Buffyforum

MP3 · av **caffeineaddict** » sön aug 21, 2011 2:17

noike skrev:Jag tror diskussionen var mer över att det var konstigt att det var den här och inte Fitz som var i omröstningen. Kalle gjorde en sådan där argumentation där han fortsatte att försöka överbevisa trots att alla höll med.

Alltid mina bästa stunder, argumentera framför en accepterande publik. Som vilken partikongress som helst.

MP3 · av **caffeineaddict** » sön aug 21, 2011 2:26

Murnau skrev:Smällarna kommer lite för hårt och lite för tätt här, med många filmer som verkligen betyder väldigt mycket för mig som rasar ur matchen.

caffeineaddict skrev:Men, som jag diskuterade med Olof, den känns för mig ändå lite som en precursor till den ännu mäktigare Fitzcarraldo.

Och vad sa jag då? För Fitzcarraldo var inte så himla länge sen jag såg (och jag har väl sett den flera gånger dessutom), och jag har också en känsla av att jag tycker mer om den. Mäktigare som du sa. Men nu var det ju vusst inte Fitzcarraldo vi skulle bedöma nej. Nej det här får jag sova lite på tror jag. För Fitz skulle jag nog ha valt över Singing. Kanske Kalle kan påminna mig om vad jag egentligen tycker.

Du sa, ärligt talat (inte bara för att vinna), att hade det varit Fitzcarraldo och inte Aguirre så hade du nog lutat mot att Fitz tog Singin' in the Rain. Men eftersom det är Aguirre nu så är Singin' vinnare för dig. Faktiskt, jag hittar inte på det för att jag vill få fler röster på Singin''.

av **sfinx** » sön aug 21, 2011 2:31

Jag känner en Aguirre, räknas det?

MP3 · av **caffeineaddict** » sön aug 21, 2011 2:39

Det är inte så svårt att hinna se en 89-minutersfilm som dessutom är jävligt bra i morgon, Helena.

Låna den av Björn. Så kan du rösta på Singin' sen.

av **sfinx** » sön aug 21, 2011 2:45

caffeineaddict skrev:Det är inte så svårt att hinna se en 89-minutersfilm som dessutom är jävligt bra i morgon, Helena. Låna den av Björn. Så kan du rösta på Singin' sen.

*mumlar något...*

Last.fm · av **AKS** » sön aug 21, 2011 9:27

Glorificus skrev:
AKS skrev:Här kan jag bara hoppas att Gå och se får röst av någon annan än mig. Gör fortfarande lite ont i hjärtat att Grave of the Fireflies, en så fin film!, enbart fick röst av mig i sin omgång.

Om jag inte hade varit internetlös på Mallorca den dagen hade GotF fått åtminstone en till röst.

Bra att veta!!

av **MissKittyFantastico** » sön aug 21, 2011 11:12

caffeineaddict skrev:Singin' in the Rain

Du får rösta hur tokigt som helst i alla kommande filmomröstningar.
:lovebunnier:

En av mina top-5 filmer.

"Pieeeeerrrre, I ceeeeent steeend him"

(Ingen röst idag heller, jag bara lägger mig i)

av **Murnau** » sön aug 21, 2011 12:07

caffeineaddict skrev:Du sa, ärligt talat (inte bara för att vinna), att hade det varit Fitzcarraldo och inte Aguirre så hade du nog lutat mot att Fitz tog Singin' in the Rain. Men eftersom det är Aguirre nu så är Singin' vinnare för dig. Faktiskt, jag hittar inte på det för att jag vill få fler röster på Singin''.

Å andra sidan har ju Aguirre nästan den perfekta längden. That should account for something! Men OK jag röstar Singin in the rain. Det känns rätt ändå.

Sen vill jag bara säga att jag är djupt imponerad av att Helena känner en Aguirre, men jag vet inte om det ändå går att jämställa med att ha sett filmen.

av **eriked** » sön aug 21, 2011 12:42

Tyvärr hade inte min videouthyrningsbutik 'Gå och se' inne, de brukar faktiskt ha den. Så det blev inget. De hade inte heller 96min versionen av 'Fanny och Alexander'. Det får bli 'Gå och se' nästa omgång.

Aguirre mot Singing in the rain då? Aguirre var en jäkla häftig film. Häftigast kanske är att man verkligen känner sig som att man är där när man ser filmen och på sättet filmen är gjord. Sen är Kinski galen. Men det blir ändå Singin in the Rain. Trots att Aguirre längdmässigt är en mer riktig film.

av **Nyx** » sön aug 21, 2011 13:04

Singing in the Rain var min älsklingsfilm när jag var 8. Den håller än och gör mig glad. Herzog/Kinski gör helt andra saker med mitt psyke som också är intressanta, men nej, åttaåringen får rösta idag.

av **A bear** » sön aug 21, 2011 13:05

Klaus Kinski spelar så att apor skiter på sig i blind panik vs trevlig musical. Aguirre.

MP3 · av **caffeineaddict** » sön aug 21, 2011 13:17

eriked skrev:Trots att Aguirre längdmässigt är en mer riktig film.

Tja, de ligger väl ganska nära båda två, typ sex minuter åt vardera håll från perfekta längden? Men det är klart, under perfekta längden kanske är att föredra framför över den.

av **Murnau** » sön aug 21, 2011 13:28

Ja jag tror nog att reglerna för den perfekta längden är desamma som i blackjack. Över idealet förlorar alltid. Eller?

av **noike** » sön aug 21, 2011 15:00

Murnau skrev:Ja jag tror nog att reglerna för den perfekta längden är desamma som i blackjack. Över idealet förlorar alltid. Eller?

Eftersom man stänger av när längden nås, ja.

av **sjostrand** » sön aug 21, 2011 16:08

Ännu ett svårt val, men jag kan inte fega ur och låta bli att rösta som igår...

Det får bli Aguirre. Idag trumfar tysk galenskap över amerikansk må-bra.

(Det känns som att när det är väldigt olika filmer och man gillar båda så är det ofta dagsformen som avgör, snarare än en objektiv bedömning. Och idag känner jag mig tydligen galen och tysk.)

av **noike** » sön aug 21, 2011 18:45

sjostrand skrev:Och idag känner jag mig tydligen galen och tysk.

Med eller utan pickelhuva? Jag hoppas med.

av **sjostrand** » sön aug 21, 2011 18:50

noike skrev:
sjostrand skrev:Och idag känner jag mig tydligen galen och tysk.

Med eller utan pickelhuva? Jag hoppas med.

Tyvärr utan. :cry:

Det finns förvisso många konstiga saker i min garderob, men ingen pickelhuva...

av **Tomas** » sön aug 21, 2011 18:55

Skulle vara roligt att lista filmer som blir bättre om man stänger av dem efter 96 minuter. Och då menar jag filmer som är helt ok även med ordinarie längd så man inte bara vill stänga av för att slippa eländet.

MP3 · av **caffeineaddict** » sön aug 21, 2011 19:17

Tomas skrev:Skulle vara roligt att lista filmer som blir bättre om man stänger av dem efter 96 minuter. Och då menar jag filmer som är helt ok även med ordinarie längd så man inte bara vill stänga av för att slippa eländet.

Der letzte mann. Jag vet iofs inte om det som sker sker exakt vid 96 minuter, men jag vet att ni är några här som vet vad jag pratar om.

MP3 · av **caffeineaddict** » mån aug 22, 2011 7:18

2001 mot Eternal Sunshine.

Jag måste ju passa på och ge fantastiskaste 2001 en röst innan dess oundvikliga beatdown.

av **sjostrand** » mån aug 22, 2011 7:52

2001 är en mycket bra film. Tyvärr är det så att man sällan orkar se den för att den är så lång. Och långsam. Den har en av de bästa öppningsscenerna någonsin.
Eternal Sunshine of the Spotless Mind är inte heller felfri, men ändå en mycket bra film. Som vi diskuterat tidigare så är Jim Carrey med, men som tur är spelar han inte Jim Carrey, vilket gör att filmen går att titta på. Men det är ju Kate Winslets film. Och jag gillar berättelsen.

Min röst går till Eternal Sunshine of the Spotless Mind.

av **Garim** » mån aug 22, 2011 8:16

2001 är för tråkig, så min röst går lätt till Eternal Sunshine of the Spotless Mind.

av **adolvsson** » mån aug 22, 2011 10:35

JAG VET INTE!

Återkommer.

Kanske.

av **gaspode** » mån aug 22, 2011 13:27

Eternal Sunshine of the Spotless Mind.

Last.fm · av **HeY** » mån aug 22, 2011 14:14

Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Musik · av **Spuffy** » mån aug 22, 2011 15:01

eternal sunshine of the spotless mind /anosheh

Stryk det! Han får posta från sitt eget konto!

av **eriked** » mån aug 22, 2011 15:02

men men, så där får man ju inte göööra.

av **A bear** » mån aug 22, 2011 15:05

2001...

En balett genom evolutionen. Och som all balett, omöjlig att definiera exakt i ord. ("Att skriva om musik är som att dansa om arkitektur." Kubrick dansar om arkitekturen i hjärnan.)

Baaaa-baaaaa-baaaaaaaaaaaaaaa... Musiken, det kanske mest mänskliga av uttryck, det bästa sättet vi kommit på att skapa ordning i det som annars bara vore oväsen, och som löper genom allt i filmen. Där ord kan betyda vad som helst är musiken universell, sekventiell, leder alltid vidare till något nytt. När datorn lär sig sjunga, lär sig imitera det vi tror vi är ensamma om, måste vi gå vidare.

De där lååååånga tagningarna som skapar en illusion av att vi går igenom alltihop i realtid, trots att filmen utspelar sig över flera miljoner år i fyra korta nedslag. Det finns inga genvägar här, utveckling tar tid, man måste gå igenom ett steg helt innan man kan gå vidare till nästa. Man måste dö innan man kan födas på nytt.

Från djur till besittare av jorden. Från besittare av jorden till gäst i rymden. Från gäst i rymden till gud. ?

Från djur till mästare av den fysiska världen (det är egentligen inget aporna inte redan kan). Från mästare av den fysiska världen till mästare över informationen (det är egentligen inget datorerna inte redan kan). Från mästare av informationen till mästare över anden. ?

Scenen med australopithekanerna i grottöppningen på kvällen. Föräldrar med barn. Mänskliga, djuriska. "Happy birthday", heter det om och om och om igen i filmen, men efter att monoliten landar är föräldrarna aldrig närvarande, barnen - människor, datorer, stjärnfoster - måste göra så gott de kan. Pandoras ask och allt det där.

A Space Odyssey. Odysseus förargade gudarna och fick vandra i 10 år innan han hittade hem, men i gengäld blev hans hemfärd legendarisk och grunden för en hel litteratur. (Pratchetts Eric, Rincewind till Odysseus: "Öh, jo, du kommer hem utan problem, det finns hela diktcykler om hur enkelt och problemfritt du kommer hem.") Mänskligheten måste gå mellan Scylla och Charybdis.

Den kliniskt rena 60-talsestetiken i 1990-talets rymdstationer. Människans oförmåga att tänka sig att framtiden skulle vara radikalt annorlunda - Kubrick kanske behövde en egen monolit.

Andningen som skärs av, hårt, brutalt, direkt, en sprattlande kropp som far iväg genom tystnaden och blir stilla. "I'm sorry, Dave." Rymden är tyst, vi kan bara fylla den med vår andedräkt, och även den räcker inte långt. Vi bär vår värld, vår förståelse av världen, med oss, men aldrig har yttre rymden verkat så främmande för människan som den gör här.

De helt fantastiska specialeffekterna, 60-talsfuturismen till trots. Hur kan den här filmen se mer verklig ut än mycket som gjordes 10, 20, 40 år senare?

Stora cylindrar som skjuter små runda ägg in i smala öppningar där man föds på nytt. Dr Freud till receptionen, tack.

Och så återigen, Kubricks grundidé: små pjäser i ett långt större spel. Det är Alex i Clockwork Orange, det är Humbert i Lolita (kanske), det är alla i Dr Strangelove, det är huvudpersonen i Barry Lyndon, det är Jack i The Shining... det finns alltid en berättare som driver handlingen bortanför huvudpersonen, ett större sammanhang som man bara ser sin lilla bit i och inbillar sig att man har kontroll över, men gärna frånsäger sig den kontroll man faktiskt har när det går en emot. Saker är oundvikliga i Kubricks filmer; ibland fungerar det bättre, ibland sämre. Här fungerar det bäst.

Jag kan gräla med 2001 på flera punkter. Clarkes syn på vad det innebär att vara människa har jag problem med, både här och i Childhood's End (läs den). Ödesbestämmelser irriterar mig. Men jag kan inte undgå att älska den.

2001: A Space Odyssey.

OK, Eternal Sunshine var något mer än uthärdlig. Jag lyckades nästan komma över min instinktiva motvilja mot Jim Carreys rollfigur och önska livet ur honom innan filmen var slut, om än inte mot karln själv.

av **sfinx** » mån aug 22, 2011 15:15

Nu kan jag inte komma om jag någonsin orkat igenom hela 2001. Hur slutar den?

av **A bear** » mån aug 22, 2011 15:32

Ungefär som Star Wars, lustigt nog. Dave stänger av datorn och går på känsla i stället. Sen exploderar saker (medvetandet snarare än en dödsstjärna, men detaljer, detaljer). Och en profetia går i uppfyllelse och en ny tidsålder föds. Eller nåt.

Buffyforum

Buffyforums favoritfilmer

Vilka är online