Precis som jag skrev i ett inlägg på första sidan så är jag inte förtjust i Pylea-arcen och det har inget att göra med att det inte har samma känsla som tidigare eller att det är för utflippat eller att jag saknar förmågan att ha distans till det hela. Jag kan ta att de flippar ut här och att det är en nödlösning. Men det jag inte kan ta är att jag sitter här uttråkad. För det är jag just nu, men dessa avsnitt försöker jag hantera som ett plåster: dra av snabbt så går smärtan över snabbt. Visst, det är inte helt åt pipsvängen detta och det finns underhållande saker som t ex Angel och spegeln, Numfar and the dance of joy och en del andra saker, men t ex alla Freds scener är pinsamma och musiken... my god. Tjejen får nåt jävla sagotema som går mig på nerverna.
En av favoritgrejerna:
LORNES KUSIN: Angel, you must again tell the tale of the sorcerer who could remove his limbs and reassemble at will.
LORNE: Right, right. Cause that's a good one.
Lornes ironi är påtaglig och jag älskar då skaparna skämtar på sin egen bekostnad.
Nej, inte dåligt eller så, vissa underhållande scener, men för det mesta så är det halvtråkigt.
3 av 10