av RalfiParpa » ons nov 19, 2008 18:49
Nu är jag väldigt fascinerand och fängslad av den här serien. Alltså ska vi prata om saker.
(spoiler The Shield till och med 7.12) Den här säsongen har varit rent enastående och så länge inte serieavslutningen nästa vecka blir ett stort antiklimax - vilket jag har väldigt svårt att tro - kommer jag nog räkna den som seriens bästa, jämte femte säsongen.
Det är väldigt imponerade hur författarna så här sent i serien lyckas blotta nya djup hos de här karaktärerna vi trodde att vi kände och kunde innan och utantill, utan att det för den sakens skull känns som någon avsiktlig "karaktärsutveckling." Vic och Shane är nog de bästa exemplen: två karaktärer som under seriens gång flera gånger gränsat till att vara rent föraktliga och därmed omöjliga att bry sig om (och jag skulle säga att de flera gånger korsat gränsen). Michael Chiklis och Walton Goggins lyckas gång på gång med konststycket att få fram mänskligheten i karaktärer så i grund och botten osympatiska som Vic och Shane; utan dem har jag svårt att se att jag, eller någon annan, skulle bry sig det minsta om Vic och Shanes öden. Men här sitter jag och darrar.
Det där med hur Vic är en orkan som bara lämnar förödelse bakom sig är enormt fascinerande. Olivias bestörta "Do you have any idea what you've done to me?" efter Vics bekännelse (alltså, tystnaden...) tror jag bäst representerar det. Samtidigt tycker jag inte att författarna ansträngt sig för att visa hur Vic innerst inne är ett monster eller hur det är meningen att vi som tittare inte ska heja på honom i slutet, sådant är bara tråkigt. Han har alltid varit så här eller har tittarna redan glömt vad som hände i första avsnittet? Jag tror bara att nu, i ett spänt läge där allt han håller kärt står på spel, framgår det tydligare vilka oförlåtliga handlingar (mörda Shane och hans familj på öppen gata) han är kapabel till. Jag tror inte själv att människor kan vara goda eller onda men att Victor Samuel Mackey har ett stort hål i sin själ är svårt att bestrida.
Och Shane då...scenen i herrgården var rent poetisk, kanske den vackraste i hela serien. En jagad, besegrad hillbilly-polis och hans familj som hittar en tillfällig fristad och får leva sitt drömliv för en kort stund innan de obönhörligen kastas ner i sitt självvalda mörker; från den där lyckan och tryggheten - även om den alltid var illusorisk - till verklighetens desperation och förkrossande hopplöshet på några timmar...inget annat än genialiskt. Det var ett par vackra och hemska scener och det var första gången The Shield fått mig att gråta, vilket händer rätt sällan numera.
En annan scen som sa så mycket med så lite var mordförsöket på Ronnie. Inte för hur det slutligen upplöste familjebanden mellan The Strike Team och förvandlade Ronnie till en hämndlysten sociopat; men för hur mycket det säger om Ronnie som karaktär. Ronnie har så vitt jag kan minnas under hela seriens gång varit höljd i dunkel; vi har aldrig fått veta något om hans privatliv eller vad han överhuvudtaget gör utanför the Barn. Skymten av en helt vanlig, spartanskt inredd lägenhet i ett medelklassområde och ytterligare ett one night stand med en kvinna han inte känner skingrade mystiken: Ronnie har inte så mycket utanför sitt jobb, har han det? Det här är också så genialiskt i hans förhållande till Vic. I den här säsongen började Vic till sist erkänna för sig själv att det till stor del var han som "skapade" Shane. Vilket är helt sant; jag drar mig till minnes Terry Crowleys begravning i andra avsnittet där Shane, efter att ha insett vad de gjort och att offret har en mamma, drabbas av samvetskval. Samvetskval som Vic lär honom att döda med ett "Yeah, the guy had a mother, so what?" Det jag tror att Vic inte inser är att Ronnie, som alltså inte har mycket till liv utanför sitt jobb, är hans mest hängivna lärling och det märks i den här säsongen. Ronnies ögon är nu lika kalla, tomma och avgrundsdjupa som Vics. Det är passande att han i slutet av serien börjar gå i kostym, vilket enligt mig lätt kan symbolisera avsaknad av känslor och blind lydnad. Den hämndlystna sociopaten han nu blivit är alltså Vics skapelse. Hans största skapelse, till och med. Det hade varit nästan för poetiskt om Ronnie vänder sig mot Vic i sista avsnittet.
Senast redigerad av
RalfiParpa ons nov 19, 2008 20:51, redigerad totalt 3 gånger.
"The nicer the nice, the higher the price."