Nä, Pyleaarcen ÄR fånig och trist. Men det här avsnittet har åtminstone ett par poänger, som redan nämnts; Numfar, håret, Wolf Ram & Hart, Angels berättande om hur han högg armen av en lawyerbeast... och så Freds "handsome man saved me from the monsters!" (s5)
som känns betydligt mer den här gången än första gången jag såg avsnittet, nu när jag vet i vilket sammanhang det återkommer.
Men annars fortsätter det vara ett ordinärt
Xenaavsnitt där ingen bär sig vettigt åt. Wesley är mer korkad än han varit sen "Bad Girls", Cordy får lite glitter och glömmer direkt bort sina vänner, och alla beter sig allmänt fjantigt. Groosalugg är och förblir en ren ripoff av Groo
och wow, är prästerna onda? Tja, vem kunde kräva att ett gäng erfarna demonjägare skulle ana det. Jag menar, stora kåpor och överdubbade nerpitchade röster brukar ju vara ett säkert tecken på hugs and puppies.