av RalfiParpa » tor apr 20, 2006 12:14
Följer fortfarande Sopranos och älskar det. Dessvärre hinner jag, liksom The Buffster, inte kommentera varenda avsnitt av varenda serie jag följer (och jag följer ändå bara fem serier på amerikansk TV just nu). Men Sopranos är trots allt storfavoriten så något borde jag väl kunna bidra med, även om det är lite försenat.
The Sopranos 6x06
Säsongens bästa avsnitt så här långt. Mycket fint. Mycket roligt.
Vito. Sopranos är bra på det här med att skapa äkta människor. Jag har aldrig gillat honom (å andra sidan "gillar" man väldigt få Sopranos-karaktärer) men, jävlar, hans lilla flykt till New Hampshire var rörande som tusan. Och vacker.
Vito upptäcker i princip en helt ny värld när han blir tvungen att fly från New Jersey, en värld där människor hälsar artigt, hjälper dig utan att be om något i gengäld och faktiskt inte bryr sig så mycket om någon är homosexuell. Naturen är mycket vackrare där också.
Jag tyckte att det var väldigt...ja, fint när Vito strövade omkring på den där lilla stadens gator och bara storögt tittade på allt i bästa Harry-Potter-I-Diagon-Alley-anda.
Avsnitt 6x08 av Sopranos bär förresten titeln "Johnny Cakes", vilket säkerligen innebär att det är då gänget hittar, och förmodligen dödar, Vito. Jag hoppas att han får leva fri innan det sker.
Tony. Jag gillade att Tony erkände att han innerst inne inte har något emot homosexualitet, även om han gjorde det på ett motvilligt machosätt.
"God bless. A salute. Who gives a shit?"
Jag tror att han faktiskt vill bättra sig men inte riktigt vet hur. Affärerna måste fortfarande skötas, Tony kan inte visa sig som "svag" inför sina mannar men på övriga fronter tycker jag att det går att vagt urskilja konturerna av en snällare Tony. En bättre människa.
Tony stod även för mycket av humorn i det här avsnittet. Alla oavsiktliga gayreferenser var skratta-så-högt-att-grannen-klagar-roliga.
"[Vito's] a come-from-behind kind of guy."
"That he is."
Och Tony gillar The L-Word. Whodathunkit?
Christopher. Han har varit lite nedtonad än så länge men när han väl får screen time visar Michael Imperioli verkligen var skåpet ska stå. Han har verkligen full kontroll över alla Chrissys sidor nu. Jag menar, det kan inte vara så lätt att spela en känslokall, kvinnomisshandlande, allmänt svinig mördare och samtidigt skapa en människa som vi kan känna med (och han är inte ens seriens huvudperson, vilket förstås gör det ännu svårare). Vidare har Chrissy tacknämligt fått stå för de riktigt stora gapskratten den här säsongen. Han blir bara dummare för varje avsnitt och skämten spelar nästan uteslutande på hur sanslöst korkad Chrissy faktiskt är. Likväl förbaskat effektivt och förstås väldigt roligt.
"Allegra..I thought that was a cough medicine."
"It's italian for happiness."
"What the fuck does that have to with cough medicine?"
En sak till också. Tycker någon annan att Chrissy beter sig lite egendomligt emellanåt? Inte alltid men i vissa scener känns det som att han är ofokuserad, ännu dummare än vanligt (om det nu ens är möjligt) och väldigt yr. Som om han återvänt till heroinet. Kanske för att dämpa våndan som Adrianas frånfälle skapat? Jag hoppas verkligen att Christopher får spela en större roll längre fram i säsongen, han är trots allt den karaktär jag känner mest för efter Tony.
Jag tror att Chrissy och Silvio är de enda som kommer stå kvar vid Tonys sida när allt faller samman (vilket vi får hoppas att det gör, för sönderfall = bra TV).
Nästa avsnitt: Chrissy does Hollywood? Som bäddat för dråpligheter, med andra ord.
Meadow. Hon börjar äntligen bli en intressant karaktärer på riktigt. Inte nog med att Jamie-Lynn Sigler numera är så snygg att varenda man som träffar henne tappar andan, hon har utvecklats avsevärt som skådis också. Och nu verkar hon få en egen, vettig arc i och med hennes anställning på den där advokatbyrån eller vad tusan det ska föreställa. De vet alltså vem hon är? Vågar man gissa att Meadow på något sätt kommer bli kopplad till sin pappas "affärer" framöver?
Nej, nu orkar jag inte mer. Har knappt börjat och det är redan ganska långt. Det finns mycket att prata om. Sopranos är en tät, nyanserad och oerhört tänkvärd serie och man kan, mer eller mindre, dissekera varenda scen. Vårens bästa TV är det också.
"The nicer the nice, the higher the price."