av A bear » mån feb 18, 2008 18:05
Lösa tankar efter att ha sett klart s3 (nej, självklart kunde jag inte spara finalen). Lite småkritiskt, men...
Alltså, Nip/Tuck är ibland riktigt bra. Det är välagerat, det är kul - om än väldigt övertydliga - avsnittsteman, det är intressanta karaktärer... både många asgarv och lite lagom spänning och karaktärsdrama.
Men det har också den där tendensen att bli fullständigt helgalet (vilket jag egentligen gillar) och, när man sträckser säsonger, ganska tjatigt. Säsongsavslutningen här, t ex, där de verkar ha bestämt sig för att de målat in sig i hörnet så mycket att de ger fan i om förklaringen funkar och bara vräker på med precis allt de har, damn the torpedoes. Nazimördare OCH korrupta poliser OCH hemliga syskon OCH fullständigt omöjliga bortförklaringar OCH creepy slut OCH... det är liksom så tokigt att jag inte kan ta det på allvar. Det är riktigt underhållande, och det är nästan seriens stora behållning att se exakt HUR galen den vågar bli, men samtidigt blir det också lite svårt att bry sig om karaktärerna när de gång på gång på gång uppträder på ett sätt som gör att man tror att deras hjärnor ramlat ut någonstans på vägen. Varje karaktär har liksom ETT sätt att bete sig mot varje annan karaktär, och det ändras aldrig ens det allra minsta, bara upprepas i det oändliga. (Matt är korkad och tror på vad som helst; Sean och Julia är ihop/inte ihop/ihop/inte ihop/etc; Sean och Christian är ihop/inte ihop/ihop/inte ihop/etc; Christian förolämpar Liz, Liz blir förbannad, Christian förolämpar Liz, Liz blir förbannad; etc.) Serier med övernaturliga inslag kommer undan med en del sånt där, men Nip/Tuck lever lite för högt på sensationer och lite för lite på konsekvens, om man säger. Men jodå, kul är det. Vidare till s4...
"There's been a contamination."
"You're like the Michael Jordan of being a sonofabitch."
"I've been saying, anybody who didn't get that this is the last season after this scene was missing the point." - Joss Whedon, 7.01