Ja, den där scenen innan återställningen är brutal i sig, men det är när Buffy/Angel-temat börjar spelas som mitt vattenverk sätter igång. Älskar det stycket, det för med sig så mycket som gör ont, så mycket kärlek som gör ont.
Room w/a Vu gav mig sug efter fler spridda avsnitt, det här blev nästa. Där skrev jag gärna jag velat se
(spoiler hela Angel) Doyle i senare säsonger, och detsamma gäller Buffy, den sida hon visar upp här, den hade gärna fått utvecklas lite mer. Fast bara lite, jag står fortfarande fast vid att det var rätt att inte ha med henne i sista avsnittet. Helt apropå.A bear skrev:Och jag köper fortfarande inte argumentet Angel använder för att försvara sitt beslut
Nej, den biten känns lite... påtvingar. Är kanske rätt ord. Som ett argument manusförfattarna tvingar på honom. Kanske är det Angel som försöker övertala sig själv. Däremot, argumentet må vara svårköpt, men
att han gör som han gör är det inte. Behovet av att hjälpa till, av att slåss, det är en stark del av Angel. En klassisk del av en krigare, en hjälte. Jag gillar det.
Och något som slog mig hårt den här gången, är att jag nog trots allt är något av en Buffy/Angel-shipper. Inte att jag nödvändigtvis ville se dom tillsammans i serien igen, bli ett par där och då, men deras kärlekshistoria är av den där klassiskt (igen med det ordet) tragiska typen jag gillar att lida mig igenom.
Mäktigt bra.