Jag gillar S5 som sjutton, men så var jag ju inte ett lika stort fan av S3 och S4 som många här också (även om de, naturligtvis, är bra). Gillar den lättare tonen, så länge som den blandas med det drama som AKS uppenbarligen tycker saknas. Tycker att åtminstone hälften av avsnitten hittills har varit riktigt bra dramatiska avsnitt (
Conviction,
Hell Bound,
Lineage,
Destiny och
Soul Purpose).
De galna, överanalyserande och helt underbara människorna på
http://teaattheford.net får mig också att se allt ur nya vinklar och oväntade dramatiska djup (de jäklarna har gjort mig übersugen på Angel S4 igen, vilket jag knappt trodde var möjligt).
Gillar också att Spike är annorlunda här än i BtVS, och tror mycket av det beror på att han inte vet hur han ska handskas med sin nyvunna själ utan en viss slayer... han skaffade den för hennes skull, men nu är hon inte där så han vet inte riktigt vad han känner eller vem han är. Mycket som Angel i början av
City Of..., en drifter utan mål. Vilket var en del av varför jag tyckte om
Soul Purpose med Spike som skev spegelbild av Angel (sen älskar jag ju bisarra drömsekvenser, vilket var en annan orsak till att jag verkligen diggade det avsnittet).
Två komiska fillers tycker jag inte alls är för mycket heller (särskilt eftersom åtminstone en av dem,
Harm's Way, var så bra som den var). Skönt att få skratta lite ibland till skillnad från de senaste åren på båda serierna (inte ens en Buffy S6-älskare som jag kan ju påstå att den säsongen var någon laugh riot för det mesta).
Oh, och som svar på AKS fråga "where did the drama go?" så kan jag berätta att det flög all världens väg i samma ögonblick som Jasmine dök upp, men turligt nog också återvände så fort hon försvann.
"Jasmine, the Drama Destroyer!" IMHO, naturligtvis.
Sen så saknas ju fortfarande ett sånt där totalt kickass-avsnitt i stil med
Five By Five,
Darla,
Reunion,
Reprise eller
Forgiving. Vågar man hoppas på att de eldar i alla cylindrar (eller nåt) för avsnitt 100?