av Binchy » ons feb 24, 2010 16:31
Jag såg El Orfanato igår. Usch, det var en obehaglig och ruskig spökfilm. Jag var tvungen att trösta mig med lite Colour of Magic efteråt, för att våga gå och lägga mig.
Det var ett så sorgligt slut, det var inget mystiskt alls med Simóns försvinnande, han hade bara blivit instängd och trillat och brutit nacken. Det kändes så onödigt och tröstlöst, på något sätt.
Ungefär som slutet på The Mist när han har skjutit sin son och de två äldre och sen kommer räddningen.
Det var en väldigt oamerikansk film, kändes det som. Väldigt lite hoppa-till-effekter, snarare spänning som långsamt, långsamt byggdes upp. Lite väl långsamt ibland, nästan segt.
Jag blev väldigt paff när Geraldine Chaplin dök upp i filmen och pratade flytande italienska, utan någon markant amerikansk brytning, såvitt jag kunde höra. Jag trodde att det kanske inte var hon.
Jag förstår inte riktigt varför Tomás hade en säck över huvudet, säcken fick honom att se mycket mera vanställd ut än vad han verkligen var. Han var ju rena skönheten jämfört med Joseph Merrick.
We saved the world, I say we party! I mean... I got all pretty.
Buffy: I'm gonna give you all a nice, fun, normal evening if I have to kill every person on the face of the Earth to do it.
Xander: Yay?
An archaeologist is the best husband any woman can have; the older she gets, the more interested he is in her - Agatha Christie Mallowan, or not
