The Sopranos

[CheeseGuy]

Christopher är min favoritkaraktär men jag kan inte riktigt förklara varför. Han är definitivt ingen jag gillar, jag är rätt säker på att jag hatar honom. Han är alltså inte min favoritkaraktär som Spike är många (alltför många, skulle vissa säga) Buffy-fans favoritkaraktär.

Klart att man gillar karaktärer som har mindre trevliga sidor. (Och det har ju Spike också för den delen.) Jag sympatiserar hejvilt med karaktärerna i den här serien, även om de ibland eller till och med ofta kan vara rejält osympatiska. Det är ju mänskligt från början till slut. Sen smälter jag också direkt (lite för snabbt tror jag) när en karaktär visar sig sårbar, oavsett vad den har gjort tidigare. Stort medhåll om Christopher i alla fall, underbar karaktär.

1.08 var givetvis strålande, men 1.05 är mitt favoritavsnitt än så länge.

[XY]

1x01
Haha, jag skulle kanske behöva textning till denns serien för att hänga med bättre i maffiasnacket

Jag använder alltid textning (engelsk). Även om det inte är nödvändigt så är det lättare att slappna av, plus att man kan äta saker som krasar och samtidigt följa med vad som händer.

[XY]

(spoiler 1.02) Fyra plottrådar: lärarens bil, lastbilsrånen, modern och hemmet för äldre, och förstås terapitråden.

Att av misstag skjuta lastbilschauffören påminner lite om Pulp Fiction tycker jag, när Travolta av misstag skjuter killen i baksätet. : ) Hela serien påminner lite grann om Pulp Fiction faktiskt (inte bara gangsterkopplingen, utan berättarstilen... kanske, var iofs länge sedan jag såg PF).

Man ser lite mer av Chris allmänna missnöje och utforskande (i första avsnittet var det scenen där han pratar om Hollywood), även om han till slut avstod från det andra rånet. Hans kommentar om visualisering är kul ("In my thoughts, I use the technique of positive visualization"). Haha, gangsters i en tid av självhjälpsböcker och Oprah. En del av humorn i serien är kombinationen av gangsterstereotyper och populärkultur.

Kul när läraren får tillbaka sin bil, som egentligen är en annan. "whoa, different keys", "it's a different color, whoa".

[sp1keout]

Scenen med (spoiler 101) Junior och Grandma på väg till festen, precis i slutet, var den bästa detta avsnitt, och öppnade upp ögonen lite extra.

[Tob]

(spoiler 1.05) Känns som Tony är jävligt osäker i sitt sätt att förhålla sig till Meadow. Han vet på något sätt, förr eller senare krävs det säkert att han behöver inkludera Meadow i sitt "andra" liv. Det stör honom nog. Skitbra avsnitt. Så tillbakalutat på något sätt. Vardagligt.

[Spuffy]

Jag och eynosh har också satt igång att se Sopranos, men vi gör det i maklig takt och har bara hunnit med tre avsnitt ännu. Dessutom sitter ingen av oss vid datorn speciellt mycket nu över jul, så det blir inte att vi skriver om det heller, men jag tänkte ändå vinka åt den här tråden lite.

[XY]

(spoiler 1.03) Trådar: Judarna och motellet, Meadows crystal/speed, välgörenhetsfesten, Juniors förödmjukelse och åtgärd, Tonys terapi (som alltid), cancern.

De tre första trådarna behöver inte nödvändigtvis leda någonstans (även om den andra har en god potential, eftersom hemligheter brukar avslöjas i berättelser förr eller senare, vid dramatiska tidpunkter). De tre sista däremot... fast det känns som om jag fuskar lite när jag faktiskt har sett hela första säsongen.

Har sett s4 också, men jag är för trött för att skriva något mer just nu.

[RalfiParpa]

Vi förlänger säsong 1-tiden till 30 december. Paus över nyår, sedan börjar vi med säsong 2 tidigt nästa år.

[Tob]

Vi förlänger säsong 1-tiden till 30 december. Paus över nyår, sedan börjar vi med säsong 2 tidigt nästa år.

Låter bra det. Jag har troligtvis inte tillgång till andra säsongen innan början av året.

[XY]

(spoiler 1.04) OK, det börjar bli mer personligt mellan Tony och Melfi. Jag vet ju vad som kommer att hända under säsongen, men därefter blir allt nytt för mig. Då kan jag börja gissa på allvar.

Två viktiga efterspel i avsnittet: Chris som trodde Tony kände till om knarket och hanterade det (utan att det ledde till något stort, men det skulle kunna gjort det, särskilt eftersom han är lite ostabil), och så Jackies död vilket skapade en osäkerhet och ett vacuum som behövde fyllas. Och det fylldes: Junior gjordes formell boss medan Tony styr i praktiken. Är idén, men ett hemligt arrangemang av det slaget är till sin natur ostabilt... något kommer hända. Och jag vet ju vad. Mohhah.

Jag tycker om det sätt som författarna leder sonen till sanningen om sin pappa på. De skulle gjort det simpelt genom att han hittar några hemliga dokument eller råkar tjyvlyssna, men istället skapar de ett litet mysterium (att motståndaren gav upp utan kamp) som fick honom nyfiken och till att göra efterforskningar (okej, bara fråga sin syster, men ändå). Och bråkandet är också "in character" för hans senare utveckling.

Och jag lärde mig också vad uttrycket "take the fifth" innebär. (Melfi sa det). Och somliga säger att man inte lär sig något av att titta på tv. : )

[Tob]

(spoiler 1.08) 1.08 var givetvis skitbra. Som de flesta avsnitten hittils. Men jag gillar nog både 1.06 och 1.07 bättre i nuläget. Dem känns mycket mer personliga för Tony, men i ett större perspektiv så lär 1.08 växa då det känns som det är ett jävligt viktigt avsnitt för Chrisopher. Fan, han växer på en.

[XY]

(spoiler 1.05) Två stora trådar: Den av en slump påträffade gamla vännen/fienden, och det som (inte) händer mellan Carmela och prästen. Utöver det också Meadows undersökande av universitet (vilket kan visa sig i längden vara den viktigaste tråden även om den just nu behandlades avslappnat), vilket innebar en del intressanta scener med Tony och Meadow, särskilt när hon frågar honom om han är med i maffian. Jag undrar hur det kommer att utveckla sig, vad hennes roll i det hela kommer att vara. Vad som helst kan hända; hon kan bli Tonys fiende senare (t ex utlöst av att Tony av något skäl mördar en vän/pojkvän till henne), eller att hon blir hans efterträdare (fick en vision av det... Tony dör i sista avsnittet och lämnar över sin roll till henne, vilket i så fall måste förberedas en hel del för att vara trovärdigt. Lite Gudfadersaktigt, men passande. Tony pratade i avsnittet med Meadow om hur han själv blev påverkad av sina föräldrar. Hon är väldigt ung förstås, men jag vet inte ens när sjätte säsongen utspelar sig tidsmässigt i förhållande till första.)

(spoiler 1.06) Tonys förälskelse i Melfi, Juniors orättvisa ledarskap. Fördjupande av teaterspelet mot Junior, särskilt när de sitter och "förhandlar" vid bordet i slutet.

[XY]

(spoiler 1.07) Ett avsnitt om barn, dels Anthony (och den eventuella ADD:n), och dels tillbakablickar på Tonys barndom. Har en känsla av att vi kommer att känna Tony rätt bra innan serien är slut. Jag undrar vilka problem de kommer att slänga i hans väg, och vilka beslut han kommer att fatta. Kommer han någon gång att försöka ge upp sitt kriminella liv? Det är förmodligen dömt att misslyckas, men en period där han försöker kunde kanske vara intressant.

[A bear]

Första omtitten någonsin! Yay!

Blandade intryck 1.01:

Vad smal Tony är!

Bakgrundsmusik eller -ljud konstant utom i Dr Melfis kontor, i magnetröntgenrummet - och i kyrkan. Det är ute ur berättelsen; Chase som talar direkt till oss, visst, men också påminnelser om att detta är en serie om katolska människor.

CARMELA: The difference between you and me is you're going to hell when you die.

Man måste bekänna sina synder, och man måste göra rätt för sig. Och när man inte gör det läggs skulden på hög och kan bara lyftas av Fadern. Lägg in vad man vill i det att Tonys far redan är död när serien börjar. Och att familjens - maffians - kod är: omertá. Och Tonys intensiva hat mot tjallare kommer upp flera gånger samtidigt som han själv måste få tala med någon.

MELFI: That's not the medication. Prozac takes several weeks to build up effective levels in the blood.
TONY: What is it then?
MELFI: Coming here. Talking. Hope comes in many forms.

Vad smal Silvio är!

Scenen där Chris whackar tjecken. Yow. "Taste the wares, Email" - Chris första lilla afasi. Och så skotten ihopklippta med de gamla svartvita fotona... Inte nog med alla verkliga krav de har att leva upp till, i dessa postmoderna tider måste de också leva upp till de fiktiva.

CARMELA: Tony watches Godfather II all the time.

Och alla karaktärerna börjar sättas upp direkt. Familjen är la famiglia - inkl Livia, Uncle Jun', Chris och Big Pussy. Herregud vilken härlig samling sociopater.

TONY: You tell people I'm nothing compared to the people that used to run things. You prick. I'm nothing. I'm-- shut up.

EDIT: Just det: Tony kommer till slutsatsen att han är rädd att förlora sin familj - ni vet, den där kärleksfulla öppna familjen han lever i - och samtidigt funderar Livia och Jun' på att "göra någonting åt" honom. Det är Sopranos, mina damer och herrar.

[Tob]

(spoiler 1.09) Meadow spelar tydligen fotboll. Kom lite som en överaskning. Men man gör avsnittet så jävla personligt. Tonys kontrollbehov lyser igenom överallt. Oavsett om det handlar om en större illegal kupp eller att hantera sin dotters fotbollslag. Kontrollbehov, det är kanske en grundläggande förutsättning för att engagera sig i maffia på det sättet, eller helt enkelt bara ett sätt att få utlopp för ett behov.

Carmela: Thats not what i heard.

Jag älskar humorn i serien.

[A bear]

1.02 KILLE PÅ TV: You know the hey-day? The golden age, or whatever of the mob? That's gone. And that's never coming back. And they have only themselves to blame.

Temat fastslaget.

Och så börjar vi presentera Paulie Walnuts och hans förmåga att upprepa saker han precis sagt så att alla får höra det. Yay Paulie. Och så börjar vi presentera Big Pussy, med glasögon och tidning: en tough guy som tänker och kan hänga med. Yay Pussy.

CHRIS: Scathed?
BRENDAN: Scathed.
CHRIS: Scathed.

Allt påminner om att det är en ny tid. DVD-spelare, digitala telefoner, hårda droger...

PAULIE: The fucking italian people. How did we miss out on this? Fucking expresso, cappucino. We invented the shit and all these other cocksuckers are getting rich off it. (...) This expresso shit.

Och så STJÄL HAN BRYGGAREN! Paulie!

Vi har rötterna - "You're supposed to take care of your mother" - och vi har nutiden och det är inte alltid det går att hålla ihop.

Inte alls dubbeltydig dialog:
TONY: Listen, let's get one thing straight. The hours you're here taking care of my mother, no ganja, okay?
PERRILYN: Mister Tony, would you like some tea or something?
TONY: Coke, thanks.


MARTY! Och jo, jag är medveten om att jag då reagerar precis likadant som Chris. Chris idol är inte de äldre mafiosi - det är mannen som gjort filmer om dem. (Inklusive "Goodfellas", skriven av en avhoppad tjallare och med Michael Imperioli i en biroll.) Chris släcker en cigarett med fingret även när ingen ser; han lever sin egen myt.

LÅNGTRADARRÅNET! Fan vilken härlig humor den här serien har.

CHRIS: What about the dead guy?
TONY: You keep prodding him with a stick. Light a candle to st. Anthony. But I think you're fucked.

För de är i the business (och Tony är fast i sin familj) och har du väl kommit in kommer du inte ut. Och märk väl: Tony har inga som helst problem med att roffa åt sig, hur mycket han än skäller ut Chris för hans metoder.

KILLE PÅ TV: You're always gonna have organized crime. Always. As long as the human being has certain appetites for, gambling, pornography, whatever, someone's always gonna surface to serve these needs.
SILVIO/PACINO: Just when I thought I was out, they pull me back in.

[sp1keout]

Sorry, men jag får ju uppenbarligen hoppa på det här senare... Lånade skivan till en kompis. Och man har ju alltid så mycket annat att göra, och prioritera.
Men jag ska försöka hänga med, ett avsnitt i veckan låter som en takt jag kan bemästra.

[XY]

(spoiler 1.08) Mer av Chris missnöje. Har mardrömmar om mordet, längtar efter mer än maffaliv. Skriver på ett manuskript... det är kul när han säger "you fucking asshole" till datorn. Haha, problemlösning för en macho maffiasnubbe. Han får inte ihop sitt liv.

Man får också reda på mer om Melfis familj (delvis exfamilj), som verkar vara en rätt vanlig medelklassfamilj. Hon kanske är uttråkad, och vi vet ju sedan tidigare att hon själv verkar leva ett rätt händelselöst liv (och att hon möjligen dumpade sin dejt för att han var svag).

Och så rannsakningen av maffiafamiljerna. De onda poliserna trakasserar våra stackars maffiahjältar. Har inte tänkt så mycket på vems sida man egentligen är på...

(spoiler 1.09) Fotbollstränaren och Juniors semesteräventyr. Terapin bidrog tills Tonys beslut att inte döda/skada fotbollstränaren. Han håller kanske på att förändras, kan växa till något intressant.

[RalfiParpa]

Det går fortfarande bra att kommentera.

(spoiler 1.13) Det här då, är ju något av en anomali. Lite för tillgjort och dramatiserat för The Sopranos. Allusioner till sådant som hänt tidigare i säsongen dyker pliktskyldigt upp titt som tätt och avsnittet känns nästan för perfekt avslutande för att vara The Sopranos. Säcken knyts ihop snyggt; några mobsters stryker med - alla tittare får sitt lystmäte. En bra avslutning - men inte särskilt representativ för serien.

Efter framgångarna med säsong 1 skrev Chase på för tre säsonger till och bytte MO. The Sopranos-säsongsavslutningar - det här asvnittet undantaget - brukar fungera mer som inledningar än avslutningar.

Det här är en anomali på många andra sätt också. Regin känns fel. När Silvio och Chris mördar Jimmy bryts spänningen och realismen av någon störande slow motion-effekt; när Chris och Paulie mördar Mikey gör kameran snabba, fula inzoomningar som helt tar en ur serien. En ganska stor miss, The Sopranos fungerar som bäst när tonen är kallt betraktande.

Trots allt det där är "I Dream of Jeannie Cusamano" The Sopranos ända in i benmärgen. Ett grådaskigt mischmasch av lögner och hycklerier, så kan väl serien beskrivas. Tony ljuger Artie rakt upp i ansiktet och Artie tror på honom eller låtsas åtminstone tro på honom och ännu en omedveten medbrottsling är född. Precis som Melfi är en medbrottsling. Hon verkar chockerad men det är helt naturligt att hennes liv svävar i fara; under några månader har hon agerat rådgivare till en av New Jerseys mäktigaste maffiafigurer. Precis som Carmela är en medbrottsling. Här tar den skenheliga maffiahemmafrun ställning och säger ifrån men åt fel man.

Silvio: "Look, this thing of ours, the way it's going, it'd be better if we could admit to each other these painful, stressful times. But it'll never fucking happen."

[Tob]

(spoiler tom 1.13) Jag kan nog hålla med. Sista avsnittet kändes ganska dramatiserat på ett sätt som serien inte har varit i tidigare avsnitt. För mig som förstagångstittare så kändes det dock inte som ett problem. Jag kände mig ganska tillmods av att man faktiskt knöt ihop säcken på ett bra sätt. Slutscenen var givetvis pricken över iet. La Familia. Vackert.

Hur ligger vi i planeringen Ralfi, hur ligger andra till i tittandet? Jag har i alla fall fått hem S2 nu och är mer eller mindre redo.

[caffeineaddict]

(spoiler HELA SERIEN! Så ingen S1-tittare läser av misstag! SPOOOILERS! STORA!) Måhända kan jag hålla med Ralfi till viss del, och nu var det ett tag sedan jag såg 1.13. (vet dock att jag alltid tyckt om det enormt), men nog sjutton försökte inte serien stå över att använda sådana filmiska grepp även senare? Nog jävlar dör både Pussy och Bobby Baccala i slow-mo t.ex.?

[RalfiParpa]

Hur ligger vi i planeringen Ralfi, hur ligger andra till i tittandet? Jag har i alla fall fått hem S2 nu och är mer eller mindre redo.

Jag är i princip redo nu och väldigt sugen på att fortsätta. Serien är alltid lika fängslande (allvarligt talat alltså, så fort jag ser Tony Soprano köra upp ur lincoln tunnel rycks jag in i serien) och det har varit väldigt givande att läsa allas kommentarer. Eftersom vi är så få kan vi lika gärna se var de andra är innan vi fortsätter? A bear? CheeseGuy? XY?

[RalfiParpa]

(spoiler HELA SERIEN! Så ingen S1-tittare läser av misstag! SPOOOILERS! STORA!) Måhända kan jag hålla med Ralfi till viss del, och nu var det ett tag sedan jag såg 1.13. (vet dock att jag alltid tyckt om det enormt), men nog sjutton försökte inte serien stå över att använda sådana filmiska grepp även senare? Nog jävlar dör både Pussy och Bobby Baccala i slow-mo t.ex.?

(spoiler Hela serien igen. Stora spoilers. Markera verkligen inte) Nej, jag tror inte slow motion används för Big Pussy men där är jag inte helt säker. Tror att han, efter att kulorna träffat honom, bara faller till golvet på ett tämligen ovärdigt sätt. För att inte tala om alla andra dödsfall: Richie, Jackie, Jr., Ralphie, Adriana, Tony B, Vito och självklart Chris. Inte filmiskt överhuvudtaget.

Bobbys död är dock väldigt filmisk och kanske seriens snyggaste (och sista) meta-grepp. Bobby, den gangster som var minst gangster av alla gangsters, är den enda som får det filmiska gangster-avslutet, komplett med lite Chasisk symbolik. Det funkade oväntat bra den gången, måste jag säga. Så serien skydde kanske inte de där filmiska greppen helt och hållet efter säsong 1 men de blev definitivt mer undantag än regel.

På tal om ingenting hittade jag den här väldigt roande bilden på flickr: http://www.flickr.com/photos/mattmacdonald/541521527/

[XY]

Är väl i stort sett klar. Har avs. 10-13 kvar, men jag kommer att avverka två avsnitt i natt, kanske fler. Och andra säsongen ska jag hämta ut imorgon.

Angående fortsättningstakten så klarar jag nog inte mer än ett avsnitt om dagen i snitt, och gärna lite långsammare än så, kanske nånstans mellan ett avsnitt per 1-2 dagar.

[A bear]

Jag fastnade lite i den där "det är roligare att glo ikapp än att kommentera"-fällan och är klar med s1. Ett par lösa tankar:

(spoiler s1) - Hade glömt flera härliga sidokaraktärer. Att Livia var FULLT så här jävlig, t ex, och att Mikey Palmici och Brendan alls fanns.

- Håller i stora delar med Ralfi om slutavsnittet, även om man är glad att vissa trådar (Carmelas katolska skuld och semiförhållande med prästen, t ex) förs framåt snarare än ligga kvar som grundläggande oförändrade karaktärsdrag.

- Scenen där Tony dyker på Melfi och hon sedan låser in sig och blockerar dörren. Yowza. Jag älskar att de behåller kameran på Melfi här; i egenskap av vårt "fönster" in i TV-världen behöver vi se henne tappa fattningen ibland. Och sedan att hon vid nästa möte med Tony sitter bakom skrivbordet - det skadar aldrig att bli påmind om vem Tony är: en både varm- och kallblodig mördare om så behövs.

- 1.05 är ett grundläggande avsnitt på så vis: scenen där Tony skiter i att tjallaren sparat hans liv och stryper honom ändå - serien hade inte funkat om vi inte fått det väldigt klart för oss: Tony tar det här med omertà och famiglia på VÄLDIGT stort allvar.

Hade egentligen mer funderingar, men de verkar tyvärr ha glömts av just nu. Ska se om jag kommer på något mer. Jo, en till:
(spoiler hela serien, VERKLIGEN, slutscenen alltså) Slutet 1.13 och slutet av hela serien är väldigt lika, inte sant? Med skillnaden att i 1.13 sitter de i sin "egen" restaurang med mobsters runtomkring, italiensk musik, italiensk mat... i slutet av hela serien sitter de likadant, familjen samlade, men nu i en klassisk icke-etnisk amerikansk restaurang med rock'n'roll på soundtracket och mitt inne i den amerikanska själen. Metaögonblick är det gott om i den här serien.

[RalfiParpa]

Andra säsongen: 3-13 januari

OBS: Alla har inte sett hela serien så var försiktig med spoilers som berör framtida avsnitt. Använd separata spoilertaggar när det behövs och markera alltid spoilertaggarna tydligt.

[Tob]

Det kan nog bli bra. Jag snittar nog 1-1,5 avsnitt per dag. Förhoppningsvis.

(spoiler 2.01) Systrar på besök vilket gör Tony labil. Detta med Christopher skall bli intressant. Skall man tolka det som att han har mer eller mindre ansvar för något eget. Börjar ju inget vidare. Blir så jävla tydligt hur Melfi når ut till Tony, kanske framförallt i deras scen på resturangen men också när Tony var hos den manliga psykologen.....

...."I know who you are. And i saw analyse this."

Tony behöver Melfi.

[XY]

(spoiler 1.13, 2.01, 2.02) Tycker om hur allting knöts samman i 1.13. Konflikten mellan Tony och Junior fick ett slut (eller åtminstone uppehåll), Juniors slemmiga underordnade (han som joggade) fick smaka stål, prästen fick sig en verbal omgång, och förstås Tonys insikt angående sin mor (som också var en slags kulmen för hans terapi), och ett dramatiskt (fast förmodligen tillfälligt) slut på terapin. Och Tony blev en riktig ledare. Resturangscenen i slutet fungerade riktigt bra.

Det bådar gott att så mycket tycktes förändrades, för tv-serier bör inte vara för lika från säsong till säsong. Det blir snabbt tråkigt (eller åtminstone tråkigare). Och ytterligare förändringar hade inträffat mellan säsongerna (vet inte om man fick reda på hur mycket som hade gått, men mer än jag hade räknat med.)

Var nog rätt trött eller nåt när jag såg 2.02, men jag hängde inte riktigt med i allt som hände, t ex mellan hans mor och syster, och med de mörkhyade som krävde jobb (det sista kan bero på att jag inte är så insatt i hur maffian arbetar, vilket ibland nästan tycks vara en förutsättning att man har ett hum om). Fast det kändes inte så viktigt att förstå varje detalj.

[Tob]

(spoiler 2.03) Ett par ny aktörer. Richi och Beansi. Richi verkar ju livsfarlig, antingen det eller så ligger det bra mycket mer än bara någonslags allmän bitterhet kring att Beansi inte visat tillräcklig med respekt. Stämningen mellan dem verkade ju minst sagt spänd. För det presenterades väl egentligen ingen direkt orsak till varför Richi var så besviken på Beansi.

Melfi drömmer om Tony. Snart tror jag vi får se mer av Melfi. Gillar när man kastar om roller hos karaktärer och således var scenen mellan Melfi och hennes psykolog vass. Hoppas på mer sånt.

[A bear]

(spoiler 2.02) Generationer.

"It just feels funny being... an elder."

Och every generation blames the one before - och lurar dem medan de ler i ansiktet på dem. Janice/Livia, pastorn/pastorns farsa, Tony/Jun', Meadow/Tony.

BOBBY BACCALÀ! Underbara tjocka lilla människa. (Notera att det sägs att han övertog Jun' från sin far.)

Janice och Livia. Och Janice och Tony. La famiglia är inte lätt alltid, och rötterna går djupt.

Och så är Pussys katt ute ur påsen - för oss i alla fall. Gillar verkligen hur det avslöjas;

Återkommande repliker:

"It's all me, me, me."

"And the tax payers foot the bill."

Alla manipulerar, alla vill ha betalt, kostnaderna får någon annan ta.

"Don't let me go to my grave with this guilt. Make things right with your mother. Please."