Som det HBO-freak man succesivt gått och blivit tog jag mig för cirka 3 veckor sen an serien
The Wire som jag hört en hel del gott om. Igår klämde jag sista avsnittet av s03, vilket i sig medförde en känsla av vemod.. Jag har funderat på att skriva lite om The Wire men har inte riktigt kommit underfund med hur jag ska formulera mig för att på ett rättvist sätt beskriva hur förbannat bra den här serien är! Men fuck it, bara att skriva på så here goes..
Först och främst är det karakärerna som gör serien samt hur välbalanserade dom står sig i relation till varandra sett till det utrymme dom får. Att försöka utse en favoritkaraktär är likställt med att sadistiskt be om beslutsångest. Jimmy, Avon, Kima, Bunk, Rawls, Herc, D'Angelo, Stringer, Omar och... ja, listan kan göras hur lång som helst, utan att egentligen ha berört några av de nya karaktärerna i s02 eller s03. Skådespeleriet är helt fräckfritt och karaktärerna som gestaltas görs med stor, stor trovärdighet. Både karaktärer, dialog, beteenden och handlingsutveckling känns så oerhört realistiskt på alla sätt och vis.
För dom som inte vet vad serien handlar om tänkte jag dra det lite kortfattat. Scenen är Baltimore, USA där det hela utspelar sig. Med USA's "War on Terrorism" som något av en backdrop får man här följa kriminaliteten i form av knark och mordfall på lokal nivå utifrån olika perspektiv. Begrepp som "good vs. evil" blir ganska överflödiga här i och med djupdykningar ner i plotlines och personporträtt på båda sidor vad gäller både polisen och gängen som härskar på gatorna. Att kalla The Wire för en polisserie vore att förenkla, den är så otroligt mycket mer och "Case of the week" är bara att glömma. Storyarc för hela säsongen läggs upp i första avsnittet av s01 och löper sen på och utvecklar sig som en sammanhängande berättelse säsongen ut på ett oerhört spännande och coolt sätt. Serial storytelling på hög nivå! s02 är fullständigt genialisk sett till hur dom förflyttar storyn från s01's tema och växlar om i en annan bana (utan att avslöja för mycket).
s01e03
Ah! D'Angelo's egna pedagogiska förklaring av hur schack fungerar - "But the rest of these muthafuckers on the team, they got his back and they run so deep he really ain't gotta do shit" (angående kungens roll i relation till de övriga pjäserna). Älskar den här scenen!
s01e04
Scenen då Jimmy och Bunk ska rekonstruera eller försöka ta reda på hur mordet på Diedre gick till varav det enda dom yppar under hela scenen är olika varianter på ordet "fuck". Var tvungen att se om den scenen en 3-4 gånger och jag skrattade lika mycket varje gång.
s02e12
Egentligen är hela säsongen fantastisk men sett till Frank Sobotka's öde - så jäkla hjärteskärande. Allt han strävade efter, hans uppoffringar och passion för hamnarbetarna, hans karisma och närvarokänsla i varenda scen.. Hans död högg verkligen till.
s03e11
Brother Mouzone och Omar's kortvariga allians, vilka kontraster! och kallt ascoola ihop. Just det här avsnittet exemplifierar något som är allmänt gällande för The Wire - när karaktärer dör så känns det verkligen. Stringer's avrättning var, hur mycket jag än ogillade honom mot slutet, en stark syn att bevittna.. Stringer...död.. märklig känsla.
Vemodigt att det är över nu och att det hittills inte kommit någon info om eventuell förlängning för en fjärde säsong. Hur som helst har The Wire erbjudit tre säsonger av högkvalitativ drama som -just nu- känns som bland det bästa jag sett. Mos def!
.. och den 25'e januari släpps DVD-boxen för S2