Nej, jag har nog inte skrivit en rapport om det tror jag.
Det var lite av ett äventyr med både negativa och positiva inslag.
Avresedagen börjar med riktigt bajsväder- snöregn och råkyla och det vädret fortsätter ända till onsdag eftermiddag (konserten var på tisdag kväll). Jag och Wigge, kompisen som åkte från Kramfors, traskar till micro-hotellet från centralen och blir redan där dyblöta om fötterna. Lämnar våra grejer, traskar till t-banan och blir ännu blötare. Åker till medborgarplatsen i god tid och när vi kommer dit ser vi en jäääättelång kö. Noes. Jaja, de startar insläppet snart, då går det nog undan, tänker vi. NÄ. Istället går kön sniiiigelsakta, nej saktare än en snigel. Vi står i kö i 1 h och 45 min i snöregn, blåst och råkyla, med blöta fötter och inte tillräckligt med kläder på oss. Den sista biten fryser jag mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv, skakar i hela kroppen, kan inte plocka upp biljetten ur väskan så han i kassan får hjälpa mig. Fortsätter sedan att skaka drygt en halvtimme efter att vi kommit in. Sjukt obehagligt. Jag försöker dansa mig lite varm när jag till slut kommit in.
Konserten då? Konserten var stabil, Adam är en fantastisk performer och han sjunger t.o.m bättre än vad jag trodde att han skulle göra. Han har fullständig kontroll över sin röst, utan att det för den delen låter tråkigt eller för perfekt. Jag ÄLSKAR hans sångröst. Den kritik som jag möjligtvis kan ha är att ibland märktes det att han har varit på en lång världs- och USA-turné, att han körde lite på rutin, verkade inte vara fullständigt "där" hela tiden. Men Adam är ju professionell och han älskar att uppträda så han gjorde ändå ett bra jobb. Sen så spelade han inte två av mina favoritlåtar "Broken open" och "Can't let you go". Han hade kunnat strunta i "Ring of fire"-covern från American Idol och kört någon av de två låtarna istället, de är ju bäst. BÄST!
Sen åkte vi tillbaks till hotellet, frös ännu mer (jävla väder, värsta vädret på hela hösten), jag sov någon timme, vi klev upp 5 och gick till centralen. Åkte hem. Gick på skolan. Var trött. Svor att hädanefter ha tjocksockar på mig, andra skor, varmare kläder, aldrig frysa så igen.
Så konserten var bra, jag ångrar inte att jag åkte, men i slutändan så är det det extrema frysandet som jag inte kommer att glömma, snarare än konserten. Nära döden-upplevelser kanske har företräde i minnesbanken, jag vet inte..
Men Mark juckar på Chelsea! Mark, Mark, such hotness.... 
REsten av VMA's tyckte jag inte var så spännande vill jag minnas. Florence and the machines kan ni dock kolla in, det var fint, grymt koreograferat och hon är väldigt cool. Vilken röst. Det ska tydligen vara några SYTYCD-dansare med i hennes nummer men det var rätt svårt att se. Ushers framträdande var coolt dansmässigt och scenmässigt med ljussättningen också. Han är grym på att dansa... Watch it! (och spola er igenom resten. Ok, Eminem och Rihanna gillade jag. Och Chelsea Handler, hon är rolig. Pinsam men rolig).
