av Simon » sön jan 28, 2007 12:31
Det enda sättet serien kan överleva över huvud taget är om man börjar bry sig igen.
För att man ska bry sig igen måste de få kontakt med karaktärerna som de gjorde i första säsongen och inte har lyckats med ens litegrann under hela säsong 2 och 3. Det finns väl en liten känsla av att de börjar dra åt det hållet nu, men på tok för länge så sprang alla runt och var dussinfigurer och visade INTE ALLS upp de drag de etablerat så väl (kanske bäst av någon serie!) i första säsongen.
Sawyers snäsningar sjönk till absolut bottennivå, Jack bara mesade runt och gnällde och protesterade (så fort de behövde någon som såg besvärad ut och stretade emot så fick Jack sköta jobbet), Locke vimsade omkring med ett förvånat uttryck och i stort sett alla andra fick pula med filtar eller kastruller på stranden i 10 sekunder per avsnitt.
Huvudfokus blev SVETTIGT KUBBANDE GENOM SKOGEN och en jätteuppsättning nya karaktärer som bara just till vilket pris som helst skulle framställas som tuffare än de karaktärer vi följt hittills. Följdaktligen skulle exempelvis Sawyers kommentarer ut-stålballas av Michelle Rodriguez, och eftersom författarna som anlitats under säsong 2 verkade helt inkompetenta så sänkte de stinget i Sawyers manus i stället för att helt enkelt smart kontra med Ana-lucias. Eko skulle vara mer mystisk och ha bättre koll än frågetecken-Locke, och så slogs benen undan för honom också.
Allt detta hade kanske känts bättre om de inte massmördade hela gruppen som anslutit sig sedan, UTAN att rätta till manusbristerna hos de karaktärer vi älskar.
I stället har vi fortfarande skuggor av forna jag som vimsar omkring i en serie som förlorat sin karaktärskemi på "sensation, djungelsvett och konstighetsaltaret" i S2, med en takt vars avsikt tycks vara att bringa tillbaka det beundransvärda dramat från den första säsongen men misslyckas totalt till följd av att man är helt likgiltig till dessa personers öden.
Under hela första säsongen tyckte jag varje avsnitt bara blev ännu bättre, och den var på god väg att till synes utan ansträngning bli det bästa karaktärsdrivna dramat jag sett. Så fort Sawyer öppnade munnen i S2 anade jag oråd som i 1 1/4 säsong upprepade gånger visat sig ha belägg.
Tragik på Elvis Presley och Michael Jackson-nivå! :(
Nu när de snackar om att avsluta serien för att tittarna tröttnar så känns det som att de insett att de tappade bollen och att de inte ens kommer anstränga sig för att hitta igen och eventuellt plocka upp den igen, men av någon anledning fortsätter jag titta i hopp om att jag plötsligt finner att jag bryr mig.
Jag tror jag blev lite besviken också eftersom jag faktiskt tyckte att förra veckan var helt okej.
