början till slut. Och roligt var det. Och fina var dom.

[RalfiParpa]

Såg klart serien igår. Inget fullständigt debacle men jag måste vara mer än lovligt okritisk för att kalla S60 en bra serie. Och det kan jag inte vara, inte ens för Sorkin.

När det var som värst (avsnitt 17-22, däromkring) kändes det som att titta på ett skadeskjutet djur som försöker krypa fram. Serien var bra på sina ställen, den där inledande Wes Mendell-monologen är fortfarande bland det vassaste, argaste Sorkin skrivit. Att han sedan helt mytologiserade Wes Mendell och aldrig visade honom i bild igen var en av få saker jag gillade med S60 (och då vet jag inte om det ens var ett kreativt beslut, de kanske helt enkelt inte kunde få skådisen igen). Åtta avsnitt in i serien brydde jag mig fortfarande lite men sedan..självdog det. Långsamt. Som det lätt gör när ens serie i princip bara är en enda stor egotripp. Jack Rudolph var grym rakt igenom men alla andra karaktärer och deras bekymmer och bryderier...meh. En parentes.

[The Buffster]

Jack Rudolph var grym rakt igenom

Kunde inte hålla med mer. Om just det alltså, för jag gillade många av dom andra också, faktiskt. Men mest av allt gillade jag Jack.

[caffeineaddict]

Är det bara jag som har missat detta fullkomligt? http://www.tvshowsondvd.com/news/Studio ... Strip/7558

Det har fan varit annonserat sedan innan serien avslutades! Hur konstigt det än känns att säga det så är jag lite osäker på om det är köpvärdigt för mig... även om jag ofta tyckte om serien medan den sändes så har hindsight inte varit vänlig mot den, och omtitten av Sports Night (som nog är åtminstone dubbelt så bra) gjorde den inte heller gott med alla de jämförelser som dök upp i huvudet.

Eller jo förresten... jag vill nog ha den ändå... kommentarspår...

[noike]

har hindsight inte varit vänlig mot den, och omtitten av Sports Night (som nog är åtminstone dubbelt så bra) gjorde den inte heller gott med alla de jämförelser som dök upp i huvudet.

I don't get that. För det finns bara plats för en serie av det slaget? Är det bra så är det bra, jämförelser be damned.

[caffeineaddict]

Nej, men det hade gått så många år mellan att jag såg Sports Night och S60 att jag hade glömt precis hur många liknande scener/karaktärer det fanns, och nu när jag såg om SN blev det verkligen slående, och dessutom hur Sports Night vid varje tillfälle var roligare/mer rörande/o.s.v. o.s.v. Och då kändes det lite ledsamt att en av mina favoritförfattare har börjat upprepa sig med sämre resultat. Du vet, som om Joss skulle fortsätta skriva saker om unga tjejer med superkrafter, men aldrig lika bra. Men det skulle aaaaaaaldrig hända.

Men S60 är onekligen bra det med, men oavsett SN-jämförelse kan jag tyvärr inte med gott hjärta höja den till skyarna. Enstaka avsnitt, visst, men inte som helhet.

[caffeineaddict]

När febern väckte mig klockan 2.30. behövde jag televisionens motsvar till comfort food för att komma ur grumpy headache phase. TV-comfort food = Sorkin. Så jag knäckte plasten på min införskaffade men aldrig omtittade Studio 60-box och nu är jag sju avsnitt in. Det är god, god underhållning. Det är fortfarande inte WW och inte riktigt Sports Night, men nu när man vet var man ska lägga förväntningarna är det likväl ändlöst underhållande.

[adolvsson]

Nu fick du mig att kolla S60-klipp på YouTube. Fan ta dig, Karl.

[caffeineaddict]

Såg igenom hela serien på fyra dagar där. När man inte behöver vänta en vecka mellan avsnitten och inte längre ha så extrema förväntningar var den verkligen mycket bättre.

[Rombat]

När febern väckte mig klockan 2.30. behövde jag televisionens motsvar till comfort food för att komma ur grumpy headache phase. TV-comfort food = Sorkin. Så jag knäckte plasten på min införskaffade men aldrig omtittade Studio 60-box och nu är jag sju avsnitt in. Det är god, god underhållning. Det är fortfarande inte WW och inte riktigt Sports Night, men nu när man vet var man ska lägga förväntningarna är det likväl ändlöst underhållande.

Och jag såg precis om Sports Night och ändrade mig så pass mycket att jag tycker det var bättre denna gången. Men inget West Wing och inte lika snyggt, bra eller välspelat som Studio 60. Men jag kan se den smutsige förrädaren utan att hela tiden morra "Den där smutsige förrädaren." So... progress.