Gamla kommentarer. Nytt betyg. En åtta.
---
Fan-fucking-tastic! Små felsteg finns helt klart, men det här ännu bättre än förra veckans grymma
Habeas Corpses. Efter en halvsvag start har S4 äntligen hittat sina fötter.
The Beast ska "blot out the sun". Alltså inte "stänga av" solen, utan Mutant Enemy har bestämt sig för att använda någon slags magi som gör att solen blockeras så att allt är som det är men det är natt hela tiden (ständig solförmörkelse antar jag att man kan säga). Så vitt vi vet nu. Meningen med detta verkar vara att göra först L.A. och sedan världen till ett demon-och vampyrparadis (Wesley: "As far as evil plans go, it doesn't suck."
).
Det börjar bli lite för uppenbart hur gravid Charisma Carpenter är, även om regissören gör sitt bästa för att dölja det. Det är väl bara att ignorera, antar jag.
Gwen från
Ground State återvänder och joinar Angels team. Hon är cool och Cordy blir naturligtvis svartsjuk eftersom hon vet om vad som hände mellan Gwen och Angel i det tidigare avsnittet.
Gunn är bra i det här avsnittet! Inte mycket gnäll med Wesley, och han har några bra repliker och små scener.
Fred och Wes är inte med så mycket, och man irriterar sig inte heller på Fred. Connor är med ännu mindre, och när han väl dyker upp mot slutet så skadas han svårt. Yay!
Slutet är en rätt snygg twist. Utan att avsluta hur och varför (mer för att jag inte orkar förklara än att för att jag vill behålla spänningen för er som läser det här utan att ha sett avsnittet
) så tänker Wesley medvetet förvandla Angel till Angelus
för att hitta ett sätt att bekämpa The Beast (att skicka in honom i en portal fungerar icke).
Och nu har vi kommit till det slutgiltiga beviset på om BtVS och Angel fortfarande existerar i samma universum. På slutet blockeras nämligen solen. Om det inte blir väldigt mörkt i Sunnydale också snart så kan vi nog ge upp på fler cross-overs.
Det finns även en förklaring till flickan i The White Room.
Det här är ett roligt, snabbt och mycket överraskande avsnitt som vinner starkt med både karaktärsscener (Angel är fortfarande inte glad på Cordy, och det behandlas både roligt och bra, och blir inte särskilt gnälligt eller jobbigt), och mycket utveckling i arcen. Inte lika mycket action som sist, även om det är lite grann mot slutet. Med det blir aldrig ens lite tråkigt. Och jag längtar nu ännu mer till förra avsnittet än vad jag gjorde i förra veckan. Vilket jag aldrig hade vågat hoppas på. Två så här bra Angel-avsnitt i rad har inte funnits
Sleep Tight och
Forgiving. Hoppas bara BtVS kan komma på rätt fot nu också, så är jag ett lyckligt Joss-fan.