Vi börjar då med det allra första avsnittet, Welcome to the Hellmouth. Måste faktiskt säga att jag nästan hade glömt hur bra det ändå är (fast jag anser fortfarande att säsong 1 är den sämsta säsongen). Det är bra uppbyggt och fungerar som en utmärkt introduktion av serien och dess karaktärer. Xander är rolig, Willow är söt och Cordelia är bitchig. Precis som det ska vara. Sen så finns det givetvis hur mycket som helst under ytan hos alla dessa karaktärer som kommer fram mer senare men det känns som om det är ett bra sätt att presentera dom så här i det första avsnittet.
Jag gillar hur man successivt får veta mer om Buffy och hennes förhållande till vampyrer. Jag gillar också hur hon i början inte vill vara The Slayer men i slutet av avsnittet ändå tvingas axla den rollen. Redan här är det inte någonting som hon har valt och redan här finns en önskan till ett normalt liv.
Två citat som jag tycker visar detta väldigt tydligt:
Buffy: Prepares me for what? For getting kicked out of school? For losing all of my friends? For having to spend all of my time fighting for my life and never getting to tell anyone because I might endanger them? Go ahead! Prepare me.
Buffy: You know, I just wanted to start over. Be like everybody else. Have some friends, y'know, maybe a dog. But, no, you had to come here, you couldn't go suck on some other town.
Sen så gillar jag också den spänning som byggs upp med The Master, Luke och The Harvest.
Nu kanske det verkar som att jag bara har positiva saker att säga men det är inte riktigt sant. Särskilt nu när man vet hur underbart bra BtVS kommer att bli senare så känns det helt enkelt som att dessa tidiga avsnitt inte riktigt håller måttet. Welcome to the Hellmouth är visserligen inte lika b-igt som många av dom andra säsong 1 avsnitten men det känns ändå lite så om man jämför med senare säsonger. Sen så vet jag ju också hur otroligt känslosamt BtVS kan vara och dom riktigt starka känslorna finns inte i detta avsnitt, men det är kanske i och för sig svårt att få med sådant redan i ett pilotavsnitt när man vet så pass lite om karaktärerna. Fast det är klart, redan i det första avsnittet så börjar man gilla karaktärerna, och dom kommer att vara BtVS största tillgång ända till slutet. Cordy och Willow äger!
Ett annat minus är att nu efter att ha börjat kolla på Angel så vet jag hans enorma potential och hur underbar och rolig han kan vara. När jag såg dessa avsnitt tidigare var jag väl att Angel var okej, nu tycker jag faktiskt att han är riktigt tråkig.
Favoritcitat:
Buffy: How did he die?
Cordelia: I don't know.
Buffy: Well, were there any marks?
Cordelia: Morbid much! I didn't ask!
Xander: The only thing I can think is that you're building a really little fence.
Cordelia: God! What is your childhood trauma?!
Betyg: 6/10 (Kan ju tyckas lågt men det blir så eftersom jag har valt att betygsätta avsnitten i förhållande till varandra)