2x21-22 Becoming

Här pratar vi mest om Säsong 2

Becoming pt1 och pt2, vad får det?

1
0
Inga röster
2
1
1%
3
0
Inga röster
4
0
Inga röster
5
1
1%
6
0
Inga röster
7
0
Inga röster
8
5
6%
9
14
16%
10
69
77%
 
Antal röster : 90

Inläggav gollum » tor okt 26, 2006 13:30

Ska oxå sägas att när jag satt och listade det hela så kände jag att jag nog varit lite väl kritisk, även om min grundinställning ligger kvar. Tror att jag inte var i helt rätt "mode" när jag såg avsnitten heller. när jag såg om dem för att samla upp vad jag tyckte var sött kände jag inte riktigt lika. :rolleyes:

Det kan också vara att det tar ett tag för mig att förstå vad det här egentligen handlar om. Jag har ju aldrig sett ett avsnitt förut, det hela är brand new för mig. Med mera kunskap kring allt kan det mycket väl bli att jag omvärderar det hela. Hennes självömkan tycker jag bara är jobbig i längden, rycke upp dig för fan! Ibland lutar det lite väl mycket åt att hon får framstå som mer vuxen vs tonåring än som slayer vs mänsklig. Det tycker jag är synd.

Jag ser fram emot vad som komma skall! :)
Användarvisningsbild
gollum
Minion
 
Inlägg: 124
Blev medlem: 10 aug 2006
Ort: Lilla Edet...

Inläggav JRT » tor okt 26, 2006 14:52

gollum skrev:Ibland lutar det lite väl mycket åt att hon får framstå som mer vuxen vs tonåring än som slayer vs mänsklig. Det tycker jag är synd.


Sant, men det faktum att man inte bara får följa Buffys resa som Slayer genom resa utan även den utveckling som alla går igenom - från ungdom till vuxen, är säkert en del i vad som gjort serien så långlivad. Man kan återigen dra paralleller till Kendra som var en ganska endimensionell karaktär som inte överlevde länge i Slayerrollen pga. detta - och heller aldrig skulle ha klarat av att bära upp en serie under 7 säsonger. Som Joss sagt vid något tillfälle, monstren är metaforer och så är det ju till viss del. Både serien Buffy och karaktären är en bra balans av naturligt och övernaturligt (oftast iaf). Serien skulle inte klara sig varken utan det övernaturliga eller helt och hållet baserat på det - och både Buffys resa som människa och som Slayer är intressant att följa.

Meen, *klappar på huvudet*, det där kommer du också inse när du liksom oss veteraner har sett alla avsnitt många gånger. :D
Angel: I got two modes with people: bite and avoid. Hard to shift.

The power of accurate observation is commonly called cynicism by those who haven't got it.
Användarvisningsbild
JRT
Zeppo
 
Inlägg: 3150
Blev medlem: 07 nov 2003
Ort: Kristinehamn

Inläggav Capt. Peroxide » tis jan 30, 2007 0:02

”All units, we have a fugitive on foot at the high school, homicide suspect, female, blonde, approximately sixteen years old, suspect is very dangerous.”

Jag gav de här avsnitten en nia sammanlagt – 8 för ettan och 10 för tvåan. Ettan sänks lite av ett rysligt klantigt Scoobygäng som låter sig överrumplas i biblioteket, och av närvaron av Kendra. Tur att det var sista gången hon var med.

Tvåan är betydligt bättre, särskilt hela sekvensen med Spike när han räddar Buffy från polisen och kommer hem till henne och träffar Joyce, och Joyce och Buffys gräl efteråt. Slutstriden är bra, men jag lämnar de riktiga tårfloderna till folk som faktiskt bryr sig om den fåniga träskallen Angel. När han reser sig och är sitt mesiga själfyllda jag igen vill jag bara köra ett svärd i honom. Slutet är naturligtvis starkt och sorgligt och gör mig lite vemodig. (spoiler S6-S7) Men jag vet ju att det kommer en annan, svartare kärlekshistoria senare.

Härligt att se Dru kicka lite ass äntligen. Härligt att Spike börjar visa mer av sin pragmatism. Härligt att se Willows pupiller vidgas för första gången. Och Xander gjorde naturligtvis helt rätt som lät bli att hälsa att Willow kanske kunde ordna tillbaka Angels själ. Han visste ju att Buffy skulle tveka om hon kände till det. Kanske var det för att han helt enkelt ville ha honom död också, men det är i alla fall inte så jag tolkar det.

Feta Lolitavibbar på Buffy på trappan till skolan i tillbakablicken, slickepinne i munnen och allt...

Och WTF, Spike håller på Man United?! Han som försöker vara en sån cockney bad boy från London borde väl hålla på West Ham? Eller Chelsea, med tanke på att han är en av de onda.

Jag hade helst velat se tillbakablicken med Whistler och Angel i något tidigare avsnitt. Gärna istället för något de mer meningslösa små inhoppen av Angel i "mellanavsnitten". Det hade funkat bättre då, man hade fått fundera lite längre vad det kunde betyda.

Sammanfattningsvis: Ja, det här är en mycket bra säsongsavslutning. Men mina personliga favoriter säsong 2 är ändå Passion och Surprise/Innocence.
Angelus Domini nuntiavit Buffiae,
Et concepit de Spiritu Sancto.
Användarvisningsbild
Capt. Peroxide
Minion
 
Inlägg: 291
Blev medlem: 17 jan 2007

Inläggav AKS » tis maj 29, 2007 21:40

Jag har knappt kommenterat detta avsnitt i denna tråd, men jag vet att jag tjatat om avsnittet i... oh, cirka fem år nu på dvdforum samt här. Men jag ska väl få till något för denna tråd också, även om allt, helt ärligt, sagts.

En anledning till att jag helt klart föredrar denna dubbel framför Surprise/Innocence är att, förutom Buffysex på slutet, så är Surprise ett helt vanligt monster of the week-avsnitt. Lite bättre än de flesta dylika avsnitt, men det är likväl ett monster of the week-avsnitt. Där tar inte den riktiga spänningen och den riktiga dramatiken vid förrän i avsnittet Innocence som på en topplista skulle landa på elfte eller tolfte plats. Det finns alltså en ojämnhet i den dubbeln.

Då det gäller Becoming har vi dock två mer eller mindre likvärdiga avsnitt, där Pt 1 vinner på generösa flashbacks (se Buffys förändring från helt borta skoltjej till tyngd av allvaret i LA-flashbacken). Darla!! Angel blir Angelus blir Angel blir kär i Buffy.

Pt 2 höjs av det fantastiska dramat i både det stora och det lilla. I det lilla har vi Xanders knappt märkbara besvikelse då den första Willow frågar efter då hon vaknar är Oz. I det stora har vi Giles' psykologiska tortyr och Jennys återkomst i en hallucination skapad av Dru. Samt naturligtvis den fruktansvärda ironin i att den som Buffy måste döda på slutet är Angel och inte Angelus. Xanders svek är också en besvikelse.

Men detta/dessa avsnitt har ju också humor och det mesta tack vare Spike. "It's a big rock. I can't wait to tell my friends. They don't have a rock this big." "[She plays] the triangle." Really? Spike förlorade coolpoäng väldigt snabbt där. :D Sen är han satans snygg i dessa avsnitt också and that's my libido talking. :)

Som sagt, svårt att säga nåt nytt, men en "riktig" kommentar till avsnittet måste jag ju ha i denna tråd. Allt annat skulle vara oacceptabelt.
Last.fm | Avatar av: B-F

Well done. Here come the test results: "You are a horrible person." That's what it says: a horrible person. We weren't even testing for that.
-- Portal 2

A pit is not complete without a Freeman climbing out of it.
-- vortigaunt i Half-Life 2: Episode 2
Användarvisningsbild
AKS
Official Goddess
 
Inlägg: 20301
Blev medlem: 13 sep 2003

Inläggav Echolls » fre nov 06, 2009 23:39

Part 1:

Jag älskar alla flashbacks i det här avsnitten. De är intressanta eftersom man får reda på en hel del. Kul att få se en glimt av Buffys början som slayer och hur Angel blev vampyr.

Äntligen hittar de disketten! Willow ser så stolt ut när hon säger att hon nog kan lyckas med förbannelsen som ger Angel hans själ tillbaka. Aww.

Jag är ganska så trött på Xanders Angel-hat. Okej, nu är det väl befogat, men innan han blev Angelus så kändes det väldigt själviskt och det gör det fortfarande. Om min bästa killkompis verkligen hatade min pojkvän så skulle jag inte acceptera det så lätt som Buffy gör. Visst är han vampyr, men när han hade sin själ gjorde han inget fel, så bara för att Xander är kär i Buffy har han inte rätt att beklaga sig över Angel om och om igen. Att han utnyttjar Ms Calendars död för att få fram sin poäng är fel, han har inte varit särskilt berörd av det tidigare så det känns bara löjligt.

Jag har inget emot Kendra direkt, men skönt att bli av med henne ändå.

Favoritcitat:
Spike skrev:It's a big rock. I can't wait to tell my friends. They don't have a rock this big.

Betyg: 8


Part 2:

Jag var lite orolig att jag skulle bli besviken på det här avsnittet, att det inte skulle vara så bra som jag mindes det, men det var det!

Jag gillar att se alla mestadels allvarliga för en gångs skull, speciellt Xander. Nu låter det väl som att jag inte gillar Xander, men det gör jag verkligen, han är en av mina favoriter (som i och för sig är rätt många :)). Jag tycker att han gör rätt när han inte berättar för Buffy om Willow och förbannelsen, även om hans motiv inte är rätt så skulle nog inte Buffy kunnat fokusera lika bra om hon hade vetat vad som kunde hända.

Buffy och Spike är det alltid trevligt att se tillsammans. Och Spike får äntligen vara med så mycket som han förtjänar, mindes inte att han var med så pass lite (tycker jag i alla fall ;)) den här säsongen. Alla hans scener är bra, men den med honom och Joyce i vardagsrummet är ju väldigt rolig. :D

Det är skönt att Joyce äntligen får reda på vad Buffy är och det leder till den starka scenen i köket som jag gillar väldigt mycket.

Svärdfighten är helt klart det bästa i avsnittet. Jag älskar Buffys blick här, ett av mina små favoritögonblick i hela serien:
Bild

Jag gillar verkligen Angelus, men när han blir Angel igen... Åh. Jag får rysningar i hela kroppen av det. Och vad Buffy måste göra sen. :( Har inte gråtit så mycket hittills under omtitten, men här blir det en del tårar.

Favoritcitat:
Giles: It's a trick. They get inside my head, make me see things I want.
Xander: Then why would they make you see me?
Giles: You're right. Let's go.

Betyg: 10


Säsong 2:

Jag är faktiskt lite besviken på säsongen den här gången, den var inte så bra som jag kom ihåg. Jag tror jag rankade den tvåa efter s5 på någon lista, men just nu känns det som att jag även skulle placera s3, s4 och s6 före den, vi får se.

Topp 5:
1. Becoming, Part 2
2. Bewitched, Bothered and Bewildered
3. Innocence
4. I Only Have Eyes For You
5. Becoming, Part 1

Snittbetyg på säsongen: 6,45
Coma Summer
Användarvisningsbild
Echolls
Big Bad
 
Inlägg: 1241
Blev medlem: 20 nov 2005
Ort: Stockholm

Re: 2x21-22 Becoming

Inläggav Spuffy » ons feb 10, 2016 23:46

HÄR är slutligen ett dubbelavsnitt som faktiskt fortsätter växa varje gång jag ser det, trots att de nu gått så många år sedan första gången - för min del tror jag det är 11 år nu!?!?!?!?

Kendras ingång, med humor denna gång! En helt annan slayer än första gången hon kom till Sunnydale. Spike och Joyce i obekväm tystnad i vardagsrummet....... Sitter och fnissar vid tanken på dem nu! "Um... you hit me with an axe one time. Remember? Uh, 'get the hell away from my daughter.'"

Och sedan slutet - så tungt, så vackert, så magiskt. Fenomenalt. Och hela vägen fram till dess, strålande.

P.S. Xander är en douche. Igen. Oavsett orsaken till hans lögn, som ju debatterats. Min tolkning är att han är en douche som alltid hatat Angel, inte mer med det. Och jag tänker inte ändra mig, vad ni än säger. D.S.
Användarvisningsbild
Spuffy
omnomnomnom
 
Inlägg: 6783
Blev medlem: 22 aug 2005
Ort: Stockholm (Luleå)

Föregående

Återgå till Buffy Säsong 2



Vilka är online

Användare som besöker denna avdelning: Inga registrerade användare

cron