2x12:
Kanske några ord... ja, herrejävlar vilket avsnitt. Lätt RTDs bästa hittills, och med tanke på att hans egna Doctor Who-manus har varit något av en besvikelse (inte dåliga, men långt ifrån vad han presterat på serier som Queer as Folk) ger det här (tillsammans med Love & Monsters som jag älskade) ett enormt hopp inför framtiden. Inte nog med att man ska behöva vänta en hel vecka på nästa avsnitt (vem fan kom på att det skulle vara sju dagar i en vecka?!), men väntan efter S3 blev med ens mycket svårare.
Dalekarnas framträdande var inte världens överraskning, det har surrats om att de syntes i trailern så jag antog att möjligheten fanns, men det gjorde inte effekten svagare. Lysande cliffhanger. På ett starkt avsnitt.
Likaledes må Rose frånfälle som sagt se klart ut, men vad hon säger i teasern, hur hon säger det och en massa runtomkring (bara en sån sak som att Jackie antogs vara Rose ett tag) gör slutet väldigt oklart och jag älskar det.
En annan sak jag älskade, att ingen nämnt det, var Ghostbusters-referensen. Fantastiskt. Samspelet mellan Tennant och Piper har verkligen varit underbart.
Illyria skrev:speciellt som hon tycker att hennes liv var dött innan hon träffade Doktorn.
Oh, bra poäng. Det slog mig inte när jag tittade.
Förövrigt hatade jag hur Jackie sa att hon skulle bli någon annan om hon fortsatte resa med Doktorn, det håller jag inte alls med om.
Det gjorde däremot det där. Den konversationen känns absolut som en möjlig föraning.
Det skulle vara trist om hon dog dog.
Medhåll, jag gillar verkligen verkligen karaktären.
Och även om jag inte var ett stort Mickey-fan i början, har jag kommit att uppskatta honom allt mer. Skulle inte alls ha något emot att se honom som fast följeslagare i nästa säsong.