WESLEY WYNDHAM-PRYCE! Den mannen, den mannen! GAAAAAAAAH. Jag blir galen. Måste. Andas.
Okej.
Pappsen hälsar på! Man har ju fått ledtrådar lite då och då om att Wes inte har den enklaste relationen med sin far. Lineage gav ledtrådarna ett ansikte! Yay.
Börjar gilla kombinationen Fred/Wes nu. Har inte varit för innan… Men vafan, det är ganska gulligt.
Och
hur kan Gunn och Fred någonsin ha varit tillsammans? Känns låååångt borta nu…
Rolig Spike fick jag också se! Har saknat honom.
Sex with robots is more common than most people think.
Wes.
Han tvekade inte en sekund på att skjuta sin far.
Inte en sekund.
Var tvungen att se scenen två gånger. (Tänkte att det var bäst att bara skriva två gånger, man vill ju inte framstå som helt tokig! Nähej nej, verkligen inte!) Alexis Denisof är super i scenen och ögonen mina vänner, ÖGONEN! Så tomma. Så kalla.
Jag blev liiite besviken när det visade sig att farsan var en cyborg men det glömde jag fort efter den sista scenen!
Det viktiga är att Wes
trodde det var hans egen far han sköt. Dödade.
FRED: Part of you knew. Even if you can't admit it to yourself, part of you knew it wasn't him.
WESLEY: No. I was sure it was him. You were there. I killed my father.
Fred och Wes har ett litet moment… Och så kommer Knox och förstör, skjut honom också Wes! Nej, jag hatar inte Knox. Men det är ju så förbaskat synd om Wes… Fast vänta nu… Det gillar jag! Åh Wes, hoppas du lider!
Jag är lyrisk över delarna jag nämnt. Lineage är det klart bästa avsnittet hittills i säsong fem. MEN. Avsnittet är inte ens nära högsta betyg. (Nu sätter jag iofs icke betyg efter första titten)
Allt stämde inte… Hela cyborg grejen var egentligen rätt… Tråkig.
MEN, igen...
Hello, father, how are— Oh, I didn't realize it was so early there. I've had a bit of a— Of course we have clocks in Los Angeles. Listen, I wanted to— Nothing's wrong. I just... wanted to call... and...see how you were.