The Sopranos

[caffeineaddict]

5.03. Ibland är det verkligen den bästa serien i hela jävla världen. Såååå roligt, så enormt starka karaktäriseringar, så många guldrepliker, och så lite hjärtsvidande också. Tonys "Don't you love me?" på slutet. Roligast måste nog vara när Junior tror att Larry David och Jeff Garlin är han och Bobby när han ser Curb på TV:n, men både "Varsity athlete"-grejen och allt med Paulie ("The guy jumped out of the tree and came after me with a chainsaw! I have a right to defend myself!") är så tooookigt bra också. Och Loggia när han tar i för allt han är värd... jeeez! Och Phil Leotardo som visar sig vara en hysteriskt obehaglig karaktär.

[XY]

Jag började med säsong tre för några dagar sedan. Till min irritation upptäckte jag att det är fel i min Sopranosbox. Avsnitt 3.03 och 3.04 saknas!

Vänd på skivan.

Det fungerade!

Nu har jag upptäckt något annat. Den fjärde säsongsboxen har skivor från tredje säsongen. Både trycket på skivorna och innehållet. Den här gången hjälper det inte att vända på skivan.

Ska kontakta återförsäljaren (Elgiganten) och se vad de har att säga till sitt försvar.

[RalfiParpa]

6.13: Åh. Kanske bättre än något annat som gjorts inom amerikansk TV. Jag älskar David Chase och önskar att jag kunde uttrycka mina åsikter om den här serien på ett mer artikulerat sätt (inte än; jag är snart där).

Förtydligande: spontansåg bara avsnittet. Och om någon bryr sig la jag upp en lista över mina elva favoritavsnitt för ett annat, privat forum. Jag ska inte börja för när jag börjar blir det bara massa bludder men jag anser väl att de där elva avsnitten är det mest konstnärliga, sinnesvidgande, gripande och alltigenom magiska som någon (David Chase i det här fallet - i sin skrynkliga italienska lekamen har den där gubbjäveln mer rå konstnärlighet än alla Aaron Sorkin och David E. Kelley tillsammans) gjort med det där patetiska konstnärliga mediumet som står i allas vardagsrum.

[caffeineaddict]

(spoiler 5.05) En sådan sjuk kombination av fantastiskt roligt och sjukt obehagligt (Chris som spöar Ade... uschuschUSCH!). Men jag garvar så jag halvdör när Carm släpper pizzan på mattan och Tony går därifrån... bara för att komma tillbaka in och sno med sig pizzan några sekunder senare.

Och "What kind of fucking animal you think I am?!" är nästan lika roligt. Precis hur mycket kan man lura sig själv?

[RalfiParpa]

Postar det här, om det är någon som inte sett det. VIlken jävla box. Jag känner mig, milt uttryckt, våldtagen av filmbolagen. Ännu en gång släpps en R1-box som inte bara är sexigare än sin R2-motsvarighet rent estetiskt; den innehåller dessutom nytt extramaterial?! Vad tror studiomänniskor, att européer är neandertalare som bara tittar på serier och film för att ha något att fördriva tiden med? Vi uppskattar och förstår de här serierna, sluta förfördela oss på det här viset. Jävla svin.

Jag är speciellt förtrytsam i dag: min R2-box av Mad Men är ful och innehåller 25% av det utannonserade bonusmaterialet.

[caffeineaddict]

Fortsätter med världens långsammaste omtitt. Sista scenen i 5.07, godfuckdamn... den sista bilden där. Och sen såg jag faktiskt 5.08 också. Blir 5.09 nu, tänkte försöka få upp takten liiiiite.

[RalfiParpa]

Fortsätter med världens långsammaste omtitt. Sista scenen i 5.07, godfuckdamn... den sista bilden där. Och sen såg jag faktiskt 5.08 också. Blir 5.09 nu, tänkte försöka få upp takten liiiiite.

Femte säsongen är inte min favoritsäsong men den avslutas med den hårdaste en-två-tre-stöten i TV-historien: "The Test Dream," "Long Term Parking" och "All Due Respect." Det enda som kommer i närheten är sista tre avsnitten av The Wire S4.

[XY]

Elgiganten ersättade min felaktiga säsong 4, men tyvärr med pengar och inte med en ny. Så jag har säsong 1-3 (sett alla) och 5. Inte råd med s4 just nu.

[caffeineaddict]

OnOff har sålt alla säsonger utom S6 del 2 för 199 spänn nu. FYI.

[XY]

Prisjakt anger 239:- som lägsta pris. Oavsett vilket så är båda priser för mycket för mig just nu, men om ett litet tag så. Sopranos körs alltid på rea då och då.

[Tob]

Då kanske man skulle bege sig till OnOff för att kika. Dags att skaffa resterande säsong (S4-S6). Kom av mig helt i säsong 3 men skall ju fortsätta i sinom tid. Annars har ju dem ju funnits på flertalet ställen, 1 för 299 2 för 499.

[A bear]

Jag väntar nog ändå på den där R1-boxen. Herregud vad snygg.

[Tob]

Skaffade resterande säsonger på Onoff. Motiverade ju mig att fortsätta med Sopranos som jag kom ur av okända anledningar i vintras. Började se om S3 från start (såg nog 2 eller 3 avsnitt in tidigare) för några dagar sedan. Vill minnas att jag tyckte S2 var något svagare än S1, kan vara det som gjorde att jag inte var så peppad inför S3 tidigare, men tja, S3 är definitvt bättre än S2 och minst lika bra som S1. Hell yeah.

Jag vill bara skriva litegrann. Mer eller mindre genomtänkt.

(spoiler Spoilers S3) Första avsnittet. Lite banalt, lite detektivarbete, en hel del övervakning. Skall det verkligen behövas så här mycket förberedelser för att installera en mikrofon. Ja tydligen. Inget är enkelt, punkt slut. Ett viktigt avsnitt på så sätt att det påminner publiken att nej, det är inte bara att sätta dit halva familjen Sopranos. Livias död sköts snyggt. 3.04 som framförallt behandlar Dr Melfis våldtäckt är riktigt vasst. Man plockar upp Jennifers frustrationen kring att inte kunna prata om det utan som psykolog hela tiden förväntas lyssna, lyssna och var tillmötesgående. Tycker man behandlar hela den storylinen på ett utmärkt sätt. Tycker nog överhuvudtaget att under S3 så växer Jennifer till sig som karaktär och inte bara som en viktig del i att bygga upp Tony. Utöver just våldtäckten så hennes ofrivilliga del i Gloria/Tony, frutstrationen av behöva stå utanför och förstå, bra berättat tycker jag. Just Gloria/Tony tyckte jag väl presenterades lite klumpigt, blev lite väl sökt att Tony skulle träffa en ny älskarinna, men payoff var grym. Scenerna mellan Gloria och Tony i 3.12 är effektfulla då Tony kommer i insikt på allvar att han kännt Gloria i hela sitt liv för att sedan i princip bli ombedd att ta livet av henne.

Meadow på universitet är en annan storyline som går igenom hela säsongen och innefattar väldigt mycket. Noah biten tyckte jag inte var något speciellt. Kändes rätt given. Man kunde kanske lagt mer fokus på Tonys, hur han resonerar och regarerar kring att Meadow stöter ifrån honom så kraftigt, men tycker man kopplade ihop det rätt väl med horan som Ralphie tar livet av. Att mycket av Tonys frustrationen i frågan bottnar i Meadow. Jackie Jr, tråkig tills dess att Meadow och Tony börjar förstå. Mordet på Jackie i sista avsnittet kom plötsligt, men det spelar ingen roll, fanns inga sympatier över Jackie (även om det är rätt tragisk person) från min sida så tycker det var vettigt att lägga krutet på konsekverna för dem andra karaktärerna. Älskade verkligen scenerna mellan Christoffer/Tony i samband med det där också. Christoffer! Appropå honom, avsnitt 11, när Paulie spårar ur och han och Chrisoffer hamnar ut i skogen. Hoppas man följer upp det där scenerna för ryssen måste ju ha överlevt antar jag. Andra sidan så kändes hela deras agerande så korkat och konsturerat att det kanske bara var ett sätt att spaca ut litegrann i serien. Slutet, med begravningen, Junior som sjunger...Meadow spårar ur...Tony agerar, bra.

[Tob]

(spoiler 4.06) Så Chrisoffer skall bli närmsta man till Tony. Börjar fundera en del på hållhaken FBI har på Adrianna kan komma att bli ett riktigt stort problem. Hur länge kommer Adrianna att kunna hålla masken utan att bryta samman? Känns som ett sjunkande skepp, ett stort skepp, jag förväntar mig något maffigt. Jag måste säga att återkopplingen till Gloria var jävligt bra. Fan, Tony är ju helt förstörd, och hur allting gick igenom i hans dialoger. Toxic person! Just det ja, AJ historien var rolig, AJ har komplex! Stackaren

[Tob]

(spoiler 4.07) Det är när man ser slutscenen i 4.07 som man blir påmind om vilken jävla karaktär Tony är och hur mycket han betyder för serien.

[Tob]

(spoiler 4.08) För en annan som jobbat på äldreboenden och vet ungefär hur grupppsykologin bland äldre kan fungera så var storylinen med Paulies mamma djupt tragikomiskt.

[Tob]

(spoiler 4.09) Vilket jävla avsnitt. Längesedan jag satt såpass fokuserad till nånting överhuvudtaget. Jag har aldrig haft sympatier för Ralph, aldrig, vilket antar är meningen. Man han har byggt upp honom som någon som drar in en jävla massa pengar, kommer med obskyra skämten, empati- och respektlöshet. Kort sagt, ett kräk. Sen är det något med barn, jag blev alldeles stel när man påpekade att Justin vart utan syre i 5 minuter, Ralph bryter samman. Jag var helt säker på att man skulle dra vidare detta och verkligen sätta Ralph i fokus. Lite upprättelse helt enkelt. Istället låter vi han konfrontera Tony som tar livet av honom, i en ohyggligt brutal scen, jag var rejält skärrad.

Briljant berättat. Inte fan gör man det lätt för sin publik. Jag känner mig fortfarande vilsen pga. avsnittet.

Jag antar Christopher var fullt medveten om vad som egentligen hade hänt. Skall bli jävligt intressant att se på vilket sätt det kommer påverka deras förhållande. Med tanke på hur jävla nedgången Chris är i sitt heroin missbruk så lär det väl dra dem samman, men jag skulle bli förvånad om det inte återkommer senare.

[RalfiParpa]

Briljant berättat. Inte fan gör man det lätt för sin publik. Jag känner mig fortfarande vilsen pga. avsnittet.

Ett av seriens fem bästa avsnitt. Minns hur jag satt där när eftertexterna började rulla, hjärnan hade smält och hjärtat kändes som en liten förtvinad kolklump. Samtidigt är det ROLIGT! Det var inte bara så att jag fnittrade lite; jag asgarvade när Tony sa "I found him like this" till Christopher. Det är bara så dumt på alla sätt och vis! Han gör det också med samma tonfall som ett busigt barn som ber sin mamma om förlåtelse efter att ha slagit ner en blomkruka eller något. Efteråt säger han "Whoever did this...", vilket också är avsnittets titel.

[Tob]

Fan vad skönt att någon bryter av mitt postande

Men jag är så inne i Sopranos nu. Jag är nog fast på allvar nu

Samtidigt är det ROLIGT!

Absolut. (spoiler 4.09) Oftast i Sopranos så är humorn väl invävd i dialogen. Men delar av 4.09 kändes rätt avdelad. Inledningsscenen då Ralph driver med Paulies mamma är fullkomligt hysterisk. För att sedan ånga på med en hel del tunga drama scener. Hur som helst så är 4.10 ett exempel på hur humorn fungerar (spoiler 4.10) Christopher sätter sig på hunden som gnyr till, man inser med en gång vad som händer, och för ett par sekunder så sitter man också snyftar för att sedan inse hur roligt det är. När sedan Adriana kommer hem och kallar på Cosette så sitter jag bara och flinar i soffan. Konfrontationen av Chris likaså, hysterisk, viktigaste är att inte ge några negativa anspelningar eller färdömmande....givetvis slutar det med att man håller på att slå ihjäl Chris. Jag älskar tragikomik!

En annan sak jag inte skrivit något om under S4, som legat i bakgrunden i princip varenda avsnitt, är (spoiler 4.10) Furio/Carmela, det känns som en neverending lovestory......med ett slut som definitivt inte är lyckligt. Alla deras små scener tillsammans i dörröppningen, små minspel hela tiden, små antydningar. Återkommande elementet att AJ, till hans stora förtret naturligtvis, får komma med till Furio varje gång

[Tob]

Säsong 4 var inte dum.

(spoiler tom 4.13) Det är väl egentligen första säsongen som Carmela blir lite av en riktig huvudkaraktär. Slutet ja, jag trodde i ärlighetens namn inte att det skulle gå så fort för Carmela att bryta samman samt ta sig samman och skaffa sig en fri vilja. Det hade gärna fått väntat även om det fungerar naturligtvis, för det är stil och finess på det, en hel del storslagna scener. Nu lär Tony komma tillbaka till Jennifer dessutom och det känns som att deras sammarbete kan fördjupas rejält när Carmela inte är en del av Tonys liv på samma sätt. Jag är oerhört spänd på vart man tar serien nu, känns som det kan bli en rejäl förändring. "Its all about the ducks", att hålla ihop familjen, vilket delvis har misslyckats, detta kan gå hur som helst!

[caffeineaddict]

Jätteroligt att läsa dina kommentarer, Tobbe. Håller allt som oftast med dig och det är kul med välskrivna, funderande diskussioner kring en så fantastisk serie.

Jag är äntligen klar med den tokigt långsamma omtitten av S5 förresten. Inte seriens bästa säsong, men likväl tokbra. Snart S6.

[Tob]

(spoiler 5.1) Okay, skall villigt erkännas att jag trodde inte samarbetet med Jennifer skulle för Tonys del fördjupas på det sättet. En förändring givetvis. Men tack vare "Nick Nolte" så kommer Tony i insikt och undantränga känslor för Dr Melfi kommer upp till ytan. Eller snarare för den typen av kvinna. Tony beter sig naturligtvis som en idiot, blind för sina egna värderingar som fungerar bra i ett slutet rum mellan en patient och en psykolog. Utanför är det svårare och det känns som Tony är så jävla insnöad i sin krets, med allt vad det innebär, och på vägen glömmer han bort hur mycket utanför han egentligen är.

Vet inte riktigt vad man vill säga med Björnen riktigt. Men inte fan har Tony släppt sin riktiga "familj", inte på långa vägar (trots att den ändå gått en bra tid mellan säsongerna antar jag?), beskydd och ansvar.

Jätteroligt att läsa dina kommentarer, Tobbe. Håller allt som oftast med dig och det är kul med välskrivna, funderande diskussioner kring en så fantastisk serie.

Tack.

[Tob]

(spoiler 5.2) Steve Buscemi! Tror hans karaktär kan röra om rejält för Tony. Han har ju uppenbarligen problem med att hans kusin väljer en hederlig väg.

[RalfiParpa]

Jag är äntligen klar med den tokigt långsamma omtitten av S5 förresten. Inte seriens bästa säsong, men likväl tokbra. Snart S6.

Var är tankarna om 5.11-5.13?

Kul att tråden fått fart igen. Jag ska skriva något smart snart. Skrev ju ett inlägg om 5.13 i favoritavsnittstråden (som förresten verkar gå ett ganska dystert öde till mötes).

[Tob]

(spoiler 5.05) Nog det bästa avsnittet sedan 4.09. Tony tänker efter en del även om han fick rejält med hjälp av dörrknackningen. Men likväl, han återvänder till Jennifer och tar upp det. Samtidigt sväljer han sin stolthet en hel del gentemot Jennifer. Christopher är ju så oerhört oberäknelig och det är inte konstigt att Adrianna har magproblem. Sen seriöst, jag satt på nålar under misshandeln, hade ju likväl kunnat sluta med att han tog livet av Adrianna. På samma sätt när Tony har pistolen mot Christophers huvud. Serien är ju så oerhört kompromisslös så jag kan aldrig lite utgången vilket gör den där typen av scener så grymt intensiva och spännande. Sanningen är inte värt ett skit när folk runt omkring tycker/tror annorlunda, just den där inställningen av Christopher känns väldigt hmm...påfrestande i en värld där respekt, heder och ärlighet är stora ord.

Skrev ju ett inlägg om 5.13 i favoritavsnittstråden (som förresten verkar gå ett ganska dystert öde till mötes).

Vilket är ganska tragiskt. Men den finns där. Jag skall komma ihåg ifall det blir tillfälle för att skriva något någon gång.

[Tob]

(spoiler 5.06) Tyckte det var märkligt att man ignorerade händelserna i 5.05 som imo kändes rätt tunga. För övrigt tyckte jag lite synd om Carmela i avsnittet, först allt tvivlande, mer eller mindre påtvingade moraliska frågeställningar från prästen, och sen ändå blir fullständigt ifrågasatt. Inget vidare. Tony (Buscemi), vad hände, jag försöker få ihop hans totala vändning i detta avsnittet på ett vettigt sätt. Genom pengarna och spelandet insåg han att det är inte värt att arbeta som en vanlig medborgare, när Kim gick innanför dörren rann bägaren över och uppbyggd frustration släpptes lös? Tony (Buscemi) insåg att...den hederliga medborgaren minsann inte är vad han är.

[Tob]

(spoiler 5.9) Jävligt vasst avsnitt som till stor del handlar om Tonys förhållande till Tony B som i och med detta avsnittet tog ytterligare ett par varv. Som sagt, inte undra på att Tonys panikångest har kommit tillbaka. Scenen hos Jennifer där mycket av det presenteras var nog en av de bästa mer dramatiska scenerna med Jennifer/Tony i serien än så länge. Kändes som jag andades ikapp med Tony under hans tendens till panikångest. Rent generellt sett så tycker jag Jennifer/Tony scener antingen bjuder på högklassig humor eller rent och skärt drama. En väldigt angenäm fördelning.

Sen tycker jag synd om Carmela, Tony är ett jävla as som hugger alla möjligheter, slutscenen med Carmela som får besked om Meadow och Finns minst sagt förhastade bröllopsplaner blev rätt kraftfull.

[RalfiParpa]

Fortsätt skriv bara, Tob, dina kommentarer läses och uppskattas. Det är vad som är så kul med The Sopranos: alla har ett eget perspektiv på serien och tillgodogör sig alla omöjliga och möjliga intryck på ytterst personliga sätt. Säsong 5-6 är mina favoritsäsonger och jag ska försöka kommentera lite mer utförligt när jag får tid.

[Tob]

(spoiler 5.10) Mitt allmänna tycke om Tony är definitivt nere i en dal. Det går lite upp och ner. Det är när man kommer på sig själv med sånt som man inser vilken jävla karaktär Tony är. När ens tycke förändras, åt bägge hållen så att säga, känns inte vanligt. Slutscenen, så jääävla självgod när han lämnar Janice, hon har minsann inte blivit "botad". Tonys förhållande till Janice har ju under serien gång inte legat direkt i front, aldrig nåt man riktigt har tänkt på i alla fall, men nog allt känns det som det är mycket prestige mellan dem två. Jag blev genast intresserad av att se mer av Tony/Janice. Annars var det mycket Christoffer i avsnittet och även om det bara nosas en del av all bakgrund till Tony/Tony B/Chrisoffer så inser man vilken spänning det ligger i luften.

Sen gillar jag inte att man ibland bara tycks släppa trådar. Som Finn/Meadow och Finns "upptäckt" på bygget. Antar att man kommer tillbaka till det förr eller senare, så ser man om serien så är det nog inte ett problem, men som förstagångs-tittare så är det aningen frustrerande. Känns som det händer i tid och otid.

Fortsätt skriv bara, Tob, dina kommentarer läses och uppskattas. Det är vad som är så kul med The Sopranos: alla har ett eget perspektiv på serien och tillgodogör sig alla omöjliga och möjliga intryck på ytterst personliga sätt.

Tack.

Ja, verkligen, ligger nog en del i det. Jag tror det kan ha med att det känns som The Sopranos innehåller så ofantligt mycket detaljer. Jag inser ju hur mäktigt det är att se om allt.

[Tob]

(spoiler 5.12) Efter allt prasslande. Efter allt ältande. Vilken jävla payoff på övervakningen av Adrianna. Att visa avrättningen av Adrianna hade bara kännts onödigt, istället, låt publiken förstå vart det bärav tidigt, låt dem sitta och våndas för att sedan se Adrianna krypandes på alla fyra förbi kameran. Så grymt effektfullt.

Ett av dem bästa avsnitten hittills. Det råder det nog inga tvivel om.