The Sopranos

[A bear]

6.17 och plötsligt är det en maffiashow igen.

Börjar skitkul. Tony sjunger "Comfortably Numb"! Tony försöker prata vett med AJ - och gör det faktiskt nästan som en människa snarare än en bulldozer! Tony börjar nästan gråta i den bästa terapiscenen på länge!

BLANCA: Last time you started crying and we had to leave the Starbucks.

TONY: You're handsome, honest, a hard worker... and let's be honest... white. That's a huge plus nowadays. Go and get a blowjob.

Och sen, som caffe påpekade, är det the next generation som börjar ta över. Både AJ och Chrissy har försökt hålla sig utanför; nu verkar båda vara på väg in... men in i vad? Och vad fan inbillar sig Paulie att han håller på med - muckar gräl så det stänker om det.

Vi får en del väldigt rejäla påminnelser om vad det är för business de här grabbarna är i, mer än på länge.

TONY: We're supposed to leave phone messages about interstate high-teccing now? How about faxes, e-mails, make it even easier for the cops? This is a face-to-face business, Christopher!

Mycket snyggt här. Sättet AJ går från en gråtande barnrumpa till en minimafioso under ett avsnitt känns mer trovärdigt än det mesta han någonsin gjort tidigare. Paulie som kör sönder Chrissys trädgård. Chrissys ögonblick av klarhet på Bada Bing.

Älskar, älskar, älskar slutscenen. En stupfull Chrissy som faller på knä i sin trädgård och planterar ett träd. Tillbaka till rötterna.

DOLAN: Chris! You're in the mafia!
CHRIS: Fine.

Now I got that feeling once again
I can't explain, you would not understand...

Helt jävla lysande.

[RalfiParpa]

The Sopranos 6x18
Förlamande, förvirrande. Herregud alltså.
RIP Christopher Moltisanti.

Helt jävla lysande.

[A bear]

6.18 alias "Shoulda gone to Vegas."

Mer "Comfortably Numb". Hmmmm?

Och sen... VA I HELVETE?!?!??!?

Sitter hela tiden och väntar på att det ska vara en drömscen. Och så smyger de in en drömscen mitt i - terapiscenen... och det är på riktigt. Alltihop. Tony såg en chans att lösa det på det gamla ohederliga sättet och tog den.

I stället blir den stora terapiscenen AJs. "Why can't we all just get along?" Hehe.

Casinoscenen! Skitsnyggt, precis lagom psykedeliskt.

Men allt överskuggas av det som händer i de första 10 minuterna. Fadervädel Chrissy, du nerknarkade korkade inbilska mördare. Hur vackert det än är att se Tony långsamt falla sönder - Slutscenen! - hoppas jag att det här tar vägen någonstans.

"Comfortably Numb", ja. "The Wall" slutar med att Pink dömer sig själv till döden/vansinne/icke-vansinne (beroende på hur man tolkar). Plötsligt känns det som om Tony har andra utvägar än att bli mördad... inte säker på att någon av dem känns så mycket bättre dock.

Fortfarande bland det bästa som visats på TV.

[caffeineaddict]

6.18. Inga ord...

[The Buffster]

Men sluta! Såhär får ni väl inte göra. Jag är sjukt stressad den här veckan och hade tänkt väta med avsnittet till helgen. Men efter era kommentarer utan för spoilermarkeringarna så är det ju omöjligt. OMÖJLIGT!

[caffeineaddict]

Men sluta! Såhär får ni väl inte göra. Jag är sjukt stressad den här veckan och hade tänkt väta med avsnittet till helgen.

Your lips move, but I can't hear what you're saying...

Men efter era kommentarer utan för spoilermarkeringarna så är det ju omöjligt. OMÖJLIGT!

Jupp. Give in to the dark side!

[The Buffster]

Jupp. Give in to the dark side!

Men Kalle hade inte du lovat att sluta vara så dåligt inflytande? Avsnittet är satt på nedladdning nu i alla fall. Men jag måste försöka hålla ut till klockan ett eller två eller när fan jag nu blir klar med allt det som ska hinnas med idag.

[caffeineaddict]

Jupp. Give in to the dark side!

Men Kalle hade inte du lovat att sluta vara så dåligt inflytande?

Njaaaaajooooooooookeeeeej då, det hade jag kanske. Men det här är Special Circumstances.

[RalfiParpa]

Om The Sopranos någonsin har haft ett avsnitt värt att åsidosätta sina dagliga förpliktelser för så är det det här. Klassisk David Chase, rätt igenom.

Är fortfarande inte ens i närheten av att samla mina tankar.

[A bear]

Om The Sopranos någonsin har haft ett avsnitt värt att åsidosätta sina dagliga förpliktelser för så är det det här. Klassisk David Chase, rätt igenom.

Är fortfarande inte ens i närheten av att samla mina tankar.

Jo, det här lär bli ett av de där avsnitten som är bland de första som nämns i Sopranosdiskussioner även om 10-15 år.

"Kennedy And Heidi" heter det. Lägg det på minnet.

Nu läste jag Ralfiparpas signatur igen och... FAN, Tony. Du gick över en gräns där. FAN.

[caffeineaddict]

"Kennedy And Heidi" heter det. Lägg det på minnet.

(spoiler 6.18) Med risk för att vara dummare än vanligt, I don't get it?

[A bear]

"Kennedy And Heidi" heter det. Lägg det på minnet.

(spoiler 6.18) Med risk för att vara dummare än vanligt, I don't get it?

Det är namnen på de två tonårstjejerna i bilen Chris nästan krockar med. Dessutom påstår Tony att Chris änka ser ut som Jackie Kennedy, och (hej övertolkning) gömmer sig sedan i Vegas.

[caffeineaddict]

(spoiler 6.18) Jo, Jackie Kennedy-grejen kopplade jag till, men då fattade jag fortfarande inte Heidi. Men nu blev det ju solklart.

[The Buffster]

Men så elaka ni är som fortsätter att diskutera . Hade det bara rört sig om vanliga "dagliga förpliktelser" så hade jag lätt skippat dom och sett avsnittet, men det rör sig verkligen om jätteviktiga saker jag måste göra och som jag måste göra ikväll. Därför borde jag inte sitta framför datorn utan vara duktig istället. Men jag är trött och okoncentrerad.

[The Buffster]

(spoiler 6.18) Nu har jag sett det. Och jag vet inte ens vad jag ska säga. Chrissy! Jag gråter.

[A bear]

(spoiler 6.19) War. Huh! Oooooh yeah, what is it good for? Absolutely something, say it again!

Halvlyckat avsnitt, känns det som. Mycket snack runt familjen Soprano medan stora grejer smyger sig på i bakgrunden, och det är bra, men känns lite som en... ja, alltså, efter förra veckans knockout blir ju inget lika bra igen.

Någon som betvivlar att Phil låg bakom hela historien med Meadow där? Nu verkar handskarna vara officiellt av, och Carmine står i mitten någonstans...

[caffeineaddict]

(spoiler 6.19) Tony kommer SÅ nära att förlora båda sina söner "veckorna" efter varandra. Självmordsförsöks-scenen var fantastisk. Jag gick från att vara chockad när jag insåg vad AJ tänkte göra, till att börja asgarva när klantarslets rep var för långt, till att börja snyfta när Tony fick upp honom ur poolen och han låg där och grät i knät på honom. Damn.

Och sedan korsar New Yorkarna gränsen som ingen får korsa och Tony kommer ihåg vad han lärde sig av American History X. Aj.

Och nu, NU, är det bara två avsnitt kvar och jag är mer och mer nervös över vems lojaliteter som ligger var och vilka som fortfarande kommer stå upp när allt är över. För att citera uppföljaren till filmen som Cleaver kopierade: Oh yes, there will be blood...

[RalfiParpa]

The Sopranos 6x20
Efter många om och men är det stora, avgörande kriget mellan NY och NJ här och ingen pardon ges. Adjö, Bobby; adjö, Sil (antagligen). Den sympati jag faktiskt kan hysa för gangstrar som mördar folk hyste jag för er.

Väldigt smart av Chase att bara visa Phil och hans crew i början av avsnittet, skapade enorm spänning och osäkerhet. Att säga att jag satt på nålar hela avsnittet är en underdrift.

Trodde allvarligt talat att Melfis dagar var räknade under den där slutliga terapisessionen. Var nästan beredd på krossade fönster och vinande kulor.

Tony och vad som återstår av hans crew barrikaderar sig i Juniors gamla villa och Tony somnar med maskingeväret han fick av Bobby i händerna.

Slutet är här.

[caffeineaddict]

Tog precis det radikala beslutet att INTE se veckans avsnitt nu utan spara det till nästa vecka, så att avslutningen för mig blir en dubbel-lång sådan. Annars kommer det kännas så "litet", om det bara är en timme man bygger upp sig inför. Nu blir det iaf långfilmslångt.

[A bear]

6.20

Avsnittets temamusik: "When The Music's Over" av The Doors (spelas i scenen där Bobby, Sil och Tony *snyft* planerar att slå mot NYC först. Och sabbar det fullständigt.

Ack, Bobby, din gamle ögontjänare. Du var aldrig gjord för gangsterstuket.

Allt skrivs av. Uncle Jun får klara sig själv, Melfi är borta, AJ går tillbaka in i tycksyndomandet, två av Tonys mest trogna hantlangare försvinner och han är ensam i mörkret.

Poolen är tom. Ankorna är bortflugna.

When the music's over, turn out the lights, turn out the lights, turn out the lights.

[Murnau]

Terapeuter upprörda över Sopranos
Herregud vilka naiva människor! Att en psykolog har brutit mot de etiska reglerna har aldrig hänt i verkligheten eller?

[Peppe]

Terapeuter upprörda över Sopranos
Herregud vilka naiva människor! Att en psykolog har brutit mot de etiska reglerna har aldrig hänt i verkligheten eller?

Om jag vore psykolog skulle jag göra det hela tiden Det är ju fan ett måste för att få ut det mesta ur sitt yrke!

[RalfiParpa]

Påminnelse: Det allra sista Sopranos-avsnittet, "Made in America", visas i morgon. Förstås skrivet och regisserat av Chase men tyvärr bara en timma långt. Förväntar mig storverk. Jag upprepar: AIEE! SISTA AVSNITTET!

Firar det med att återinföra min gamla signatur.

[The Buffster]

SISTA AVSNITTET!

, jag vill inte!

[caffeineaddict]

Påminnelse: Det allra sista Sopranos-avsnittet, "Made in America", visas i morgon. Förstås skrivet och regisserat av Chase men tyvärr bara en timma långt. Förväntar mig storverk. Jag upprepar: AIEE! SISTA AVSNITTET!

Firar det med att återinföra min gamla signatur.

Fyfan. Tack och lov har jag ju inte sett förra avsnittet än, så det blir åtminstone en dubbel för mig. Oj vad smart jag känner mig över det.

[RalfiParpa]

Och här sitter jag igen, med vidöppen mun, och undrar vad allt egentligen betydde. Same as it ever was.

Antiklimax? Passande avslutning? Vem fan vet? Det var en lång, givande resa, oavsett.

Och bla bla ingen dog, inget avslutades osv. etc. Jag känner mig lite blåst på konfekten, men å andra sidan är det alltid så här The Sopranos har berättats. Livet går vidare för Tony Soprano (om han nu inte blev ihjälskjuten i slutet, då går livet inte vidare) och nu får det väl fan göra det för oss andra också.

[caffeineaddict]

Jag älskade det. Och fan ta CHUD för att de skrev precis vad jag tänkte så att jag inte fick en chans att skriva det själv (och så formulerar de det snyggare också):

(spoiler slutet) I like to think that this was Chase doing to us in a couple of minutes what his show has been doing for the last decade, teasing us, tantalizing us, getting us to the edge of our seat and then not quite paying it off. Because life’s not about the payoff. It’s about the good moments along the way.

Ingen serie har nog mer än Sopranos, särskilt under de här två senaste säsongerna (EDIT: Menar säsong 6, men den har känts som två säsonger p.g.a. hur den var uppbyggd), hållt mig på sätets kant. Trots att dessa scener sällan faktiskt har utmynnat i något chockerande. Det har varit väntan på *när* det förmodligen oundvikliga ska hända. Och så gör det fortfarande inte det. I kinda love it.

Och RIP Bobby Baccala.

Jag har nog egentligen mer att säga, men jag måste smälta det lite mer.

Anyway, Sopranos och kanske framförallt .

[A bear]

Slut.

Är jag besviken på slutet?

Det kan jag inte säga.

Var det något av det jag hade väntat mig?

Kanske inte.

Alla har svårt att parkera genom hela avsnittet, märker ni det? Inget står stilla. Ingen hittar sin plats. Allt går vidare.

Teori: Tony har 10 sekunder kvar att leva när det blir mörkt där. Det är lite för mycket Gudfadern över killen som kilar in på dass.

Men vi får inte se det. Allt går vidare. Det är som Not Fade Away, fast lite mer alldagligt. Det är som Max Frischs version av Don Juan (var fan kom DEN referensen ifrån, hjärna?)

Chris är med, visst är han det.

Och Livia och Uncle Jun' och allesammans. De är kvar där någonstans. Inget tar slut.

[caffeineaddict]

(spoiler slutet) Mer än någon annan serie skulle jag kunna hävda att Sopranos (med möjligt undantag för Deadwood, som dock aldrig blev lika bra) aldrig någonsin gjorde vad som förväntades av den, eller för att "tillfredsställa" publiken och deras förhoppningar. Den gick sin egen väg och gjorde andra saker istället, och tacka HBO-gudarna för det. Jag tror och hoppas att Tony inte dör där på slutet. Jag tror det går vidare, på samma sätt som det har hållt på. Tony, och serien, kan aldrig slappna av för att hotet om våld, hotet om inspärrning, hotet om alla möjliga hemskheter, alltid finns där. Den här serien har ju nästan aldrig nått ens några egentliga, dramatiska klimax ens när folk har dött, alla trådar knyts INTE ihop i Tonys liv, eller i livet överhuvudtaget. Det bara fortsätter. Och det är fantastiskt. Kanske mer än någonsin stämmer den där gamla raden om att "It's the journey that matters..." (vilket jag skulle kunna knyta samman med att det faktiskt är Journey, med låten "Don't Stop" dessutom, som spelas där i slutscenen, men jag tänker nog inte göra det...).

Jag har dessutom börjat tänka mer och mer på hur karaktärerna som mördas i serien nästan verkar vara de som kommer undan "lättast". Till och med ett gräsligt slut såsom Phil Leotardos verkar vara att föredra framför Uncle Juniors eller Johnny Sacks. Men jag har inga slutsatser att dra där än, jag ville bara nämna det.

Och förresten, man måste ju bara älska den sista Scorsese-referensen där i näst sista avsnittet. Började le redan när musiken dök upp i bakgrunden, och sen när de börjar göra boxningsrörelserna....

[caffeineaddict]

Ville bara säga att Salon, för de som missat det, har haft intelligenta, eftertänksamma och läsvärda Sopranos-artiklar efter mer eller mindre varenda avsnitt den här säsongen.