The Shield

[A bear]

7.10 Holy crap.

Fortfarande ingen upplösning, men tension tension tension. Alla spelar ut eller spelar med varandra - Billings och Ronnie, Acaveda och Pizuela (yay! Det där har jag väntat på), Vic och Beltran, Mara och Shane, Claudette och Corinne... allt får återverkningar, allt hänger ihop, och något kommer att smälla.

Det som blir kvar i huvudet: scenerna med familjen Vendrell i huset - nästan så man börjar känna för Shane - och så slutscenen. Claudette kliver in. "I think we got to her." Nej, för Mara stands by her man. Ser ni Corinnes ansiktsuttryck? Har hon verkligen kapat helt med Vic?

[Spuffy]

Jag såg 1.01 och 1.02 igår och har redan blivit överväldigad av hur bra jag tycker serien är.

[caffeineaddict]

Alma: Sweeet! Det går lite upp och ner i kvalitéen under de första fyra säsongerna (utan att någonsin bli ens i närheten av dåligt även om kvalitéen dippar tillfälligt ibland), men de sista tre är... ja, taget som helhet älskar jag dem verkligen hur mycket som helst. Bara de får till en ordentlig avslutning...

7.10. nu...

[RalfiParpa]

Alma: Sweeet! Det går lite upp och ner i kvalitéen under de första fyra säsongerna (utan att någonsin bli ens i närheten av dåligt även om kvalitéen dippar tillfälligt ibland), men de sista tre är... ja, taget som helhet älskar jag dem verkligen hur mycket som helst. Bara de får till en ordentlig avslutning...

Det här är sant. När The Shield är som bäst är det enastående; när det är som sämst är det, tja, lite väl oinspirerat. Första, femte och av allt att döma sjunde säsongen utmärker sig. Det är exceptionellt TV-drama med fascinerande och ärliga människoskildringar och gripande men realistiska storylines. Tredje och fjärde säsongen, vill jag dra mig till minnes, är däremot inte alls lika bra.

[The Buffster]

Jag såg säsong 1-4 i ett svep, och märkte egentligen aldrig av några längre svackor. Men serien är något ojämn, så långt kan jag sträcka mig. Och säsong 5 sticker ut som den allra bästa. Men jag gillar det alltid och väldigt ofta är det alldeles fantastiskt.

[adolvsson]

Jag tycker The Shield har varit väldigt jämn med få eller inga rejäla svackor. Fast å andra sidan är jag en gigantisk slyna för serien, så mitt ord kanske inte är för mycket att lita på.

Och jag tror den fjärde säsongen är min favorit, även om ett, fem och sju sticker ut annars.

[The Buffster]

Jag tror att säsong 6 egentligen var jättebra, men eftersom det visades två avsnitt i veckan så kändes det som om den inte riktigt hann börja innan den var slut.

[RalfiParpa]

Min uppskattning för sjätte säsongen har ökat avsevärt sedan jag såg om den på TV. Det var ju trots allt något av en övergångssäsong men betraktad som sådan gör den ett fantastiskt jobb.

[caffeineaddict]

Jag tror att säsong 6 egentligen var jättebra, men eftersom det visades två avsnitt i veckan så kändes det som om den inte riktigt hann börja innan den var slut.

Väldigt, väldigt sant.

Fredrik kan jag däremot inte hålla med, jag tycker nog att om serien har en mer bestämd svag punkt så är det första halvan av S4.

[CheeseGuy]

7.11. Alltså, gaaaaaah!

(spoiler 7.11) Hur Dutch och Claudette har slagit sig ihop för att slutligen sätta dit Vic, Shane och Ronnie är bara så fint och så jävla rätt. (Bara för det kommer väl Claudette gå och dö...) Av någon anledning håller jag lite på Shane också, även om han är det största svinet av alla. "Cletus Van Damme". (Kul återkoppling, liksom den rullstolsbundne killen.)

Tyngsta Julien-avsnittet på hur länge som helst känns det som.

Och jag förstår Billings man-crush på Ronnie.

Så jävla bäst.

[A bear]

7.11 Slutscenen. Shane och Mara i bilen, skuggan av det fallande regnet.

Nej, Shane kommer inte att överleva det här. Och det är nästan så att jag beklagar det.

[RalfiParpa]

Vet någon om serieavslutningen kommer vara längre än vanligt? Eller rättare sagt, mycket längre? S5-avslutningen var 70 minuter och det känns som att Shawn Ryan och kompani har lika mycket ond dramatik på lager även den här gången. Jag kommer nog inte att gilla det om det är en sådan där avslutning som känns som en helt separat del av serien, sådant fungerar väldigt sällan.

Kollade upp det på TVRage, serieavslutningen heter alltså "Family Meeting" (genialisk titel), är skriven av Shawn Ryan och regisserad av Clark Johnson. Det betyder med andra ord att Clark Johnson har regisserat första och sista avsnittet av The Wire och The Shield. Det ser nog ganska bra ut på hans meritlista.

[RalfiParpa]

7.12: Sönderfall.

[CheeseGuy]

Helt sjukt.

[RalfiParpa]

Nu är jag väldigt fascinerand och fängslad av den här serien. Alltså ska vi prata om saker.

(spoiler The Shield till och med 7.12) Den här säsongen har varit rent enastående och så länge inte serieavslutningen nästa vecka blir ett stort antiklimax - vilket jag har väldigt svårt att tro - kommer jag nog räkna den som seriens bästa, jämte femte säsongen.

Det är väldigt imponerade hur författarna så här sent i serien lyckas blotta nya djup hos de här karaktärerna vi trodde att vi kände och kunde innan och utantill, utan att det för den sakens skull känns som någon avsiktlig "karaktärsutveckling." Vic och Shane är nog de bästa exemplen: två karaktärer som under seriens gång flera gånger gränsat till att vara rent föraktliga och därmed omöjliga att bry sig om (och jag skulle säga att de flera gånger korsat gränsen). Michael Chiklis och Walton Goggins lyckas gång på gång med konststycket att få fram mänskligheten i karaktärer så i grund och botten osympatiska som Vic och Shane; utan dem har jag svårt att se att jag, eller någon annan, skulle bry sig det minsta om Vic och Shanes öden. Men här sitter jag och darrar.

Det där med hur Vic är en orkan som bara lämnar förödelse bakom sig är enormt fascinerande. Olivias bestörta "Do you have any idea what you've done to me?" efter Vics bekännelse (alltså, tystnaden...) tror jag bäst representerar det. Samtidigt tycker jag inte att författarna ansträngt sig för att visa hur Vic innerst inne är ett monster eller hur det är meningen att vi som tittare inte ska heja på honom i slutet, sådant är bara tråkigt. Han har alltid varit så här eller har tittarna redan glömt vad som hände i första avsnittet? Jag tror bara att nu, i ett spänt läge där allt han håller kärt står på spel, framgår det tydligare vilka oförlåtliga handlingar (mörda Shane och hans familj på öppen gata) han är kapabel till. Jag tror inte själv att människor kan vara goda eller onda men att Victor Samuel Mackey har ett stort hål i sin själ är svårt att bestrida.

Och Shane då...scenen i herrgården var rent poetisk, kanske den vackraste i hela serien. En jagad, besegrad hillbilly-polis och hans familj som hittar en tillfällig fristad och får leva sitt drömliv för en kort stund innan de obönhörligen kastas ner i sitt självvalda mörker; från den där lyckan och tryggheten - även om den alltid var illusorisk - till verklighetens desperation och förkrossande hopplöshet på några timmar...inget annat än genialiskt. Det var ett par vackra och hemska scener och det var första gången The Shield fått mig att gråta, vilket händer rätt sällan numera.

En annan scen som sa så mycket med så lite var mordförsöket på Ronnie. Inte för hur det slutligen upplöste familjebanden mellan The Strike Team och förvandlade Ronnie till en hämndlysten sociopat; men för hur mycket det säger om Ronnie som karaktär. Ronnie har så vitt jag kan minnas under hela seriens gång varit höljd i dunkel; vi har aldrig fått veta något om hans privatliv eller vad han överhuvudtaget gör utanför the Barn. Skymten av en helt vanlig, spartanskt inredd lägenhet i ett medelklassområde och ytterligare ett one night stand med en kvinna han inte känner skingrade mystiken: Ronnie har inte så mycket utanför sitt jobb, har han det? Det här är också så genialiskt i hans förhållande till Vic. I den här säsongen började Vic till sist erkänna för sig själv att det till stor del var han som "skapade" Shane. Vilket är helt sant; jag drar mig till minnes Terry Crowleys begravning i andra avsnittet där Shane, efter att ha insett vad de gjort och att offret har en mamma, drabbas av samvetskval. Samvetskval som Vic lär honom att döda med ett "Yeah, the guy had a mother, so what?" Det jag tror att Vic inte inser är att Ronnie, som alltså inte har mycket till liv utanför sitt jobb, är hans mest hängivna lärling och det märks i den här säsongen. Ronnies ögon är nu lika kalla, tomma och avgrundsdjupa som Vics. Det är passande att han i slutet av serien börjar gå i kostym, vilket enligt mig lätt kan symbolisera avsaknad av känslor och blind lydnad. Den hämndlystna sociopaten han nu blivit är alltså Vics skapelse. Hans största skapelse, till och med. Det hade varit nästan för poetiskt om Ronnie vänder sig mot Vic i sista avsnittet.

[caffeineaddict]

7.12 var det sjukaste, mest själkrossande jag sett på TV sedan... well, Wire-finalen antar jag. Jag bara skakar. Helt otroligt.

[The Buffster]

7.12 var det sjukaste, mest själkrossande jag sett på TV sedan... well, Wire-finalen antar jag. Jag bara skakar. Helt otroligt.

Jävlar. Vet knappt om jag pallar att se det ikväll om det är så. Kanske sparar det till imorgon.

[adolvsson]

Vet någon om serieavslutningen kommer vara längre än vanligt? Eller rättare sagt, mycket längre? S5-avslutningen var 70 minuter och det känns som att Shawn Ryan och kompani har lika mycket ond dramatik på lager även den här gången.

TVRage säger 90 minuter, så minus reklamen antar jag man hamnar på samma.

Och helt apropå, Ralfy, gillade jag verkligen ditt långa inlägg härovan.

Och helt apropå, skriver jag under på vad Kalle precis skrev. Jävla Shield. Helt otroligt.

[noike]

Shit. Jaja. Jag beslutade mig i Stockholm för att spara och se de sista fyra avsnitten i tät följd. Så baserat på era ospoilade kommentarer kommer jag kanske inte att överleva. Må så vara, men då vet ni nu vad det beror på.

[Tob]

Var inte alls särskilt imponerad av säsongspremiären så avsnitten har blivit lagda på hög. Men detta kan nog motivera en att ta sig an säsong 7.

[A bear]

+1 på allt var Ralfi och Kalle sa ovan. Fy-Satans-Jävlar.

Ögonen är fönstret mot själen, och om nu alla här har hål i sin så ser vi den i alla fall.

Vic ser gammal ut i bekännelsescenen. Vi knyter tillbaka till slutscenen i 1.01, för att inskärpa vart allt börjar - "Minns ni vem det här är?" Och sen, okänd tid senare, har han kommit fram till armeniska rånet och har börjat koppla av och skratta. Vic är ingen god man. Michael Chiklis, shalalalala.

Ronnies - som Ralfi sa, kalla och tomma. Vic har åtminstone något han slåss FÖR; Ronnie har bara hakat på. Och nu har Vic sålt ut honom.

Claudette som ser allt ryckas undan från henne i sista sekunden.

Olivia, rasande, äcklad.

Corinne, i full nattsvart reptilhjärnepanik.

Mara som tittar rakt ut i mörkret. Shane som gråter som ett barn. "How did we get here? Take me home. Please take me home."

Alla klamrar sig fast med nedbitna fingernaglar, alla förhållanden folk emellan hålls bara ihop med spott och skit. Alla höll sig vid liv den här veckan. Snart är det slut.

[eriked]

7.12 Själkrossande var ett bra ord. Jag snor det.

[Zaxx]

Var 7.12 sista frågar jag utan att orka mig till ngn annan sida för att se.

Är på 5.10 nu...

edit: skit that, jag kör sista nu också... 5.11

[adolvsson]

Var 7.12 sista frågar jag utan att orka mig till ngn annan sida för att se.

Nästa sista.

Jag vågar knappt tänka på sista.

5x11 är otäckt bra. Helt apropå.

[Zaxx]

Nu såg jag 5.11 Jag vet inte riktigt om jag tyckte om detta. Avsnittet är ju skitbra som avsnitt och händelser och skådespeleri och allt.... men.... men.... Jag vet inte riktigt om jag tror på serien längre. Den är för urflippad nu. Det har den vart länge, men nu får de sluta. Vad skulle han göra så för...? Äh.. dumt.

[The Buffster]

Det är ju alltid farligt när man har skyhöga förväntningar. Men 7.12 var verkligen så jävla bra. Nästa vecka, jag kommer att vara helt förstörd.

[poser]

The Shield! Så jävla bra.

[RalfiParpa]

7.13: En avslutning som på alla sätt och vis anstår serien. Mörk och kompromisslös och lite vacker också. Och rolig: (spoiler The Shield 7.13) sista scenen fick mig att gapskratta: Vic är verkligen oförbätterlig.

[CheeseGuy]

(spoiler 7.13) "Family meeting" alltså... snyft. Och vad Ralfi sade.

[noike]

Shit. Jaja. Jag beslutade mig i Stockholm för att spara och se de sista fyra avsnitten i tät följd. Så baserat på era ospoilade kommentarer kommer jag kanske inte att överleva. Må så vara, men då vet ni nu vad det beror på.

Sett 7.12 och har en liten paus innan det sista. Jag behövde andas lite. Jag är mållös.