3x05 Fredless

[AKS]

Men hmm, då kan ju jag också vara med!

[Joamna]

Oh Fred! Har verkligen tyckt om henne från första stund, och det är ju alltid kul med en djup dykning i en av favoritkaraktärerna.

Jag trodde verkligen att det var slut där när Fred åkt iväg och Angel & co sitter och pratar om henne och det blev svart för reklam paus. Men icke sa nicke. Var förresten en fin scen där när alla sitter och saknar hennes föräldrar..

Lite sorgligt egentligen att de inte känner Fred bättre när hon nu ändå varit där i några månader. De vet att hon gillar tacos lite.. samtidigt så kan det vara så ibland. Kan ju umgås med folk en hel massa utan att egentligen veta nåt om dem..

[JRT]

Det här är bra. Första gången jag såg det - waaay back med andra ord, kändes det som det svagaste av säsongens standalones så långt, det gör det inte nu längre. Bra tempo, en del humor, det är riktigt bra. Trots att jag är ett hängivet B/A-fan så är scenen mellan Wesley/Cordelia vansinnigt rolig.

Det fungerar alltid när någon klantar sig.

ROGER: Ah. Son, you-your prop is dripping.
ANGEL: Oh, yeah. This (swings the demon head) - fake. You know, a little glue, paper machee...
(Angel tosses the head back behind himself without looking into the lobby - where we hear a big crash of glass as it lands.)
ANGEL: ...possibly some lead.

Angels dragning till magra, galna kvinnor:

Angel: I'm gonna miss her. She was just this nice, quiet, kind of crazy. I found that soothing.
Cordy: And what, I'm not soothing? I can be soothing. I could soothe your ass off, pal.

[VelocityBoy]

Jag håller med om att det är riktigt bra... jag älskar då Angel tror att Cordy tycker att han är fet, han är aldrig mer charmig än när han är osäker på sig själv

[JRT]

jag älskar då Angel tror att Cordy tycker att han är fet, han är aldrig mer charmig än när han är osäker på sig själv

Absolut, underbart ögonblick där.

[latarmig]

Det finns ett litet problem med det här avsnittet. För att lura tittarna gör man Freds föräldrar tvetydiga. Man vet långt in i avsnittet inte om de är onda eller goda, och man vet heller inte om de verkligen är hennes föräldrar. Roger och Trish pratar viskande om ifall det är dags nu eller om de ska vänta, Lorne ger rådet till Fred att dra så fort hon någonsin kan och hålla sig långt ifrån sina förföljare, Angel med flera är mycket misstänksamma. Det här är effektivt för att få tittarna att vara på sin vakt, men det blir lite för mycket som hänger i luften när det sedan visar sig att de inte var farliga. Fred var verkligen deras dotter och de älskade henne innerligt. Den enda förklaringen som ges till allas underliga beteende är att Roger och Trish funderat över att ringa polisen, vilket är en aningen bräcklig förklaring. Lornes råd till Fred får ingen förklaring alls och meningen är väl att man själv ska komma på att Lorne ser all föräldraproblematik med utgångspunkt i sina egna dystra erfarenheter. Att han då ger rådet att fly (på samma sätt som han själv gjort) är då kanske inte så uppseendeväckande.

Lite tydlighet hade varit bra, i övrigt finns det mycket godsaker här.

En sak jag kom att tänka på är logiken i Freds lilla tal till sina föräldrar på busstationen.

BtVS "Normal Again" (6x17)
Det här minner starkt om det argument Off gett för att Buffy inte kan sitta på mentalsjukhus nu med fantasier om vampyrer, demoner och scoobisar, utan att det tvärtom är den världen som är den verkliga medan mentalsjukhusvistelsen var en mardröm - nämligen att i annat fall hade AtS varit omöjlig (Buffy är inte en del av de äventyren, men de är ändå förbundna med vampyrer och demoner i Sunnydale).

På samma sätt argumenterar Fred: Om hennes föräldrar är verkliga så dras de in i världen av demoner och portaler och garanterar deras (alternativt: dömmer dem till) verklighet. I annat fall hade allt som hänt under de fem åren kunnat vara fantasier från ett sjukt sinne.

En annan liten småsak jag gillar är Gunns fascination över att deckaren kunnat lista ut var Fred är från ett kuvert utan avsändare. Det är alltid lika kul när det visar sig att Angel Investigations suger som detektiver, och att de själva vet om det.

[Tompa]

En annan liten småsak jag gillar är Gunns fascination över att deckaren kunnat lista ut var Fred är från ett kuvert utan avsändare. Det är alltid lika kul när det visar sig att Angel Investigations suger som detektiver, och att de själva vet om det.

Och ännu mera bevis finns för det då Wesley konstant köper all information av andra. Dom måste ha rätt risig ekonomi vid det här laget.

Annars så var det uppfriskande med föräldrar som faktiskt älskar och bryr sig om sitt barn till skillnad från många andra man stött på genom åren i tex BtVS (Joyce undantaget)

Och hur kan man inte gilla Fred den lilla charmfian

[HeY]

Tycker att det var ett bra avsnitt. dEt var bra att Fred kom tillbaka sen och inte stack med sina föräldrar, som jag tycker var riktigt konstiga!

[A bear]

Angels svar på "Family", fast med en helt annan twist.

Är fortfande inte säker på vad jag tycker om det här. Fred tar ju stormsteg i det här avsnittet, fortfarande tokig men börjar här utvecklas ordentligt. Slutscenen där hon målar över inte bara sina galna beräkningar utan även drömmen om en romans med Angel är en riktigt fin liten touch.

Saker jag gillar: Lorne får äntligen visa sig (rättmätigt) förbannad och långsint. Bara för att han inte är ond behöver han ju inte vara glad och positiv hela tiden. Freds sång - återigen säger låtvalet tillräckligt mycket för att man även utan Lornes krafter ska kunna säga en del om vad som är fel. Texten, som hon aldrig får sjunga färdigt:

Row, row, row your boat
Gently down the stream
Merrily, merrily, merrily, merrily
Life is but a dream

Fred har ju försökt övertyga sig om att allt med Pylea bara var en dröm - vilket gör det omöjligt att förklara varför hon inte sett sina föräldrar på fem år, och alltså kan de inte ha saknat henne. Och som hon märker strax efteråt ÄR monster verkliga, och "allt-var-en-dröm"-grejen må vara en vacker lösning, men man måste ta itu med verkligheten också. Det är det hon gör när hon väljer att stanna.

Sen är det ju svårt att inte älska Cordys och Wesleys lilla Buffy/Angel-sammanfattning.

Oh, I love you so much I almost forgot to brood!

Och avslöjandet att Wes en gång spetsade en pudel. Yay. Död åt pudlar.

Easy as pie. 3.14159265...

Saker jag inte gillar: ja, det latarmig sade. Hela grejen med att Freds föräldrar är onda spelas så uppenbart och får sen en så dålig payoff. Freds rädsla får en bra förklaring, men med alla kommentarer från föräldrarna - och inte minst Lornes råd - blir det att man känner sig lite blåst på konfekten när de visar sig vara de perfekta föräldrarna som omedelbart köper hela grejen med demoner, vampyrer och helvetesdimensioner.

ANGEL: You think I'm fat?

[Binchy]

Ett helt avsnitt om Fred, vad mysigt! Haha, trodde jag. Man trodde ju länge att det var något fel på föräldrarna, fast det kändes samtidigt lite väl uppenbart. Stackars lilla Fred, vad hon såg övergiven och hjälplös ut när hon går där på gatan, med en liten ryggsäck på ryggen. The host var inte riktigt sitt vanliga debonair self. Cordy: ”I didn’t even think you owned terry cloth.”

Helfestligt att den hemlöse mannen flyttar sig från Fred som sitter och pratar för sig själv.

Dessa insektsdemoner var betydligt bättre än She-Mantis, fast det är ju inte så svårt. Kan inte riktigt hjälpa att jag tycker lite synd om dem, de kommer för att hämta sina små och blir hindrade av irriterande tvåbeningar. Till råga på allt krossar en av dem deras småttingar.

Just nu verkar Buffyforum vara nere, så jag skriver detta i Word så länge, medan jag har det någorlunda fräscht i minnet. Jag känner mig ensam och nästan hemlös utan er.

Angel: Well, I wouldn't have had to if she hadn't gone all Amazonian and whacked that thing with a golf club.

Kan man tänka sig något mindre amazonlikt än Fred?

Stackars Wesley, han verkar inte ha haft en lätt uppväxt, inte konstigt att han var rätt torr och strikt när han först dök upp.

Och referensen till Alien Resurrection som jag har hört talas om.

Nope, verkar inte som det går att nå BF, jag får väl titta på fler Angel-avsnitt. Det är hårt jobb, men någon måste göra det.

[Gordo]

Åh, vilket bra avsnitt! Om det inte hade varit för de stora gräshopporna eller vad det nu var så skulle det här avsnittet fått en 9:a. nu blev det en stark 8:a istället.

Fred, vilken bedårande karaktär. Hon är ju helt lysande och jag har en känsla av att den tredje säsongen kommer att vara jättebra just på grund av henne. Hennes ansiktsuttryck i slutet var bara för gulligt. Och när hon berättade sin saga för Angel

Once upon a time, there was a girl who lived all alone in a horrible cave, so far from home it made her chest hurt...

Jag trodde först att det var något skumt med Freds föräldrar, men de verkade ju jätterara tillslut.

Åh, just det, Cordys och Wesleys Buffy/Angel-teater i inledningen var så rolig att jag skrattade högt

[dansdansdans]

håller med om att Riley suger!!
usch för att ha en sån stel och soldatig pojkvän. och som pratar i samma tonart hela tiden..

ja hej vad många bara accepterar demonvärlden när det uppenbaras för dom. fast hade man levt i en sådan värld så kanske man hade sett lite glimpsar av demonerna ibland och vetat att något är inte så som det 'ska' vara..
roligt om man råkat gå in i en demonbar hehe!!! hejhej

[xAMNESIAx]

Bra, men något ojämt avsnitt. Jag gillar Fred, men insekt demonerna var hyffsat fula. OK, det är inte Teachers Pet, långt ifrån. Men dom stör mig ändå. Fred utväcklades väldig mycket under detta avsnitt, och det ska bli intressant och se vad som kommer att bli av henne. På tal om intressant, ingen Darla nu heller. Men det känns som att hennes återkomst är nära nu...

7/10.

[Tob]

Ett Fred centrerat avsnitt var väl på sin plats. Jag gillar inte (som många vart inne på) att man verkligen gör allt för att lura publiken. Detta fungerar säkerligen första gången men blir mest tröttsamt när man ser om det. Även om Fred under hela säsongen varit mer eller mindre instängd så känns det som hon hela tiden har uppskattat situationen. Hon vill vara delaktig. Men hon är fortfarande väldigt osäker på vad gänget tycker om henne och det blir väldigt uppenbart för Freds del vad hennes föräldrar gör på kontoret. Samtidigt som man utnyttjar det hela för att spela ut att hennes föräldrar skulle vara onda. Verkligheten börjar som sagt komma ifatt Fred....drömmen är över.

Fred finner sig själv och även sin roll. Den rollen finns hos Angel.

FRED: What time is it?
CORDELIA: Six twenty four, and for those of you who are playing the home game: that's exactly three minutes from the last time you asked.
FRED: I'm sorry. I just - I have this theory that the more you are aware of time the more slowly it moves, which *could* make light speed travel possible, but only if you were to concentrate really...

Av någon anledning roade denna replikväxling mellan Cordy och Fred mig något otroligt. Därefter kommer ju som sagt Wesleys och Cordys lilla scen, som är väldigt rolig.

[latarmig]

Man kan ju tänka sig att Fred trivs alldeles utmärkt i sin nya situation, åtminstone i jämförelse med hur hon hade det på Pylea, men också för att hon nu har vänner och en käresta (även om Angel har iakttagelseförmågan hos en trästock när det gäller det amorösa). Från hennes sida är det i alla fall klart vilka känslor hon har. Freds liv har gått från mardröm till en mycket trevlig och lycklig dröm, så hon har all anledning att få tiden att gå långsammare. Vem vet när helvetet bryter löst igen? Fast förmodligen är väl hennes tidstoppsteori mer en undanflykt för att hon inte kan säga att hon längtar efter Angel.

[Tea]

AHA! den här har ajg sett innan...
Man uppskattar den mer nu...

[Isabella]

Jag tycker inte det här avsnittet var så jätte bra. Men jag blev lite orolig ett tag att Fred skulle följa med sina föräldrar.

[Ruccola]

"I almost forgot to brood!" - Ett av de roligaste citaten någonsin tillsammans med Wesleys intensiva inlevelse gör denna scen helt fantastisk

Jag tycker det var ett bra avsnitt, och jag gillar verkligen Fred, som nog är sötast i världen. Förutom Willow möjligen...

[love_buffy_4ever]

HAHA jag tyckte det var såå kul när Cordy & Wesley imiterade Buffy & Angel xD

[love_buffy_4ever]

"I almost forgot to brood!" - Ett av de roligaste citaten någonsin tillsammans med Wesleys intensiva inlevelse gör denna scen helt fantastisk

Jag tycker det var ett bra avsnitt, och jag gillar verkligen Fred, som nog är sötast i världen. Förutom Willow möjligen...

haha 1 år sen du skrev inlägget men iallafall, håller med!!

[AKS]

Detta avsnitt innehåller några riktigt bra scener och repliker. Några favoriter:

1. Cordy och Wes agerar Buffy och Angel. Himla kul scen. Och slutet är bra också: "How about you both bite me?" (parafras)

2. Lornes "But it turns out massacres are a lot like sitting through Godfather III: once is enough." Av nån anledning en av mina absoluta favoritrepliker i serierna någonsin.

3. Freds föräldrar. Ja, inte en scen eller replik utan hela avsnittet. Eller i alla fall efter att vi vet att de inte är elakingar. Och det faktum att vi får veta mer om Wes hemska barndom tack vare dem. Det spelades som skämt här, men stackars...

4. Freds scen då hon bryter ihop. Jag får alltid tårar i ögonen under denna scen. Så även denna gång.

5. Alien: Resurrection-skämtet.

Överlag ett bra avsnitt med några riktigt bra delar.

6 av 10

[Echolls]

Det här är att av de avsnitt jag brukar tänka som tråkiga, men det tycker jag att det bara är stundtals, mestadels är det underhållande.

Det finns massor med roliga ögonblick här. Cordy och Wes som härmar Buffy och Angel, demonen som dyker upp bakom Angel när han pratar med Fred, Angel som stormar in med demonhuvudet när Freds föräldrar är där och kastar det bakom sig genom en glasruta och Angel som blir uppspelt när han ska bli omplåstrad av Cordy. Sen tycker jag det är riktigt kul när Fred skriker "Row, row, row your boat" till Lorne, jag undrar varför hon valde just den låten.

Jag har inte börjat tycka om Fred riktigt än, hon är ganska jobbig fortfarande med sitt trånande efter Angel. Men återföreningsscenen med hennes föräldrar är väldigt fin.

Favoritcitat:

Cordy: Oh - Angel! I know that I'm a Slayer and you a vampire - and it would be *impossible* for us to *be* together - *but!*
Wes: But! My gypsy curse sometimes prevents me from seeing the truth. Oh, Buffy!
Cordy: Yes, Angel?
Wes: Oh, I love you so much I almost forgot to *brood!*
Cordy: And just because I sent you to hell that one time doesn't mean that we can't just be friends.
Wes: Or possibly more.
Cordy: Gasp! No! We mustn't.
Wes: Kiss me.
Cordy: Bite me!
Angel: How about you both bite me.

Betyg: 6

[gaspode]

Wes: Oh, I love you so much I almost forgot to *brood!*

hur bra som helst.
kan med fördel appliceras på ett par mer aktuella vampyrer jag kan nämna.

[Rombat]

Eller David Cronenberg.

[gaspode]

Eller David Cronenberg.

eller ROMBAT! JUST DET!

[HeavyAlex]

Gillar detta avsnitt starkt.
Det har många bra scener som jag gillar, t.ex när angel blir rädd för sin egen mobil tele. nere i kloakerna, när Cordy och Wes imitirar Buffy och Angel, Lornes sarkasm, Freds föräldrar osv osv...
Storyn om insekterna va lite flummig, och ganska tråkig tycker jag, men avsnittet skulle ju som sagt handla om Fred.
Känns som om hon redan har utvecklats ganska mycket som karaktär och jag gillar henne mer och mer för varje avsnitt.
Betyg: 8