Vad tycker du om S1?

[Forever Chosen]

Kul att liva upp tråden lite grann Men som sagt några avsnitt är pinsamma medans några få är riktigt bra. Har sett S1 nyligen så den är i färskt minne. Vissa avsnitt vill jag aldrig se igen medans några tåls att ses många många gånger till.

[CheeseGuy]

Forever Chosen: välkommen, som sagt, och du ser väl till att skriva i avsnittstrådarna när du säsong 5?

Angående säsong 1. Buffys första säsong har ett nostalgivärde, till skillnad från Angel. Det är härligt att se karaktärerna för första gången; Angel ger inte alls samma känsla. Och Buffy har Prophecy Girl. Men det är allt, och inte ens Prophecy Girl slår det bästa i Angel. Visserligen har Angel ett par mer eller mindre urusla avsnitt, men den har mycket bra också.

Sen har Angel säsong 1 vunnit betydligt mer på omtittar för mig.

[Binchy]

Forever Chosen: lyssna inte på noike, du har i princip rätt. Men ta och se om hela säsongen när det blir dags för omtitt; även om många av avsnitten håller ganska låg klass finns det en del grejer som ligger och puttrar i bakgrunden och är värda att se... även ett uselt Whedonserieavsnitt är i regel värt att se om.

Word! Har sett båda serierna flera gånger och har ALDRIG hoppat över ett avsnitt. Alla innehåller någon liten godbit, som behövs för senare avsnitt och säsonger.

[Demiurg]

Har just sett färdigt Angel S1 för andra gången och måste dessvärre säga att mitt första intryck står sig - som helhet är det förvånansvärt dåligt. Förvånansvärt med tanke på att i stort sett samma team just gjort två väldigt bra säsonger av Buffy. Faktum är att om jag inte vore ett Buffy-freak, så skulle jag helt enkelt ha gett upp Angel någonstans under första säsongen och därmed missat en hel del sagolika saker senare i serien.

Två grundläggande problem, för mig:

1. Angel - Karaktären har ju en spännande historik och är som skräddarsydd för Buffy-romansen, men är samtidigt väldigt begränsad i praktiken. Dels är han relativt endimensionell - hur kul är det egentligen med en snubbe som knappt säger någonting och är konstant svårmodig. Fråga mig. Inte särskilt. Dels omöjliggörs ju i praktiken romanser på grund av hans belägenhet. Tuff grund att bygga en serie på.

2. David Boreanaz - Funkar bra i små doser, men är knappast någon Oscars-kandidat som skådespelare.

OK, så det här ställer ju stora krav på det övriga persongalleriet. I senare säsonger fungerar det lysande, men under första är det ganska stapplande på den fronten också.

Men för mig är nog det mest förvånansvärda att varken humorn eller det känslomässigt tårdrypande, som hanteras så mästerligt i Buffy, riktigt funkar i Angel S1. Bästa exemplet, för mig, är "Hero". Buffy får mig att bli tårögd hur många gånger som helst och här har vi en episod som på papperet borde få tårkanalerna att arbeta på övertid - men för mig funkar det inte för fem öre.

Inte riktigt sant - jag blir berörd på slutet när de kollar på video-inspelningen med Doyle igen. Men själva "höjdpunkten", Doyle's offrande av sig själv, är för mig ljusår från liknande scener i Buffy.

Sedan finns det en del enskilda lysande scener och några avsnitt som är helt OK, men det kommenterar jag i de enskilda avsnitts-trådarna.

För mig är det först i och med säsongens sista avsnitt, "To Shanshu in L.A.", som Angel börjar på riktigt.

[AKS]

Inte riktigt sant - jag blir berörd på slutet när de kollar på video-inspelningen med Doyle igen. Men själva "höjdpunkten", Doyle's offrande av sig själv, är för mig ljusår från liknande scener i Buffy.

Och för mig är det -- helt utan tvekan -- den gång jag gråtit mest över något i Buffyverse. Ja, det mesta jag gråtit över en tv-serie över huvud taget sen jag trodde att S6 var sista säsongen av Red Dwarf back in '95. =)

[CheeseGuy]

Inte riktigt sant - jag blir berörd på slutet när de kollar på video-inspelningen med Doyle igen. Men själva "höjdpunkten", Doyle's offrande av sig själv, är för mig ljusår från liknande scener i Buffy.

Och för mig är det -- helt utan tvekan -- den gång jag gråtit mest över något i Buffyverse.

Jag också, nästan. Det har inte påverkat mig så mycket innan, men nu under min Buffyverse-omtitt (det var nog fjärde gången jag såg det avsnittet) blev jag förvånad över hur jävla tragiskt det kändes. Helt klart det värsta hittils, men jag har halva säsong 4, säsong 5 och Buffy säsong 7 kvar. Jag tror att tre avsnitt i säsong 5 fortfarande är värre, men det betyder att Hero är värre än allt i Buffy, vilket känns... fel.

[Demiurg]

Inte riktigt sant - jag blir berörd på slutet när de kollar på video-inspelningen med Doyle igen. Men själva "höjdpunkten", Doyle's offrande av sig själv, är för mig ljusår från liknande scener i Buffy.

Och för mig är det -- helt utan tvekan -- den gång jag gråtit mest över något i Buffyverse. Ja, det mesta jag gråtit över en tv-serie över huvud taget sen jag trodde att S6 var sista säsongen av Red Dwarf back in '95. =)

Märkligt. Läste att Isabella också blev helt tagen av det. Första gången kunde jag kanske skylla på att jag var på fel humör eller nåt. Men nu har jag sett avsnittet (och säsongen) två ggr och känner - ingenting.

[HeY]

Märkligt. Läste att Isabella också blev helt tagen av det. Första gången kunde jag kanske skylla på att jag var på fel humör eller nåt. Men nu har jag sett avsnittet (och säsongen) två ggr och känner - ingenting.

Jag känner, men inte hälften så mycket som dem. Absolut inte det som träffar mest i hela Buffyverse, lååångt ifrån. (spoiler hela buffyverse) För att vara en dödsscen tycker jag att det är lite lam, den sämsta av regular dödsscenerna skulle jag tro. Jag tycker att scener som Anya gråter i The Body, Buffy/Dawn gråter i Forever, Buffy gråter i Dead Things eller Willow gråter, ja över huvudtaget har tagit mer än detta. Men det är en bra scen, inte bra nog dock.

[AKS]

Det beror nog på vad man tycker om karaktären. Doyle hamnar bara efter Spike på min topplista över Buffyverse-karaktärer så naturligtvis kändes hans död oerhört för mig. Har ni Willow på andra plats över karaktärer: tänk på vad ni känt om hon dött.

[HeY]

Jag tycker om karaktären, men jag tycker att scenen hade kunnat göras på ett ännu bättre sätt. Det är fortfarande en klassisk Angel scen, mitt inlägg lät mycket negativare än vad jag hade tänkt. Jag tycker snarare att en dödsscen borde kännas ännu mer än vad den gjort för mig.

Men två på min favoritkaraktärs lista är han inte, så du har rätt, hade det varit Willow hade jag dött tillsammans med henne.

[Spuffy]

Har omtitt av Angel nu efter att ha sett klart Buffy igen. Måste säga att jag tycker Angel s.1 är klart bättre än vad jag mindes den! Hade för mig att jag tyckte den var generellt tråkig, och detta är ändå den säsong av Angel jag sett 3 ggr tidigare (resten bara 1 gång), men mindes helt fel, jag gillar! Iofs än så länge inte så mycket arc, men det lurar lite i bakgrunden åtminstone.

[Spuffy]

Aaaahahahha läser nu resten av kommentarerna. A Bear i fight mot noike, fantastiskt!

Har lite mer att säga. Jag tycker att "She" och "I Fall to Pieces" är sämsta avsnitten (hittills bara sett till och med "She" denna omtitt), där jag dock INTE tycker de är mer "pinsamma" än "I Robot, You Jane" (som för övrigt är det sämsta Buffy-avsnittet någonsin tillsammans med "Teacher's Pet"), MEN däremot tycker jag att Buffy alltid har en charm som får mig att acceptera pinsamheten, medan de sämsta Angel-avsnitten inte har det där lilla extra, så även om de är mindre pinsamma ser jag hellre om de 2 Buffy-avnsnitt jag just nämnde.

Däremot håller jag inte alls med om att Angel inte har hittat sin humor ännu - det må vara subtilt, men många små kommentarer och blickar/minspel gör att jag skrattar högt, och jag tycker att David Boreanaz redan nu börjar visa sin komiska talang, om än han inte glänser så som han gör senare.

Kate är rätt trist, även om det är intressant att hon ser på hela "demon-världen" på ett annat sätt än de övriga.

Jag saknar däremot en ordentlig arc, vilket jag märker att han jag kollar med också gör, det är spretigt och oklart än så länge. "Men de där Wolfram and Hart, snart kommer de visa hur onda de är va?" är en återkommande fråga från min kompis. Ja, de smyger in, nu har Delilah visat sig, och Lindsey var ju med något/några avnsitt i början av säsongen, men överlag saknas det en ordentlig riktning av säsongen. Jag ser fram emot "Five by Five" härnäst, och fortsättningen, som jag inte minns så mycket av.

Jag grät och grät och grät när i Hero även denna gång. Gråter fortfarande ännu mer i t.ex. "Passion" i Buffy, men då handlar det inte lika mycket om (spoiler Buffy säsong 2) Jenny Calendar utan mer om Giles som jag fäst mig vid under nästan 2 säsonger, medan Doyle inte ens haft en säsong på sig att fästa sig i mitt hjärta, vilket han dock ändå gjort.

Och tycker att Wesley Wyndam-Pryce, Rouge Demon Hunter, är precis som han borde vara, baserat på hur han var i Buffy. (spoiler typ resten av Angel) Det som formar honom framåt och gör honom super bad-ass har ju inte hänt än tänker jag, även om jag inte kommer ihåg så mycket av vad som händer framåt. Cordelia är fantastisk, hon har formats av det hon var med om i Buffy och har samtidigt börjat bli vuxen, samtidigt som hon har sin personlighet med sig fortfarande.

Överlag som sagt, mer förtjust i säsong 1 av Angel än vad jag tror att jag var tidigare. Peppad på att se vidare!

[Tam]

Såg också om s1 för första gången på länge ganska nyligen, och såg den också med mer förlåtande ögon. She är inte SÅ himla uselt. I Fall to Pieces däremot är plågsamt.