Två bra Bästa Film-nominerade filmer, som båda kanske lider lite av just att de blivit så överhypade, sedda ikväll:
Michael Clayton
Solid, tajt liten thriller som fungerar som en välbyggd klocka. Grejen är väl lite just det att jag tycker det är "bara" precis det den är: en solid, tajt liten thriller. Vilket naturligtvis gör att jag blir väldigt förtjust i den, här finns inga egentliga "fel" att peka på. Det är bara det att jag kanske inte riktigt ser vad som skulle ge den det där lilla extra och kicka upp den till den där mästerverks-nivån som vissa vill göra. Men allt det handlar ju som sagt om överhypen och inte om filmen i sig. Som som sagt är en smart, välspelad thriller som inte tar många felsteg. Och sådana är vi ju inte heller direkt bortskämda med.
EDIT: Oh, kom precis på en sån där fråga om en plotpoint som måste hållas under spoilerblock (och som det säkert finns en fullkomligt logisk förklaring till bara att jag inte kommit på den själv):
Varför bilbomba Clayton efter att ha gått igenom allt krångel för att få Wlkinsons mord att verka som självmord? Var inte det ganska korkat, vore det inte ganska mycket smartare att få Claytonmordet att också se ut som olyckshändelse/rånmord/vafansomhelst? Nu visste ju alla direkt att "Det var en bilbomb!", that should've raised some eyebrows om filmen hade gått i den riktningen.)
4 / 5
Atonement
Jag kan väl hålla med vad jag sett en del andra skriva om den här (då har jag inte kollat under spoilerblocken än). Den är vackert gjord (framförallt en bild/scen är ju sådan där som kommer gå till böckerna som "WHOAH! Hur fan gjorde dem det där!?"). Jag gillar strukturen, jag gillar flera av temana. Och jag tycker den börjar starkt men tappar tempo och fokus efter kring 45 minuter. Sen är det där gamla vanliga som jag brukar känna att allt för många filmer, och av någon anledning ofta kostymdraman, lider av: de säger åt oss att två personer är tokigt förälskade i varandra och sen ska vi känna med dem resten av filmen, utan att vi någonsin egentligen lär känna
dem och förstå
varför de känner så här starkt för varandra. Det finns en del bra såna hintar i början, men... det är inte riktigt tillräckligt för att jag ska bry mig hela vägen.
Så det är bra film,
jag älskade vändningen på slutet vilken jag kan tänka mig att folk har reagerat vilt olika på under spoilerblocken, det är vackert och intressant både visuellt och tematiskt... men bara stundvis känslomässigt.
3,5 / 5
Ooh, och för att jag kan inte lämna det helt osagt så måste jag väl påpeka att
Vertigo är bäst, film kan IMHO vara precis hur tokigt bra som helst oavsett när den är gjord och jag tycker lite synd om Martin som känner att film gjorde före ett visst årtal direkt är underlägsen film gjord senare. Det måste vara jobbigt.
