The West Wing / Sports Night

[caffeineaddict]

Kom på en sak till om 2.12 jag var tvungen att säga innan jag glömde det:

(spoiler WW 2.18) Toby som säger till Sam att "You don't ever go into the Oval Office mad." Oj oj oj...

[caffeineaddict]

(spoiler WW 2.15) Ellie

Snabb recap: The Surgeon General deltar i en live-chat och svarar på medicinska frågor, bland annat hur studier visar att marijuana inte på något sätt är skadligare än alkohol och tobak. Detta skapar enorma kontroverser då det anses som att hon förespråkar legalisering, och presidenten ber om hennes uppsägning. Hon vägrar och situationen förvärras ytterligare när presidentens mellandotter, Ellie, uttalar sig i pressen med orden "My father won't fire The Surgeon General. He would never do that.". Toby försöker få Seth Gilette på The Blue Ribbon Commission för att diskutera pensionsålder och Social Security. Sam försöker reda upp en röra kring hur presidenten påstås ha fördömt en kontroversiell film.

Säg "hej!" till de återkommande karaktärerna: Hej för första gången till Ellie Bartlet och till Tobys studsboll. Hej igen till Andrea Wyatt, Tobys ex-fru. Och här försöker de åtminstone smyga bort Danny lite smidigare, genom att låta honom dyka upp offscreen som reportern Ellie har talat med, och vi både ser CJ tala med honom på telefon och de andra diskutera honom, även om han aldrig dyker upp.

Jag älskar den här karaktären: Presidenten, för vi har sällan sett honom så osympatisk som i sin första scen med Ellie och det fördjupar honom ytterligare. Och sedan vinner han tillbaka vår kärlek i de sista två scenerna.

ROFLMAO!: Tidszonsdiskussionen. Tidszoner får mitt huvud att explodera också, och därför kan jag inte annat än älska den fullkomligt. "The man's gone 150 hours, how can it be thursday the whole time?"

Shivers down my spine...: Sista scenen med presidenten och Ellie är så fin. "The only thing you ever had to do to make me happy was come home at the end of the day."

Stora och små problem (a nitpicker's paradise): Nja, jag kan personligen störa mig lite på vilken ohyggligt negativ syn alla tar på Morgan Ross film, jag tycker inte idéen låter *så* fruktansvärd även om jag verkligen förstår att Charlie tror att presidenten inte skulle gilla den. Och jag håller fullkomligt med Sams uttalande till Morgan Ross på slutet, förmodligen det enklaste och bästa uttalandet kring filmcensur: "Charlie was offered a choice and he made one. Why aren't you standing up, saying, 'See, it works! You don't need to ban movies like Prince of New York, you just have to choose not to watch them!'"

Kul att det är Robert Knepper som filmproducenten Morgan Ross, nu när man känner igenom honom från Carnivale och som Prison Breaks T-Bag.


Förresten, angående avsnitten jag missat att recensera i sin helhet:

(spoiler S7) Hade helt glömt bort hur Josh/Donna läggs upp som en uttalad romantisk möjlighet för första gången i 2.14. Det händer ju trots allt inte sådär värst ofta i de första säsongerna utan ligger mer under ytan (förutom t.ex. i *DEN* scenen i 4.22 då).

(spoiler 2.14) 2.13 och 2.14 är förresten Abbeys tveklöst bästa avsnitt hittills. Jag älskar, älskar, älskar hur hon hanterar sina känslor när hon inser att situationen i Colombia kräver presidentens koncentration på det sätt att han inte kan ha det i bakhuvudet att han precis har bråkat med sin fru. Och hon ser så ohyggligt sårad och rädd och samtidigt stark ut när de slutligen äntligen har sitt bråk. Stockard Channing är fantastisk.

[CheeseGuy]

Jag såg precis Two Cathedrals igen. Det måste platsa på topp 10 för alla serier, någonsin. Jävla tokmästerverk.

[caffeineaddict]

CG: Det blir de fem sista S2-avsnitten för mig idag, inkl. Two Cathedrals. Det är en av de starkaste sträckorna jag vet i TV.

[caffeineaddict]

Klar med S2. Lite synd att recensionerna verkar ha kommit av sig, men de där sista fem S2-avsnitten är så pass intensiva att man knappt ens kan stanna länge nog för att skriva recensioner (eller skolarbete.... ).

[caffeineaddict]

S3-omtitten färdig. Synd att jag inte tar mig tiden att recensera längre, men det verkar onekligen få själva tittandet att gå fortare...

[caffeineaddict]

Klar med S4 och Aaron Sorkins West Wing. Nu begynner omtitten av Wells Wing.

De två sista S4-avsnitten är fortfarande seriens största höjdpunkt. Under de sista minuterna i Commencement skakar jag som ett asplöv.

[caffeineaddict]

(spoiler WW 5.02) Inte min serie längre. Fortfarande en kompetent serie, men det är inte WW när nästan ingenting har varit roligt på två avsnitt, även om det är "allvarliga" avsnitt. Sedan känns det väldigt stressat på slutet, kidnappningen hade behövt ett avsnitt till. Massor med potentiellt intressanta idéer tas upp men släpps bara när de hittar Zoey. Och efter sista scenen förstår man varför Wells slutade skriva tal åt Bartlet, det är inte i närheten av Sorkin-klass.

Gillar verkligen John Goodman i den här rollen dock.

[RalfiParpa]

caffeineaddict: jag har sneglat på den där feta samlingsboxen ett tag nu. Den är väldigt söt. Vet du om R2-utgåvan (som jag troligtvis köper) är lika söt?

[caffeineaddict]

caffeineaddict: jag har sneglat på den där feta samlingsboxen ett tag nu. Den är väldigt söt. Vet du om R2-utgåvan (som jag troligtvis köper) är lika söt?

Det vet jag inte, men jag skulle ändå inte rekommendera dig att köpa R2:an då det säkerligen är samma skivor som i de individuella R2-releaserna och där var S2 full frame istället för widescreen och S3 icke-anamorfisk widescreen. Till skillnad från R1 där S1 var full frame (som sig bör) och alla andra säsonger anamorfisk widescreen.

[caffeineaddict]

Pust, hade glömt bort att S5 trots allt var en sådan kamp. Den är liksom kompetent och välgjord, men det är... tråkigt. Jag tror det är såhär folk som har förutfattade meningar om WW tror den är, även under de första fyra säsongerna.

[caffeineaddict]

*snaaaaaark* Bara att speeda upp tempot så man kommer till S6 snart...

[caffeineaddict]

5.11 är faktiskt riktigt bra. Inte strålande på något vis, men nästan värdigt av att vara ett Sorkinskt mellan-avsnitt och det minst tråkiga och mest rörande av alla S5-avsnitt hittills (5.17 är väl om jag minns saker rätt det S5-avsnitt som spöar alla andra ur bollparken).

[caffeineaddict]

Och 5.12 var ännu lite bättre... ett väldigt bra avsnitt oavsett t.o.m. Överhuvudtaget så var det framförallt mellan 5.03 och 5.08 som det var riktigt snark-"ta bort mig härifrån!"-tråkigt, de fyra avsnitten sedan dess har definitivt varit bättre. Och det är fascinerande precis hur mycket av den här säsongen som jag har glömt bort.

[RalfiParpa]

S5 ligger i en dimma för mig. Minns inte mycket bortsett från Matthew Perrys grymma gästroll och det där väldigt speciella, väldigt misslyckade CJ-avsnittet.
S6 och S7 är dock väldigt, väldigt bra. Ja, jag är väl i en minoritet, men jag gillar de sista två säsongerna mer än vissa Sorkin-säsonger (inte alla, S4 är fortfarande min favoritsäsong). Då är jag å andra sidan förmodligen för dum för Sorkins oberättigade namedroppande av italienska renässansfilosofer.

[caffeineaddict]

Jag tycker John Wells misstag dels ligger i att han gör vissa grava felbedömningar av hur vissa karaktärer vi har känt från början skulle agera i vissa lägen, och dels tycker jag sällan om någonsin att Wells Wing är särskilt roligt (medan Sorkins West Wing ofta var hysteriskt roligt). Men Wells kan snickra fram intressanta historier och spännande situationer, onekligen. 5.13 var också bättre än vad jag mindes BTW.

[caffeineaddict]

Efter 5.08 har faktiskt S5 varit mer än bara dugligt, oftare än inte riktigt bra t.o.m. (även om 5.18 är en fullkomligt poänglös stilövning). Och 5.17 är en seriös höjdare, håller nog med om det ganska vanliga omdömet att Deborah Cahn var seriens bästa manusförfattare under Wells Wing-perioden.

(spoiler WW 5.20) Och scenerna som behandlar Josh/Donna i 5.20 sliiiiiter i hjärtat. Josh, din jävla dumfan...

Dags för säsongens två sista avsnitt nu.

[caffeineaddict]

(spoiler WW 5.21) När Toby har fått reda på nyheterna om explosionen och att Andy kan vara skadad eller död så har Richard Schiff en liten, liten, nästan osynlig tår i sitt högra öga. That, my friends, is acting.

[caffeineaddict]

Klar med S5. Som jag hade hoppats: väldigt mycket bättre under en andra omtitt, även om det onekligen fanns snarkvärdiga ögonblick särskilt under de åtta första avsnitten. Och ingen egentlig humor (tror jag skrattade ljudligt en gång under säsongen, vilket är ungefär 100 ggr mindre än under en Sorkin-säsong).

[caffeineaddict]

6.08 och 6.09 var nästan snuskigt bra. Man får nog lov att säga att det var här serien fick riktig fart och kraft igen, även om stora delar av S5 kändes bättre under en omtitt.

[caffeineaddict]

S6 klar. Förbaskat bra fr.o.m. 6.08. Jag är en sån jävla softie för den här serien.

(spoiler WW 6.22) "Still our president, Josiah Bartlet" kombinerat med WW-temat i slow-version... det krävs inte mer för att få mig tårögd. Och sen "Democratic ticket: Santos - McGarry". Damn fuck shit, bra grejer...

S7 nu!

[noike]

(spoiler WW 6.22) "Still our president, Josiah Bartlet" kombinerat med WW-temat i slow-version... det krävs inte mer för att få mig tårögd. Och sen "Democratic ticket: Santos - McGarry". Damn fuck shit, bra grejer...

När Josh går in till Russel-gänget, sätter sig ner och korkar loss en öl när McGerry som kungörs som vice-president är ett underskattat powershot.

[caffeineaddict]

(spoiler WW 6.22) "Still our president, Josiah Bartlet" kombinerat med WW-temat i slow-version... det krävs inte mer för att få mig tårögd. Och sen "Democratic ticket: Santos - McGarry". Damn fuck shit, bra grejer...

När Josh går in till Russel-gänget, sätter sig ner och korkar loss en öl när McGerry som kungörs som vice-president är ett underskattat powershot.

Sant, fast jag glömmer jämt att ens tänka på det som sådant. Jag tänker på det som Josh som söker upp Donna för att han vill spendera det ögonblicket med henne istället för med presidenten, Leo och sin kandidat på scenen.

[caffeineaddict]

(spoiler WW 7.07) Debatten var fortfarande småtrevlig om än ganska oengagerande en andra gång. Men jag tror bestämt att det var den andra versionen som låg med på DVD:n än den som dök upp som HDTV-rip. Och tack och lov var Ellen DeGeneres bortplockad.

Men att se introsekvensen utan Richard Schiff gör fortfarande enormt ont.

[eriked]

Oh! Såg 1x01, 1x02 förut idag. Det var ungefär så som man hoppats på efter Studio 60.
Borde kanske anteckna lite för nu kommer jag inte ihåg något. Men det fanns inte helt otippat då Sorkin står för manus en mängd härliga citat.

Kommer bara på en: "I'll kill you with my shoe!"

[caffeineaddict]

(spoiler WW 7.09) Jed Bartlet lär sig samma läxa som tapeworm: "Skämta ALRIG ALDRIG ALDRIG om utseende när det gäller tjejer, oavsett hur banalt det kan tyckas vara."

Jed: "Have I mentioned this 'mother of the bride'-thing agrees with you?"
Abbey: "When Liz got married you said I didn't look old enough to be the mother of the bride."
Jed: "You didn't."
Abbey: "I do now?"
Jed: "I didn't say that."
Abbey: "What did you say?"
Jed: " ... Any way out of this for me?"
Abbey: "Probably not."

[caffeineaddict]

eriked: Välkommen till kulten. Det blir bara bättre och bättre ett tag nu och sedan stannar det på den höga nivån till slutet av S4.

Själv har jag bara tio avsnitt kvar på omtitten nu. Kanske blir två eller tre idag (har planer framåt kvällen) och så tar man resten i morgon.

[caffeineaddict]

Klar med omtitten! Ååh, mitt West Wing...

(spoiler WW 7.22) Härlig detalj som jag tror jag missade första gången att Aaron Sorkin sitter i publiken när Santos blir president.

Fr.o.m. 6.08 är verkligen det här återigen en höjdarserie, och även S5 hade sina stunder såhär på omtitten.

[caffeineaddict]

Allmänt WW-nörderi:

(spoiler 7.22) Så Santos-administrationen och därmed en möjlig lista över regulars och recurring characters hade sett ut som följande ifall serien hade fortsatt med S8.

President = Matt Santos (Jimmy Smits)
First Lady = Helen Santos (Teri Polo)
Chief of Staff = Josh Lyman (Bradley Whitford)
Deputy Chief of Staff = Sam Seaborn (Rob Lowe)
Communications Director = Louise Thornton (Janeane Garofalo)
Deputy Communications Director = Bram Howard (Matthew Del Negro) (detta är iofs lite av en gissning, men i 7.22 flyttar Bram in i kontoret där både Sam och Will jobbade under sin tid som Deputy. Wikipedia hävdar att Bram är Personal Aide to the President, men jag kommer inte ihåg var de skulle ha fått det ifrån).
Press Secretary = ???
Personal Secretary = Ronna Beckman (Karis Campbell)
First Lady's Chief of Staff = Donna Moss (Janel Moloney)
First Lady's Press Secretary = Annabeth Schott (Kristin Chenoweth)
Vice President = Eric Baker (Ed O'Neill)
Secretary of State = Arnold Vinick (Alan Alda)
Speaker of the House = Seldner (John Getz)
Director of Legislative Affairs = Amy Gardner (Mary-Louise Parker)
White House Counsel = Ainsley Hayes (Emily Procter)
Attorney General = Oliver Babish (Oliver Platt)
UN Ambassador = Nancy McNally (Anna Deavere Smith)

Nu tycker jag iofs att det är bra att serien slutar där den gör, men nog blir man lite nyfiken på om det hade fungerat eller inte.

[eriked]

1x08 Hah! Detta var ett av många underhållande citat. Tror föresten att det var första non-Sorkin-skrivna avsnittet. Men bra ändå!
Sam: You're asking me out on a date.
Mallory: No, I'm asking you to accompany me to see an internationally renowned opera company perform a work indigenous to its culture.
Sam: Right, and in what way will it distinguish itself from a date?
Mallory: There will be, under no circumstances, any sex for you at the end of the evening.
Sam: Right.
Mallory: So what do you say?
Sam: Well, like most people I'm an absolute nut for Chinese opera. The Chinese being known the world over for their soaring and romantic melodies, and what with your guarantee that there won’t be sex, I don’t see how I could say no.