Det förvånar mig att jag tycker att detta avsnitt är bäst hittills i säsongen och bäst på bra länge i serien. Antagligen sen Epiphany. Jag har aldrig varit så förtjust i detta avsnitt, i alla fall inte i mina minnen av avsnittet, så det var en "trevlig" överraskning. Jag sätter trevlig inom citationstecken för inte är det ett lättsamt avsnitt direkt.
Det jag kommer ihåg av avsnittet som antagligen gör att jag ser det som "dåligt" då jag tänker tillbaka på det är den utdragna "jaktscenen" på hotellet. Jag älskar den första scenen med misogyne Wes och Fred -- så äcklig och obehaglig -- men jakten i hotellet gillar jag inte alls. Ungefär som jag inte gillar en motsvarande scen i Buffyavsnittet Helpless.
Det är definitivt Wes som gör detta avsnitt för mig. Som sagt tidigare så är det under S3 han för mig blir en favoritkaraktär och det bekräftas i detta avsnitt. Hans "I'm so sorry" är så hjärtskärande och genuint att man inte kan fatta att han ens kan tro att han kan vara en ond man. Och då han gråter bakom dörren... Mitt hjärta höll på att gå sönder.
Lilahs och Cordys konfrontation i detta avsnitt är också mycket bra, rolig, men inte bara det: Cordy säger en hel del vettiga saker här och det är skönt att Lilah trots allt lyssnar. Då hon dyker upp i slutet och skjuter ihjäl Billy så är det ju inte utan att man tänker "Yes!!" i tv-soffan.
Så, bra avsnitt där Wes är det som tar det snäppet högre.
7 av 10