caffeineaddict skrev:Jaaaaaa! Det är dags att göra GG-tråden aktuell igen! Som jag har längtat!
6.01:Utmärkt. Har nästan börjat känna som att GG:s senare säsonger går att jämföra med utvecklingen som Buffy gick igenom. Det är sammare serie i grunden, men har växt till något svårare och mörkare genom sina karaktärer. Det är inte längre bara den mys-serie som jag blev kär i. Den är riktigt tung ibland, och sparkar mig hårt i hjärtat. Vilket fortfarande känns lite ovant (kanske för att jag såg de första fem säsongerna så fort att förändringen svishade förbi), men inte är helt ovälkommet om man är ett emotional freak som jag.
Luke och Lorelai. Det var väntat, men det är underbart.
Lorelai och Rory. Jävlar i havet, vad det svider. Avsnittets sista scen har gett mig en klump i halsen stor som Gibraltar. Jag har svårt att svälja. Jag kanske helt enkelt är förkyld? *springer och dricker vatten* Nope, fortfarande en klump. En GG-relaterad klump. I love it and I hate it.
Jag menar, en säsongsöppnare där Lorelai och Rory inte utbyter en enda replik, men som ändå i mångt och mycket handlar om deras förhållande, eller kanske slutet på deras förhållande (knappast, men ändå...). Och som inte löser det utan om något förvärrar konflikten. Det är banne mig WSWB-modigt. Go, ångest, go!
Scenen strax innan, med Lorelai i sina föräldrars sovrum, när hon berättar den gamla historien om paddan (det är en padda, inte en sköldpadda, åtminstone i versionerna jag har hört) var också hjärtslitande. Särskilt just repliken som gav avsnittet dess namn, den om "You got your new and improved Lorelai"... salt i redan djupt upphuggna sår.
I love it 'cause it hurts me. Bara de bästa serierna gör så här ont.
Jag skulle kunna skriva en egen utläggning, men... äh, neh. Bara; Ord, mannen!