Avatarbytet ska inte tolkas som att jag tycker det här är ett speciellt bra avsnitt. Men... kom igen. Angel i hawaiiskjorta.
Bästa replik: CORDY: Would you come on?
ANGEL: What's the magic word?
CORDY: Uuurgh!
ANGEL: No, I don't think 'urgh' is the magic word, if one would call it a word. And even then it's certainly not a magic one.
CORDY: We don't have time for this!
ANGEL: There is always time to be considerate of others, Cordelia.
CORDY: Oh, please!
ANGEL: See? That wasn't so hard now, was it?
Bästa popkulturreferens: CORDELIA: Asteroids are hurtling towards earth. Unspeakable evil is rising the San Fernando Valley. Jar Jar is getting his own talk show. Whatever - I don't want to hear about it.
Detalj jag inte lade märke till första gången jag såg det: Se "Höh".
Hej Joss Whedon: Familjer och det där.
(spoiler 1.15 Prodigal) På sätt och vis känns det lite som att man hade kunnat skriva ihop de här två avsnitten lite - inte till ett, men så att vi får lite mera hint om Angels förhållande till SIN far innan detta. Hade gjort att det hängde ihop bättre. Vi får mycket karaktärsinsikt i hur Kate blivit den hon är, och det är ingen helt lycklig människa. Förståeligt.
Dagens broodning: Kate i slutet.
Höh? Hur kom Angel in i sensitivitetstränarns hem?
Wow, detta är en bra serie: Mjae. En del kul grejer, men jag tycker mest det känns rätt fånigt. En del sorgliga grejer, men inget som griper i hjärtat ordentligt. Vi får se lite mer av Wolfram & Hart, vilket är intressant, men kompenseras med alldeles för mycket polisserieklichéer. Godkänt, men inte mer.
Angel skjuten: 1 gång Angel genomborrad av något vasst: 2 gånger